Området
Med hjälp av min broder Serekhens - må hans minne bevaras i evig tid -
kunskaper byggde vi snabbt ett läger inringat av en mur av grenar och ris
för att kunna försvara Eloriel som började bli allt mer utmattad.
Zanadunmor kom till mig och sade att det var av största vikt att vi fann
läger tillhörande andra anavardarir, ethel och lothumari. Han hävdade också,
med rösten fylld av allvar, att vi kunde bli tvungna att inrätta vänskapliga
förbindelser med alla dessa. Därför fick vi inte åsamka dem någon skada.
Tanken äcklade mig storligen, och säkerligen också Zanadunmor, men som tiderna
nu var hade vi måhända inte råd med fler fiender...
Min första order till spanarna löd sålunda; ²Genomsök det närmaste området
omedelbart och sedan rapportera till mig allt av vikt som ni finner! Håll
särskilt utkik efter lothumarir och ethelar, men skada dem inte om det inte
blir nödvändigt...!² Det gick snabbt att ytligt genomsöka det
närmaste området, mycket tack vare Kilrain. Denne hade nämligen visat prov
på vad som typiskt för en spanare och gör honom effektivare, men också farligare,
än krigaren; eget initiativtagande och tankeverksamhet... Han hade nämligen
redan till viss del genomsökt området innan jag gav min order.
 |
Våra efterforskningar ledde till denna enkla bild av området. I vår
närhet fanns några få läger tillhörande
bland andra svartklädda firmari (som vi senare fick veta kallade
sig mörkerkrigare), ett par underliga anavardari och en patetisk
liten lothumari.
En stig ledde längs vattnet och det visade sig snart att denna
inte var helt övergiven...
Ett stort område nära lägret var täckt av ogenomtränglig
sumpmark och skyddade därmed lägret från det hållet.
Jag förvånades och äcklades över det stora antalet
kryp som levde i skogarna runt oss men för tillfället var
läget för spänt för att vi skulle kunna bruka
något våld över huvud taget...
Klicka på kartan för att se hela...
|
Dagen redan förstörd
Jag hörde oväsen från skogen och insåg att det var Zavalfuin som var ute
och rastade sina krigare. off Jag frågade snabbt Eloriel,
men hon kände inte till syftet med denna utflykt. Jag misstänkte dock att
detta var härledarens sätt att undersöka och bekanta sig med omgivningen,
för krigare går sällan tillväga lika smidigt som spanare.
Jag gav mig av efter Zavalfuin och kom fram till vägen i tid för att hitta
honom och hans krigare. Förfärad kunde jag dessutom konstatera att han talade
med en råtta, och en synnerligen vanskapt sådan. Dess namn var Themiz, ledare
över de största kräk som står att finna i anavardari-väg. Visserligen visste
jag att han befann sig i närheten, men jag hade inte väntat mig att möta
honom så snart. Fortfarande tornade vår ledares grymma hämnd lovande över
hans nacke, han som en gång druckit hennes blod. Men samtidigt var Eloriel
svag och vi hade redan nog med sysselsättning utan att behöva gräva en grop
tillräckligt djup att dölja stanken från liket av en förvuxen råtta... Så
kanske var Eloriel redo att förlåta.
Detta tycktes åtminstone härledaren utgå från, ty då jag nådde vägen var
han redan i full gång med att erbjuda råttan fred. Eftersom vår styrka långt
överglänste hans hade denne inget att förlora på erbjudandet. När männen
med de röda cirklarna kom på tal hävdade han att han besegrat och tillfångatagit
två av dem. Men vi visste att hans smutsiga ord sällan var sanna, då han
inte hade någon ära att förlora...
Där jag stod i vägkanten där stigen till vårt läger började dök det upp
en underlig böjd varelse iklädd kåpa, med ett horn i pannan och lömsk blick.
Jag blockerade vägen till lägret och försökte genom att endast kallt möta
dess blick få den att vända om. Detta fortgick i några ögonblick och varelsens
ögon började darra på ett sjukt sätt. Då fick Themiz varelsen att vända
om och jag försvann in i skogen, undanhållandes en kommentar som; ²Är detta
ditt husdjur Themiz? Du borde lära det respektera högtstående varelser!
Men sådant lär den inte lära sig av dig...²
Ett ömsesidigt samarbete?
Zavalfuin marcherade bort längs vägen med sina krigare och det var oroande
att se, ty jag föraktar storligen alla som kallar sig högt stående varelser
men måste röra sig på firmarir¹s öppna vägar. Detta är i högsta grad ett
tecken på svaghet och dumhet, då varje tänkande varelse bör förstå fördelarna
med att bruka skogens skydd och fällor till sin favör.
Att jag förtäljer denna min mening är inte för att smäda Zavalfuin för hans
klumpighet, utan han förstod snart att jag hade rätt. Inte heller är det
för att smäda Zalomë zens krigare utan det är för att håna de som för oväsen
redan på vägen och i skogen rör sig som förvillade tamfåglar och hörs över
hela skogen.
Länge bort längs vägen mötte Zavalfuin ännu en grupp anavardarir som dock
än så länge inte tog någon kontakt. Detta var A¹zo¹ka, som snart blev våra
allierade...
Jag rapporterade omedelbart till Eloriel vad vi visste och Zanadunmor informerades
av sin bror Kilrain. Eloriel hyste inga vänliga tankar till Themiz, men
hon önskade likafullt som vi anat fred, och så blev det...
Det dröjde
inte länge förrän ett förbund upprättades mellan A¹zo¹ka och Nattens barn,
men det blev snart tydligt att detta förbund inte var på våra villkor, vilket
ni snart kommer inse.
Vad som skedde då detta förbund upprättats var i stor förvirring och då
jag var utmattad efter spaningen och Eloriel¹s skrik stört min sömn följde
jag med utan att kräva att få veta vad som skedde, vilket borde varit min
självklara rätt.
Vi möttes vid mötesplatsen och gav oss av tillsammans, A¹zo¹kas vana trogen
längs vägen, till vindskyddet och därifrån vidare forsen, över två broar
och till en öppen plats. Där låg ledaren för en annan anavardari-grupp som
torterats då a¹zo¹ka trodde han kände till något om - och kanske till och
med var ansvarig för - rödcirklarnas uppkomst. Allt detta fick vi dock veta
först senare. A¹zo¹kas krigare bildade en cirkel runt deras ledare och den
torterade. Själv gav jag mig av däifrån då jag ogillade att vara i deras
närhet...
Sedan återvände hela den klumpiga gruppen till vindskyddet och därifrån
begynnte vi en fåfäng skallgång efter rödcirklar genom det skogsområde som
vårt läger låg i. Ord som; ²Jag kan inte se någonting i skogen!² hördes
från A¹zo¹ka och jakten upplöstes då deras patetiska jaktfölje höll på att
gå ner sig i sumpmarken vid vårt läger. Då upplöstes gruppen äntligen och
från den stunden tog vi inga order från dessa våra allierade. Ingen kunde
hunsa med Zalomë zen längre...
1.
Sådana här länkar kommer finnas lite
här och där som du kan gå in på om du vill veta lite
off om händelserna i fråga (eller vad som verkligen hände
?:-))...
Lite saker som kan vara bra att veta:
Zanadunmor är klanens magiker och präst.
Zavalfuin är härledare (ansvarig för krigarna).
Kilrain, Kheleck och Althiriel är spanare.
Serekhen är Mordae's bror.
Anavardari är Zlz:s betäckning för
mörkeralv.
Ethel = skogsalv
Lothumari = drow
Tillbaka till krönikan!
2.
Du har redan stött på en del sarkasm och
förolämpningar i texten. Detta är lite av Mordae's stil och
har dessutom med hans relationer till personerna i fråga att göra.
Du kommer alltså råka på mer sådant och allt är
givetvis helt och hållet in-lajv och inte sällan smärre
lögner... ?:-)
Tillbaka till krönikan!
3.
Att människor, som ju inte direkt var ovanliga
på lajvet, ytterst sällan omnämns av Mordae beror på
att de är så ointressanta och oviktiga att han inte lägger
dem på minnet. Man kan inte komma ihåg varje gång man
jagar iväg en störande fluga.
Mordae är en av de i Zalomë zen som i högst grad ignorerar
människor och jagar iväg dem om de kommer för nära,
eftersom de äcklar honom.
Tillbaka till krönikan!
Som ni hör smädar jag vår räddare Eloriel, som ledde oss i flykten och räddade oss från Malegdus vrede. Men mina ord är endast den sanning som var och en vid slutet av hennes levnad skulle se. Då hon fortfarande levde försökte jag med mycket av min kraft förvara henne, då jag till henne kommit bli hängivet lojal. Men jag har nu insett att hennes tillstånd inte har gått någon förbi och att jag, för att utplåna det ur Nattens barns minne, skulle behöva utplåna oss alla, och på så sätt även mitt eget hjärta. Inte ens mina, den hänsynslöse Mordaes, order kan utplåna ett minne. Sådant ligger endast i Nattens, och kanske Zanadunmors, makt...
