Ur Förord av Sigurd (journalist - samme Sigurd som skrivit texten till Hjärtats saga och som Gustaf Fröding citerar i brevet till systern om mötet med Hjalmar Branting....)

FÖRORD
behöver du minst av alla, du gamle käre, efter människosätt att se, allt för tidigt tystnade Jödde, så som du i mer än ett decennium sjungit dig in i alla de små trofasta, minnesgoda nordiska folkens hjärtan, inför en publik som, sammanräknad, blir större än varje annan svensk sångares, huru mycket grannare än dina också hans toner klungo; en publik, som även var mera "belåten och tacksam" än de flestes.

---

Det är de förbleknande bilderna av ett flyende kulturskede, som fästats å dessa blad med kärlekens sinne och trohetens öga, med öppen blick för både det karakteristiska, det humoristiska och det enkla fagra.

Så är texten på dessa blad. Vad melodierna beträffar har jag alltid livligt beklagat att "naturhinder" förmenat mig att sentera och bedöma dem, som de förtjäna; men i det fallet torde väl det mångtusenstämmiga jubelekot från Skansens kullar och ett par hundra skandinaviska och finska bygder i förening med det varma emottagandet av denna samlings första häfte, vara vittnesbörd nog.

Sommaren 1900, då Skansen stod vänast och tusenden saknande par ögon sökte "Jöddes sten".

Sigurd

Elektris.

av Jödde i Göljaryd

-Vet I hva´ elektris ä´ för nåt? Jo, ja´ läste nulien i ena tidning, att om en struker en katt öfver röggen, så blir det elektris, stod det. När ja´ kom hem, så sa´e ja´ te pojken min, Anners: "Hör du Anners, sa´e  ja´, du lär allt hit mä katten du, sa´e ja´, för här s´a bli elektris, sa´e ja´." Ja, pojken, han kom mä kattarackarn, han. Och ja´ te å skubba å gno, det värsta ja´ rådde, men det var lögn, att der blef no´en elektris. Då kasta´ ja å me rocken å förskinnet å spände katten emella´ bena å te å skrubba å gno, så lötampa å skinnflanka rak om´en, men det var lögn, der ble´ ingen elektris. Ja, sena har ja´ läst i ena tidning, att det s´a va´ ångmaskin te, men det får ja´ då sä´ för min del, att skam s´ulle lä va´katt då läll, om en s´a strukas mä ångmaskin, för nog i helsingland gnodde ja´ hönöm teräckeli´t, det vet ja´ det.