|
Stenen i Grönan
dal -
Min kollega på Gotlands folkhögskola, historieläraren Tommy Sundberg, har uppmärksammat mig på att Stenen i Grönan dal inte är unik för Jämtland och stranden vid Skurdalssjön på gränsen till Norge. Även i Visby finns nämligen Stenen i grönan dal. I sin bok Gotländska skildringar och minnen (utgiven i Visby 1882) ägnar CJ Bergman ett kapitel åt Stenen i grönan dal. (Sid 40-42, boken finns för övrigt på Jämtlands länsbibliotek.) Bergman har ingen förklaring till namnet Stenen i grönan dal, men hävdar att minnesstenen som är belägen i en spetsbågad nisch i Visby ringmur, trots denna placering verkligen kallas så. Platsen är där St Nikolaigatan möter Silverhättan på insidan av murens norra sträckning.
Stenen ligger på marken och är drygt tre meter lång samt omkring 40 cm i höjd och bredd, "en huggen fyrkantig kalksten som bildar ett slags sittbänk, upptagande nischens nästan hela bredd." På ovansidan finns denna text inristad: ÅR 1772 DEN 21 AUG. OCH 1778
DEN 28 APRIL.
Till höger om inskriften finns ytterligare en inskription, förmodligen gjord betydligt senare: D. 1 NOV. CJ Bergman skriver att det enda han hört om denna sten är att två äldre Visbymän på 1770-talet vid sina regelbundna promenader i Silverhättan, vägen längs norra murens insida, brukade använda stenen som viloplats. Han spekulerar i att de båda vännerna valde denna ensliga plats för sina politiska samtal och att inskriften kanske hade någon anknytning därtill. Den 21 augusti 1772 är datum för Gustav III:s statsvälvning. Den 28 april 1778 hör samman med att en ny nationaldräkt, den s.k. Svenska dräkten högtidligen invigdes av kungen och hans hov. Den 1 nov 1778 är Gustav IV:s födelsedag. Enligt CJ Bergman skulle bokstäverna L.G.A.S.i den senare inskriften kanske kunna tolkas: Leve Gustaf Adolf Säll. Gotlandshistorikern Tommy Sundberg spinner vidare på denna texttolkning och menar att det kan finnas ett samband med att en borgare i Visby dömdes till döden i början av Karl XIV:s regering efter att ha utbringat Gustav V:s skål vid en fest i staden. Mannen blev benådad, men måhända var han språkrör för ett hemligt Gustafsällskap i Visby i början av den bernadottska regeringsperioden. Händelsen har för övrigt bidragit till en roman av Hans Björkegren, GUSTAF V:S SKÅL. En intressant fråga är nu vad det finns för samband mellan stenarna i Visby och vid Skurdalsporten. Bergman kände även till den senare och hänvisar till en artikel i Post- och Inrikestidningar där skriftställaren O. v. K. meddelade att stenen vid Skirdalsporten vid riksgränsen alltjämt står kvar och att inskriften är oläslig men att ärkebiskop Laurentius Petri (d. 1573) återgett den i sina anteckningar med följande innehåll: När Svenske taga vid utländska seder, Kyrkor vändas i fångahus, Skalkar och bofvar trifvas, Prester varda bönder, Bergmans slutkommentar är att med Visbystenen är det den egendomligheten att den troligen aldrig stått upprätt utan alltid legat, samt att den inte befunnit sig i någon grön dal utan vilar på stengrund och är inpassad i den stengråa nischen av den grova väldiga ringmuren.
Foton tagna av Anna Hermansson i samband med Medeltidsveckan, augusti 2001.
Om
Stenen i Grönan dal i Jämtland
|
