[tillbaks]

Dagens bild 1999 10 jan

 
Georg Heinrich von Görtz 1668-1719 

Karon fraktar i sin båt den halshuggne baron Görtz, som på andra stranden mottages av den tidigare avrättade Patkul, vilken välkomnar honom till dödsriket med orden: Ja, ja, så går det. 
Kopparstick i D. Fassman. Gespräche in dem Reiche derer Todten, 1719. 

Patkul - Reinhold von, tysk-baltisk politiker 1660-1707 talesman för den baltiska adelns motstånd mot Karl XI:s reduktion. 
 

Ur: Politisk rimdans - en viskavalkad genom svensk historia 
FRÅN Karl Knutsson TILL Karl Gerhard 
Bokförlaget NATUR OCH KULTUR 1960 
 

 
Först då enväldet med Karl XII:s död störtade samman, kunde det missnöje som ackumelerats under krigsåren komma till uttryck. Det riktade sig emellertid inte mot kungen utan mod dennes allsmäktige minister, den holsteinske statsmannen Georg Heinrich von Görtz. Redan den 2 december 1718, två dagar efter dödsskottet vid Fredrikshald, arresterades Görtz i Tanums prästgård i Bohuslän. Under sträng bevakning fördes fången till Stockholm, där han vid sin ankomst två veckor senare mottogs med smädelser. Efter en summarisk rättegång dömdes Görtz till döden; han avrättades den 19 februari 1719. Domen var ett politiskt mord, vars inspiratörer är att söka inom den missnöjda, konstitutionalistiskt sinnade byråkratin och de hessiska kretsarna kring den kommande tronföljaren Fredrik I. Agitationen mot Görtz bedrevs med stor intensitet både muntligen och skriftligen. Ett tiotal bevarade smädelsedikter vittnar om hätskheten i denna propaganda.
 
 
O! GÖRTZ, du skall nu föras 
till Stockholm med en fart, 
där skall du räkning göra 
hur som du handlat har. 
Det lär väl många gråta 
över denna ofärd. 
Dock kan det litet båta, 
det är dock flera kärt. 

Du har allt ont påfunnit 
det du betala skall. 
Grev von der Nath, den hunden 
han skall ock få sitt fall. 
Blodtörstigheten grymma, 
det var hans sjuka svår. 
Nu skall han ej undanrymma 
men lön för gärning få. 

Du långa tjuver tomma 
med ögat utav glas, 
mäster Magnus lär väl komma 
och hålla med dig kalas, 
för det att du har rasat 
uti vårt ödeland 
så att var man har fasat. 
Nu bör du komma fram. 

Från Åland måst´ du rymma, 
det dig är bäst bekant. 
Nu skall du ej undankomma, 
man skall dig akta grant. 
Herre, var äro dina skruvar 
därmed du plågar folk, 
sätt dem på dina tjuvar 
som äro av din tolk. 

Mästerligt har du jagat 
efter silver och gull, 
men huru vill du laga´t 
att det ej bär omkull, 
med denna din tjuvböla, 
därmed så mången har 
sig, stackare, insölat, 
som sig ren ångrat har. 

Vet du vad rätt som tjuvar 
hava i Sveriges lag: 
De måste högt uppkliva 
på stegen som ej är svag. 
Men du fastmer förtjänar 
med dina fula streck. 
Dock måste du visst stelna 
för mäster Magni lek. 

Du vet väl vad blev målat 
uppå din kammardörr? 
Hur vackert skull´ det pråla 
om han det med dig gör! 
Ty du är lång i växten, 
ansenlig till person - 
God herrar, slån upp texten 
och sjungen samma ton. 
 

 
  [tillbaks] | [topp]