Av Bengt Lidforss

Tryckt i Arbetet 22 december 1905.

---

Det är som man ser handlingens propaganda, dess herrar förorda; för dem gäller det framför allt att - uttrycket är Thorilds - få revolutionen så blodbesk-en som möjligt. Men den feghet, som alltid utmärker revolutionshjältar av detta slag, akta de sig visligen för att själva efterkomma de uppmaningar till eld och svärd, som de ideligen utslunga; deras eget vapen är bläck och smuts, den personliga smädelsen satt i system och i förevarande fall riktad just mot dem, vilka  Skandinavien i främsta rummet har att tacka för att i somras kriget avvärjdes, Sveriges socialdemokrater och Sveriges kung. [Unionsupplösningen]. Man kan från vår synpunkt ha mycket att anmärka mot kung Oscars regering, men genom sitt uppträdande i somras har han dock för alltid rest sig en ärestod i Sveriges historia, och det är därför dubbelt vedervärdigt att åse den kaskad av smutsdrypande smädelser, som Gula farans skribenter utlösa mot den gamle monarken, och om vars art sådana som "avskyvärd bov", "djävul i det jordiska helvetet", "stråtrövare i tjuvsamhället" o. s. v. kunna ge en föreställning.

---

För socialdemokratins framtida landvinningar i Sverige synes det oss absolut nödvändigt att det sättes en gräns för detta skoj, som om det får fortsätta i längden måste förorsaka vår rörelse ett avbräck.

Det är ett hårt arbete socialdemokratin har att uträtta i Sverige som annorstädes. Det gäller att spränga klassegoismens hälleberg i luften, att röja upp i lögnens törnesnår och att torrlägga fördomarnas moras. Av ett sådant arbete blir ofta ansiktet krutsprängt, kläderna sotiga, händerna grova och valkiga; men detta utesluter icke den form av självhädelse, som i det offentliga livet motsvarar renligheten i privatlivet. För den som betraktar världen med naturforskarblick kan det ju ha sitt intresse att med blicken följa en eller annan egendomlig insekt, när den kryper på rockärmen och gör sina piruetter, men skakar man ej av sig den intressanta varelsen i tid, så står man där en dag med ohyra i kläderna. Den svenska socialdemokratin synes hitills ha betraktat dessa underliga kryp med samma trygga tolerans, varmed den sunda och kraftmedvetna styrkan gemenligen ser ned på svagheten, även på den ondsinta; men situationen har på sista tiden utvecklats, därhän att den aktning, partiet ovillkorligen är skyldigt sig självt, numera kräver en hygienisk åtgärd, varigenom dessa vidriga skadedjur en gång för alla distanseras.

Det är mycket bra att vara renhjärtad och storsint, men detta är ingen anledning att tolerera lus i kläderna och ännu mindre i vecken av den röda fanan.