ÿþ<HTML> <HEAD> <TITLE>Akira Kurosawa</TITLE> <CENTER> <P><A HREF="nihongo3.html"><IMG SRC="arrow_ls.gif" ALT="Tillbaka till huvudmenyn"></A><A HREF="nihongo.html"><IMG SRC="arrow_le.gif" ALT="Back to main menu"></A><A HREF="nihongo2.html"><IMG SRC="arrow_lj.gif" ALT="CQn0Ú0ü0¸0x0;b‹0"></A><A HREF="mailto:dubl@swipnet.se"><IMG SRC="em.gif" ALT="Send e-mail"></A><a href="http://two.guestbook.de/gb.cgi?gid=475969&prot=zlgndx"><IMG SRC="gb.gif" ALT="Sign guestbook"></a></P> </HEAD> <BODY BACKGROUND="bg_ron.gif" LINK="f8f8f8" VLINK="f8f8f8"> <P><IMG SRC="_wavy.gif"></P> <P><H2>Akira Kurosawa</H2></P> </CENTER> <H4> <P>Akira Kurosawa var utan tvekan den mest internationellt kände, japanske regissören genom tiderna. Under sina 88 levnadsår, av vilka mer än 60 tillägnades åt skapandet av film, lyckades han skapa tankestimulerande och storslagna filmer som kommer fortsätta imponera publik långt efter hans död, den 6:e september, 1998.</P> <P>Akira Kurosawa föddes den 23:e mars, 1910, i Ohi-machi i Tokyo. Han var yngst av åtta barn, till fadern Isamu som var skolrektor och modern Shima som kom från en handelsfamilj från Osaka. Efter sin examen vid 18 års ålder var han inställd på att bli konstnär, men lyckades inte klara intagningsprovet till konstskolan. Trots detta fortsatte han måla och lyckades få vissa av sina verk utställda, och han började istället studera västerländsk konst och politisk filosofi vid Doshusha School of Western Painting. Med tanke på hans imponerande liv som regissör kan det tyckas svårt att förstå att hans primära passion genom hela livet var just målandet, vilket han alltid hade med på ett hörn i skapandet av sina filmer. 1936 började han ansöka om jobb som assisterande regissör på diverse filmprojekt i bolaget som senare skulle bli Toho Studios, och han lyckades landa det ena jobbet efter det andra. Den regissör han främst jobbade med och influerades av var Yoshijiro Yamamoto, som efter sex års assistans av Kurosawa ansåg denne vara mer än redo för uppdraget att börja skapa sina egna filmer.</P> <P>1943 var året då Kurosawas första egenregisserade film släpptes. Titeln är Sanshiro Sugata (Judo Saga) och den bygger på en roman om judons uppkomst. Huvudrollsinnehavaren, Susumu Fujita, blev en stor stjärna och Kurosawa själv fick genast stor respekt som en naturbegåvning med mycket ljus framtid. Eftersom hans karriär satte fart mitt under andra världskriget och maktinnehavarna i Japan var måna om att propagera sin överlägsenhet så hade Kurosawa i början stora problem med censuren. Till exempel skulle det ta sju år för Tora no O wo Fumu Otokotachi (The Men who Tread on the Tiger's Tail), som bygger på traditionell japansk kabuki, att ta sig till biodukarna. Trots detta lyckades han få igenom ytterligare tre manus innan krigets slut, men en viss anda av uppmuntran till krigets fortgång kunde skönjas i dessa. Under den amerikanska ockupationen blev istället den generella tonen i hans filmer för demokrati. Detta kan ändå knappast kallas propaganda då det endast existerar i periferin, och tyngdpunkten uppenbarligen läggs på Kurosawas experimentella filmande i detta tidiga stadium av hans regissörskarriär.</P> <P>I maj, 1945, gifte sig Kurosawa med Kayo Kato, som spelat huvurollen i hans Ichiban Utsukushiku (The Most Beautiful) från året innan, och senare samma år föddes deras förste son, Hisao. Kurosawa var gift med Kayo i 40 år, då hon avled. De följande åren skapade han en rad filmer, men det var när Rashomon släpptes 1950 som saker och ting började förändras. Det var nämligen denna intressanta film som öppnade västs ögon för Akira Kurosawas geni. 1951 vann filmen en "Golden Lion" i Venedig (vilken 1982 skulle bli en "Lion of Lions") och året därpå en Oscar för bästa utländska film. Rashomon utspelas under Japans Heian-period och berättar om våldtäkten av en kvinna och mordet på hennes man. Vi får se händelseförloppet ur fyra olika vittnens ögon, men eftersom ingen berättar riktigt samma historia så vet vi inte hur sanningen lyder. Kurosawas ganska ordinära grundhistoria framförs med hans unika berättarsätt i ett lugnt tempo med mycket stilistik. En okomplicerad historia som alla kan koppla till men ändå med det där typiskt japanska inbäddat gjorde att filmen slog väst med storm.</P> <P>Ytterligare stora succéer släpptes de följande åren: Ikiru (Living), som vann en "Silver Bear" i Berlin, Schichinin no Samurai (Seven Samurai), av många sedd som Kurosawas bästa film, Kumonosu Jo (Throne of Blood), som bygger på Shakespeares Macbeth, och Kakuhi Toride no San Akunin (The Hidden Fortress), från vilken George Lucas fick inspiration till att göra sina Star Wars-filmer. 1957 var Kurosawa inbjuden till den första filmfestivalen i London, och två år senare grundade han sitt eget produktionsbolag, Kurosawa Productions. 1961 och 1962 släpptes hans väldigt populära Yojinbo och Tsubaki Sanjuro (Sanjuro). Dessa filmer handlar om hjälten och enmansarmén Tsubaki Sanjuro, spelad av Toshirô Mifune, som i sann västernanda hjälper de svaga att besegra de mäktiga och onda. Kurosawa själv tyckte att de båda filmerna var väldigt olika och hade fått uppfattningen att Yojinbo i första hand tilltalade en yngre publik, medan Tsubaki Sanjuro var mer populär hos vuxna. Hans fascination för detaljerat våldsamma scener gjorde sig gradvis mer uppenbar. Kanske ledde kaotiska upplevelser i hans liv, både jordbävningarna i Tokyo 1923 och andra världskriget, till att porträttera just kaotiska situationer tilltalade honom.</P> <P>Framåt slutet av 60-talet mötte Akira Kurosawa för första gången vissa motgångar. Den planerade produktionen Runaway Train gick i stöpet och inte långt därefter offentliggjorde 20th Century Fox och Kurosawa Productions ett planerat samarbete för att producera Tora Tora Tora! Redan i det förberedande stadiet upplevde man problem och snart efter det att produktionen tillslut var i rullning så togs beslutet att avbryta projektet. Den 22:a december, 1971, försökte Kurosawa ta sitt eget liv men misslyckades. Kanske var problemen han upplevt inom filmbranschen de senaste åren anledningen till detta drastiska steg. I hans senare verk kan överlag en något mer pessimistisk ton skönjas.</P> <P>Ändå fortsatte Kurosawa med sitt filmskapande. Hans första film som var helt i färg, Dodes'kaden, släpptes, han dekorerades av president Tito i Jugoslavien och inledde ett samarbete med ryska filmskapare för att göra Dersu Uzala. Denna film vann pris i Moskva 1975, och året därpå en Oscar för bästa utländska film. 1978 publicerades hans självbiografi, Gama no Abura, och året därpå hans nästa bok om filmen med samma namn, Kagemusha (The Shadow Warrior), vilken vann pris i Cannes. Filmen gjordes som ett samarbete mellan Kurosawa och två av hans beundrare, George Lucas och Francis Coppola. Den distribuerades av 20th Century Fox, vilket markerade första gången en japansk film spreds av ett Hollywood- bolag. 1983 byggdes Kurosawa Film Studio i Yokohama, och 1985 släpptes hans Ran. Denna bygger på Shakespeares King Lear och är ett storslaget maktspel mellan tre bröder då deras far ska dra sig tillbaka som krigsherre. Filmen nominerades året därpå till fyra Oscar och vann en för kläddesign. Kurosawa var även presentatör på samma gala. Ett nytt pris instiftades i Kurosawas namn vid San Franciscos filmfestival samma år, och det första gick naturligtvis till Akira Kurosawa själv. Vid 1989 års Oscarsgala mottog han en "Academy Special Honorary Award", för "bedrifter som har inspirerat, förnöjt, berikat och underhållit publik och haft inflytande på filmskapare runtom hela världen".</P> <P>De tre filmer han regisserade på 90-talet kan sägas vara mer distinkt japanska än hans tidigare verk, och de är även mer personliga. Yume (Akira Kurosawa's Dreams) från 1990 är, precis som titeln antyder, en film om och med Kurosawas upplevda drömmar. I åtta skilda segment får vi uppleva abstrakta och oerhört vackert komponerade tolkningar av drömmar, och Kurosawa har sannerligen lyckats skapa en drömlik atmosfär i sin film. Hachigatsu no Kyoshikyoku (Rhapsody in August) från 1991 utspelas i modern tid men behandlar fasorna och känslorna runt atombomben som släpptes i Nagasaki vid andra världskrigets slut. I centrum står en gammal kvinna som upplevde bomben som barn och fortfarande har svårt att behandla dess konsekvenser. Amerikanske Richard Gere gästspelar som en släkting till kvinnans familj. 1993 släpptes Kurosawas sista film, Madadayo (No, Not Yet). Filmen handlar om Uehida Hyakken, en undervisare på universitet som efter en bombräd lämnar sitt yrke för att bli författare. Den är väldigt japansk i sättet och speglar samhället, med dess seder och bruk, i 1940-talets Japan. I och med Madadayo, hans 30:e film, hade Akira Kurosawa regisserat filmer i hela 50 år. Under inspelningen av denna fick han sin fjärde "World Cultural Prize" i filmkategorin.</P> <P>Akira Kurosawas fascination för västerländsk litteratur och filmskapande är uppenbar om man ser till många av hans filmer. I flera av hans verk har han tagit influenser från John Fords västernfilmer, men bytt ut västernhjälten mot en moralmedveten samuraj, alltid spelad av Kurosawas ständige trotjänare Toshirô Mifune, som gick bort på julafton 1997. Kurosawas respekt för William Shakespeare uppenbaras också i de två filmerna baserade på hans tragedier. I Kumonosu Jo, som bygger på Macbeth, tog Kurosawa byggstenarna från Shakespeares drama och gjorde något alldeles eget och originellt av det. Han använde en stil liknande japansk nô-teater, och då han genom hela filmen ville få en helbild av situationerna så använde han, till sina medarbetares förvåning, i stort sett inte några närbilder alls på karaktärerna. En av faktorerna som gjorde Kurosawa till den mästare han var, var onekligen hans förmåga att blanda västerländska och österländska element till en unik kombination. Andra influenser Kurosawa hade var Dashiell Hammets Red Harvest för Yojinbo, Ed McBains King's Ransom för Tengoku to Jigoku (High and Low), samt personer som Fyodor Dostoyevsky, Maxim Gorky och Evan Hunter.</P> <P>Kurosawa influerade i sin tur en rad filmskapare, som Steven Spielberg, Sam Peckinpah och George Lucas. Från Shichinin no Samurai skapade John Sturges sin The Magnificent Seven, och Sergio Leone skapade utifrån Yojinbo sin film A Fistful of Dollars, vilken startade Clint Eastwoods karriär.</P> <P>Då hans första filmer resulterade i mycket välkommen kommersiell succé gav Toho Studios Kurosawa i stort sett fria händer att utforma minsta detalj runt sina filmer. Han inte bara regisserade, utan skrev även manus till och editerade många av sina filmer. På grund av sin skapandefrihet stod Kurosawa i täten för många experimentella innovationer inom filmvärlden. Till exempel så var han först med att använda långa linser och flera mobila kameror, detta vid inspelningen av Shichinin no Samurai. Kakuhi Toride no San Akunin var den första film i Japan som släpptes i widescreen, och Kurosawa arbetade för användandet av Panavision och flerspårigt Dolby-ljud i Japan. Andra företeelser som gjorde honom unik inom filmbranschen var att han själv editerade sina filmer med antika redskap, och alltid gjorde detta samma dag som han filmat eftersom han ansåg att man borde ha scenerna färska i minnet. Han tog sällan omtagningar och scenerna kunde bli oerhört långa, ända upp till 16 minuter. För att få fram just den stämning han önskade i en scen använde han sig av en varierad musikblandning, allt från klassisk musik till japansk pop och musik från nô-teater.</P> <P>Kurosawa behandlade ofta etiska och moraliska frågor, som måste analyseras och lösas av en hjälte; en representant för de goda. En annan ofta förekommande företeelse är förhållandet mellan mästare och lärling, en karaktär som formar en annan till sin efterföljare. I Kurosawas tidiga filmer spelades i sådana fall mästaren av Takashi Shimura och lärlingen av Toshirô Mifune. Personer som Kurosawa visste att han kunde lita på var skickliga inom sitt område tenderade han att återanvända så ofta som möjligt. Förutom just Takashi Shimura och Toshirô Mifune så anlitades till exempel cinematografen Asakazu Nakai och kompositören Fumio Hayasaka flertalet gånger.</P> <P>Akira Kurosawa var perfektionist, men ofta såg han perfektion i första tagningen. Han kunde låta skådespelarna studera sina karaktärer i upp till åtta månader för att få önskat resultat. Han gjorde onekligen mycket för att bygga broar mellan japanskt och västerländskt filmskapande. Snarare än "japanska" filmer gjorde han moderna filmer där han kombinerade gammalt och nytt såväl som öst och väst, och därmed kan hans verk uppskattas oavsett social och kulturell bakgrund. Efter genombrottet i väst blev han mer hyllad utomlands än i Japan, men oavsett ytliga åsikter kan hans geni och arv knappast förnekas. Som Toshirô Mifune uttryckte sig om Akira Kurosawa: "Jag är inte stolt över något jag har gjort förutom med honom."</P> <P> Källförteckning: <BR> <BR>Akira Kurosawa the Great <BR> (http://my.netian.com/~darnitol/akira2.html). <BR>Brooke, M., Internet Movie Database  Akira Kurosawa Mini-biography <BR> (http://us.imdb.com/?Kurosawa,+Akira). <BR>Cornell Cinema: Akira Kurosawa <BR> (http://www-cinema.slife.cornell.edu/series/kurosawaseries.html). <BR>Marshall, F., Interview with Kurosawa <BR> (http://arts.uwaterloo.ca/FINE/juhde/mrshl193.htm) <BR>Mr. Showbiz, Movie Guide: Critics Picks: Akira Kurosawa Films <BR> (http://mrshowbiz.go.com/reviews/moviereviews/criticspicks/85.html). 1998. <BR>Nobuji, Akira Kurosawa Biography <BR> (http://thunder.ocis.temple.edu/~ntamura/kurosawa/biography-1.html). <BR>Richie, D., Kurosawa on Kurosawa. Sight and Sound, 1964. <BR>World Cinema  Absolute Authority on Film  Akira Kurosawa Biography <BR> (http://www.jps.net/mcat/film/biog/akira.html). </P> </H4> <CENTER> <P><IMG SRC="_wavy.gif"></P> <P><H6><IMG SRC="_paw.gif">Copyright Hans Wadsten 2001<IMG SRC="_paw.gif"> <BR>Last updated <!--#echo var="LAST_MODIFIED"--></H6></P> </CENTER> </BODY> </HTML>