| Kättarnas Rike - Offlajv Inget ont om den allsmäktige Thauin *?:-)*, men hans beskrivningar är inte alltid helt lättbegripliga - särskilt för utomstående. Dessutom finns det en viss risk att hans åsikter präglar hans vittnesmål en aning. Så en redogörelse ur ett mer offigt perspektiv av lajvet kan väl vara på plats. Jag kommer säkert blanda in en del personliga åsikter - det är alltså mina (Fabian Holgersson) åsikter och inte hela gruppens. Innan lajvet hade vi bett arrangörerna att låta oss sköta intriger inom gruppen så kunde de ta hand om intriger rörande andra grupper. Några intriger dök dock inte upp - bara ett häfte med mängder information om de människor vi inlajv bara sett ett enda exemplar av. ?:-) Men å andra sidan hade man väl inte hunnit läsa intriger iaf i kaoset innan lajvet. Vi kom till lajvet på tisdagen 18/4, men tyvärr kom den sista bilen, som innehöll de båda militärtälten, vid 21-tiden = mörkt. Det blev att släpa militärtält på spångar över lerigt träsk i mörker - jag ger mig inte in på att beskriva de underbara spångarna närmare... Sedan skulle vi sätta upp tältet också och hitta en lämplig plats att sova på. Som vanligt hade alla sitt fina personliga utrymme första Natten och låg och frös - de följande Nätterna blev det mer av den klassiska hög-metoden... Nästa dag, onsdagen 19/4 skulle lajvet börja klockan 22. Vi fortsatte på lägret, som de som kom tidigare dagen innan hade gjort en mycket imponerande start på med eldstad och halva arrangörernas medtagna vedförråd (som skulle ”räcka åt alla”) staplat mot ett träd. Vi byggde en ”pallisad”, vilket alla som besökt ett Zalomë-läger på nåt lajv vet är grenar och granris uppställt runt lägret så att en skymmande vägg bildas, vilket ger kraftigt förbättrad lägerkänsla och mindre insikt i lägret. Skulle dock en förbipasserande bofferskock få för sig att det inte duger att använda ingången skulle ”pallisaden” däremot inte göra mycket nytta i försvarssyfte. Innanför pallisaden fanns ett militärtält som vi sov i, ett annat militärtält för packning, en eldstad, ett bord med två bänkar, en liten koja för vår människoslav att krypa runt i och en avskärmad offhörna för sminkning på morgonen. Området kändes helt ok (bra jämfört med Färskärdstorp) - dessutom ryktades det att det bara hade kostat 1500 att hyra det, dvs ingenting. Deltagarantalet tror jag låg nånstans över 200 pers. som var ganska lagom utspridda, åtmintone åt vårt håll. De enda vi märkte som slog upp tält i närheten av oss var en annan mörkeralvsgrupp kallad Valsharen Recha. Eftersom de kom på onsdagen verkade de förses med en betydligt sämre lägerplats än oss och de flyttade runt lite innan de bestämde sig. På grund av rent praktiska skäl, med sminkning, grannar som var offlajv, inte helt klart läger o.s.v. gick vi inte inlajv på onsdagkvällen. På torsdagen 20/4 började vi lajva. Vi såg till att sminkade och färdiga att gå inlajv framåt eftermiddan alla dagarna, så kunde vi spela hela kvällen och den intressanta delen av Natten. Tyvärr var ”kyerari Valenduin”, Johan, sjuk och åkte hem första dan (som på sätt och vis framgick i Thauins krönika). Valenduin var den präst som hade till uppdrag att leda sökandet efter kunskap om människorna. Jag (Thauin) skulle egentligen samordna allt praktiskt (spaning t.ex.) och bevaka alla och ingripa om nån inte skötte sig ordentligt. Nu blev jag istället ansvarig för allt, och framför allt diplomatin och kunskapssökandet. Den kraftiga förändringen gjorde att det blev lite konstigt, främst för mig och de fem återstående prästerna. Allt som hände finns ju i princip beskrivet i krönikan så jag kan nöja mig med att komplettera inlajvinformationen med lite off-anmärkningar där det behövs... Offbakgrunden till uppdraget är till att börja med följande: För något år sedan hittade ett par thelcontarir en ny varelse - en människa. Vad vore då mer naturligt än att ta med den hem till Stormamma Andune och visa den. Efter att människan studerats lite av prästerskapet är den tyvärr inte så mänsklig längre, men de fick iaf ut lite information ur den och lärde sig dess språk. Andune skickar sedan ut en grupp med sex präster och sju med mer praktiska yrken (även sex kvinnor och sju män - dock fördelade över yrkena) för att hitta fler människor och ta reda på så mycket som möjligt om dem. Den första människan och ett avari-husdjur tillhörande trumslagerskan Tinaltea tas också med. Färden till och från ”lajvområdet” tar ca. ett halvår... Första dagen träffade vi några människor som snackade om ”härskapet”. Det var alltså recha som på ett inlajvsätt bad oss komma tillbaka när de var beredda. När vi kom tillbaka på kvällen möttes vi av en chockupplevelse *?:-)*- ledaren över recha (Tom) har en stiftpenna av röd plast med sudd på toppen som sticker upp snyggt mitt på dräkten ur bältet och utgör en snygg kontrast. Den hade hamnat där i stressen för att komma till mötet med oss. Nu är det så att bakom våra ryggar står några rechamedlemmar och ser pennan lika väl som vi - de försöker signalera om den och till sist ser hon som sitter bredvid ledaren (Elin) och plockar bort pennan - citat; ”Du har nåt där” *lätt fnitter*. Men om vi ska återgå till allvaret för en sekund så var mötet mycket snyggt genomfört och man fick en lätt känsla av att sitta mitt emot några tusen år gamla stenstoder. Till skogsalverna och orcherna som anföll lägret kan jag bara säga: Alvtolken som satt på marken - var glad att du inte berättade att du var högalv för oss... Maajola, Lockwed o Co - ta med egen mat till lajven istället!! ?:-) Och just det - ledsen för äppelkakan, skogsalvskompisar! Vi kunde ju inte veta att det var en offlajvkaka! ?:-) Vi trodde det var START eller annan müsli... På Natten gjorde lite folk en utflykt ut i skogarna (sånt man inte ger sig in på i rustning, lysande vita kantband, allmänt krånglig utrustning, höglackade skor utan mönstring under osv). Vad de gjorde vet jag inte riktigt, förutom att de träffade en bunt alver som blivit skadade på riktigt av orcher och nu själva var off. Fredagen 21/4. Vi åt vår mat in-lajv lagade över elden och Glyssner (människoslav) ska ha ett supertack för att han ställde upp så mycket när det gällde att förse oss med käk! Middagen första dan hade varit en grönsaks -och rotfruktssoppa. Andra dan var det en grymt god köttstuvning. Tyvärr var den förgiftad. ”Ni har drabbats av matförgiftning och kommer spy och hosta blod ett tag. Och döö.” Det blev ett kul inslag i rollspelandet att känna att känna att någon i den egna gruppen hade lust att döda en - frågan var bara vem... Johan hade komit tillbaka till lajvdag nr. 2 men hade då tyvärr hamnat så mycket efter i händelserna att han aldrig kom in i den roll han egentligen skulle ha. Andra dagen började vi jobba på ett ”intrigerande” inom gruppen som till stor del saknats under första dagen bl.a. på grund av allt som hände. ”Erendraug”, Alex, hade varit småbitchig mot allt och alla så det hade bildats en liten intresseförening mot Erendraug vid sidan av den tidigare”Intresseföreningen Mot Hudlim”. Det gav en intriggrund tillsammans med en hel del andra konflikter som fanns i gruppen. Kheleck gick omkring och var allt som Thauin avskydde - han visade kätterska tendenser (som det står i krönikan), han flydde från strider trots att han var macari (saknade alltså heder) och han var smått galen (sjuka mörkeralver finns bara inte = hittar man en är denne en förolämpning mot den mörkeralviska rasen och måste avrättas). Han försvann dessutom i skogen hela tiden och umgicks också med Ravonriel som misstänktes för förgiftningen och nu var helt utan heder... Allt talade mot Kheleck utom ett faktum - prästerskapet hade fått för sig att han var Jesus ?:-). Jag ska inte förklara närmare, men det var anledningen till att det inte blev några handgripliga våldsamheter inom gruppen... Det kan väl nämnas att den karta över det närmaste området, som Thauin snackar om i sin rapport, försvann mystiskt strax efter att den hade ritats. Det var för alla nyfikna gruppmedlemmar människoslaven som tog den och satt och eldade upp små bitar av den under resten av lajvet. ?:-) Annars var det som hände att vi gick till alverna tillsammans med recha i mörkret, bara för att få veta att mötet var inställt. Vi tänkte som sagt ha möte i deras läger iaf, men då hände ju det självklara - för andra gången när vi pratade med skogsalverna blev vårt läger anfallet, och dessutom av samma orcher som förra gången. Alex sprang i spetsen med en fackla i handen, ”tillbaka mot lägret” som visade sig vara nåt helt annat och det tog ca. en timme att komma tillbaka till lägret. Dessutom vilseleddes Recha lite och börja sedan virra runt själva vilket ledde till ca. två timmars färd för dem (vi snackar träskmark och grejer dessutom). När vi kom tillbaka var dock orcherna borta och i ”hade inte orskat nån skada” ingick givetvis lite mindre kaos i stil med att resterna av köttstuvningen låg på bordet istället för i grytan o.s.v. Än en gång pojkar - ta med er egen mat!! ?:-) Även den här kvällen gjordes nån liten utflykt med drygt halva gruppen som ledde till ännu mindre än kvällen innan. Jag hade dock kvällen innan uppfunnit sovsäckspartyt (jo, det stavas nog med ck iaf) och fortsatte nu med denna utmärkta tradition, fast nu var vi tre pers i stället för två. Sovsäckspartyt sista kvällen var ändå det bästa, med fem pers och diverse cider-incidenter m.m. Ehh hur kom jag in på det? Vi går vidare... Lördagen 22/4 var vår sista lajvdag, hade vi bestämt redan innan. Lajvet fortsatte iofs till klockan 12 på söndagen men då hinner man aldrig sminka sig iaf... Den här dagen började med att en liten människa som vi trodde var nån slags arrangör dök upp i vårt läger och snackade en grym massa offsnack med oss och - måste man väl säga - gjorde bort sig rejält. Det som gick att få ut av hennes prat var ungefär följande: Hennes roll var 17000 år gammal och hade en trolltrumma som dödade oss om vi jävlades med henne. Vi fick inte anfalla byn heller (fan, vi får ju aldrig anfalla byn, jag tror jag slutar lajva snart) eftersom det var en tjej där som fyllde år, PÅ RIKTIT, upprepade hon några gånger. Hon sa också att vita trupperna blivit ivägjagade från lajvet av arrangörerna för att de sugit så hårt (senare har det verkat som att de vita varit bra och bara skulle vara där i två dagar hur som helst). Hon ville ha ett möte där alla skogens magiker skulle slåss om en jätteviktig ring som hon hade (som vi inte brydde oss ett skit om varken in eller off) och det mötet skulle va i vårt läger eftersom det var det största lägret och lätt att hitta osv. Vi uppfattade det som en arrangörsorder off och sade ungefär ”om du försvinner härifrån nu så kanske vi iaf får en chans att hinna sminka oss till mötet”. Det visade sig efteråt att hon inte var arrangör utan bara en människa som ville lösa sin peronliga intrig - att hitta ägaren till den där ringen. Mötet lyckades vi dock få hyfsat inlajv och jag måste själv säga att jag åtminstone förlorade mitt förakt för trolltrumman-tjejen efter att hon skött sig bättre på mötet än hon gjort off tidigare iaf. De stannade ju dessutom utanför vårt läger och blev förhörda ett bra tag efter mötet. Om det mötet var en av de bättre grejerna på lajvet eller om det bara mördade en hel lajvdag för oss råder delade åsikter bland oss... Sedan kom ju vid middan två recha-individer och besökte oss och försökte leta i vårt läger efter en bägare. Det hela finns ju beskrivet in-lajv, men förklaringen till det hela var helt enkelt en något för hög halt alkohol i blodet hos våra besökare... Det ”mycket hårda” straffet de hade fått av sina överordnade var ungefär en liten tillsägning, men vi hade ju ingen anledning att betvivla en mörkeralvs ord... Utflykten den sista kvällen ledde till att några orcher började slå på vår lilla grupp och efter nån slags hämndaktion som inte blev av var det slut på den kvällen. Förutom att skogsalverna kom och bankade på träd och ville ha helarmöte om ringen när klockan var ca. 04.00 och majoriteten av oss sov. Söndagen den 23/4 sminkade vi oss bara för eftersnacket och packade sedan ihop oss och åkte hem. Allmänt om lajvet kan väl sägas att jag gillade området och det praktiska arrangemanget. Intriggörande och liknande hade väl fått ta lite stryk, men hade man en förberedd grupp själv var det lugnt. Anmälningsavgiften för lajvet var liten också, så det finns inte mycket anledning att klaga. Tanken med att skogsfolk och människor inte träffats innan var bra. Vädret var suveränt mörkeralvsväder iaf. Det var också det lajv där vi gjorde bäst ifrån oss - så jag ger ett bra betyg. / Fabian Holgersson |
|