Min vän
Väntans tider är suckarnas paradis,
ty mina känslor överflöddar för dig min älskade vän.
Ack kan du hjälpa mig ur denna kris,
hoppas på att vi kan möttas i framtiden sen.
Chans
Kärlekens stig vi går,
vandrar vägen alldels lång.
När vi komma fram på denna
vet vi ej vad vi får,
allt detta sker under kärlekens middsommar stång.
Mina känslor för dig är de djupaste min själ kan känna,
vackert uttstrålar en viss karisma från dig.
När du rör mig är du som min kärleks penna,
skriver du romantiska saker säg?....
Mitt hjärta lider för de sårade,
ty en djup känsla spridder sig snappt i själens yttre delar.
Ty mitt hjärta slår hårdare,
du med mitt hjärtas känslor fördelar...
Som rosor på din kind skall jag ej glömma de
känslor jag känt för dig min älskade...
Lyssna med hela ditt varma hjärta,
för ack du är min älskade Anna.
Låt mig ej lida av smärta,
då du finns i min själ för att stanna..
Vinden strök hennes hud,känslor som lagt åt sidan kom fram.
Hon kände sig underligt av detta bud,
det var något som växte innom henne i hennes kärlekstam...
Han smekte försikt hennes hand,
sakta drog han den tillbacka.
I tron att vara för ivrig för att nå kärleks band,
när han var i själva verket på väg till hennes själ med det raka.....
Känner en vind blåser stark över oss,
värmer våra kroppar.
Våra glöd är starkare än en kärlekskross,
som vi blommar ut i små kärlekknoppar....
Då lyfte han upp sin hand mot hennes underbara kinder.
Hennes hud är lennare än silke.
Och hennes ögon utstålade en känsla som han sent skall glömma.
En värmande och skön känsla som gick rakt in till hjärtat...
Höstens spröda löv faller sakta ner,
känner hur känslorna blir starkare mer hela tiden.
Allt mer i min själ blir de fler,
acke för mig är du vackrare än finnaste siden.....
Tiden har sin gångna fall,
tröstlöst söker jag djupt inom mitt hjärtans botten.
Kommer du icke att möta mina känslor snart
så vet jag om jag ej står pall,
ack sitter här och ser ner i den tomma kärleks koppen.
Stegen mot de framtida hoppen är stora och tunga,
ack ej för snappt kommer känslorna för dig.
Djupt nerifrån min själ vill jag sjunga,
ja, kärlek kommer den om en om en viss tid?...
Regnet faller mot taket där jag bor,
men det gör ej ty nått för mig.
För dig har jag i mina tankars tro,
värmer den starka känslan endast för dig.
Mina ändlösa tankar sliter som djur,
dina beskymer grämer mig skärande hårt.
Tiden den flyger förbi men säg hur,
livet kan vara så här ibland hårt.
Dina innersta känslor,
är starkare än något annat jag ej mött.
Ty nu är jag fångad av romatikens klor,
Ack vad hade skett om inte du hade till denna värld fötts...
Min blick stäcker sig över världsbilden,
allt lidande är ack så sorlig reflektion jag får.
Min själ får svarta band när känslorna kommer sen,
ty är det inte att man fäller en tår?
Stegen du tar är framåt skridna i verket av gud,
känner hur din själ blir allt varmare ju allt mer närmre du kommer mig.
Du smeker marken försikt med bara din fothud,
allt denna jord har som är så fantastikt är bara dig.
De mörkaste molnen driver in mot vår närvaro,
känner hur våra själar förmultrar inom oss.
Men ty inget skall ta vår kärlek vi har ifrån någon farao,
Inget kan så våra kärleksband loss.
Sakta genom kärlekens korridorer skall vi vandra,
våra kroppar vi enas o bli en.
Mina känslor för dig kan jag ej klandra,
och endast din är jag för dig min härtevän.
Gräset är ljuvt o gott,solen blänker i dina ögon så klara.
För mig är du den enda mitt öga kan se blott,
ty när jag ser dina är dem så underbara.
Våra enade känslor är så varma,
starkt känns det som att vi är ett.
Ack om det kommer att brista så borde det redan larmat,
ty jag känner att allt känns rätt.
Min kärlek
Hon finns där
men inte för mig
vacker som en dröm
men ändå inte
Närmar mig sakta
men hittar aldrig fram
ett avlägset mål
så hopplöst att nå
Tänk av all livets fägring
är jag förälskad i en hägring
Tänk
mina tankar....
dom svävar runt min själ
och försöker hitta en väg in
i mitt stramande hjärta
jag kan känna en tanke som
desperat greppar tag i
en del av den lilla
obetydliga kanten som finns kvar
av min levande livs maskin
men det den lyckas inte....
och faller ner i ett tomt
svart rum kallat
glömskan
Djupet
Långsamt kvävande den blåa horisonten
den fjärde och sista världen är nu nådd
ingen återvändo ingen utväg
två vägar lika svåra att nå som att se
medan modern blöder våndas vi
det är nu vi måste välja våran återfödelse
Anna
Fladdrande stimmar hennes ord
den glasblanka ytan viker sig för dem
hennes tankar och liv speglar sig i den
de reflekteras in i min själ
min själ värms upp och badar i dem
linjen mellan hennes och min består av siffror
siffror som lever..
lever och studdsar mellan oss
ljudlöst förenas hennes liv i min tanke
och ljudlöst för jag vidare mitt till hennes
inte konstigt att jag sitter mitt i natten..
men denna skatten..
Leva
Alla är glada utom jag
jag som är så stark är så svag
om jag bryter upp och det känns rätt
då sårar jag andra - det är inte lätt
Ska man leva sitt liv genom andra
när man bara sin egen väg vill vandra
jag vill leva mitt eget liv
ett liv är inget tidsfördriv
Solen
När solens strålar mattar sitt ljus
när de största bergen blivit till grus
när strjärnorna slockna en efter en
då finns jag där för dig min vän
Livet
Lev ut - sitt inte still
gör det du innerst inne vill
Följ din instinkt och sluta drömma
det är ditt liv - ingen kan dig dömma
Lev medan du kan
Du är inget när du föds
du är inget när du dör
Vad har du att förlora
Inget hopp