Det är få personer här i landet, som jag sätter så stort värde på som denne "socialistbuse" (Sigurds uttryck). Han bemödar sig visserligen att se så underklassmässig ut som möjligt - går i grova kläder och har tuffsat till sina mustascher - förmodligen för att icke alltför mycket reta sina partivänner. Men sin fina näsa, sin intelligenta och finkänsliga blick och sin karaktäristiska panna kan han icke demokratisera -lika lite som han kan amputera bort sina stora kunskaper och sin stora begåvning. Han var anmärkningsvärt mildsinnt i sina omdömen om människor - även de värsta motståndare och ingalunda ensidigt politisk.

Jag lät honom få mitt eget rum och min egen säng - och lade mig i stället på redaktionssoffan. Det gör jag icke för vem som helst - men den, som offrat sin förmögenhet, en glänsande bana och till o. m. sin smak för ett förfinat själlivs nöjen - suttit i fängelse och chikanerats - allt för en idés skull - den är värd all heder, man kan ge honom...

Din gode vän
Gösta.

Ur ett brev från Gustaf Fröding till hans syster Cecilia, daterat Karlstad 21. 2. 1892 och omtalande Brantings besök hos Fröding.