The Future Of Earthly Delites Tour 1998

i Stockholm, Münchenbryggeriet den 2/6 1998

Nu ska jag försöka berätta allt om SG-konserten! Det är inte så lätt! Jag börjar från början:
Klockan fyra gick vi till Münchenbryggeriet där konserten skulle vara. Det var ett stenhus, som såg mer ut som ett kloster, fast mindre, än en konferens- och konsertlokal, eller vad det skulle vara för nånting. (Förresten vet jag nu i efterhand att det var där som A. Zorns mamma diskade flaskor och träffade hans pappa... :) Kul va...)Det var kanske 20-30 pers. där redan och vi ställde oss längst bak i kön och väntade. Sen stod vi där och frös lite, var nervösa och pratade Savage Garden väldigt länge. Det kändes väldigt overkligt. Vi bara stod där, det fanns ingen reklam eller nånting som gjorde att vi fick "bevis". Så vi stod och hoppades att Darren inte hade skaffat skägg, eller rakat huvudet eller nåt (som vi faktiskt hört att han skulle...) medan kön växte bakom oss.
Halv sju skulle de släppa in oss, och plötsligt trängde alla sig framåt så att vi stod packade som sillar och inte kunde röra oss en millimeter medan vi också försökte komma så långt fram som möjligt. Sen öppnade de dörren och släppte in oss en och en, och rev biljetten. Sen sprang vi fram till en spiraltrappa, där det stod en vakt som sade "Spring inte i trappan!", så gick vi uppför trappan och sprang in i lokalen. Vi kom på andra raden, om man nu kan säga att det fanns några rader, det var ståplatser. Genast började alla fylla på jättetrångt bakom oss, man kunde inte ens ta upp kameran ur väskan utan att kämpa för det. Spotlightsen var på och det blev tätare och tätare med rök framme på scenen.
Kan du tänka dig känslan när man ser Daniel Jones synth två meter i från sig, och Darrens mick-stativ på lika kort avstånd! Bara att föreställa sig att de skulle stå där var helt otroligt. Kulissen (helt platt, det var nog papper eller tyg) var en stadsbild med skyskrapor och lila himmel, den har de som "symbol" för The Future Of Earthly Delites Tour 1998, tror jag. Scenen var väldigt liten, kanske tio x fem meter, jag vet inte, och lokalen där vi stod var inte heller så stor. 1 800 personer trängdes därinne, det var slutsålt. Ovanför, bakom ståplatserna var en "balkong" där det stod några människor längs kanten och på räckena var ett banner där det stod NRJ music tour, så vi antog att det kunde varit såna som vunnit eller så. Det kanske var någon som filmade också, det var så trångt att man inte kunde vända sig om. Där framme stod vi och försökte behålla våra bra platser, hundratals försökte tränga sig fram, och andades när vi fick tillfälle. Vi hade sett att de sålde T-shirtar där nere, så vi bestämde oss för att försöka få tag i såna efteråt. Högtalarna var väldigt stora och spelade Frank Sinatra-liknande musik, sen Batman-låten och Pink Panther theme.
När det var kanske en kvart kvar började de spela disco-musik. Vi hoppades att de inte hade något förband, för vi skulle nog inte kunna hålla oss där framme så länge till. En kille gick lite fram och tillbaka och stämde basen, och någon klistrade en fusklapp till Darren på golvet vid micken. Runt omkring en skrek en del "Savage Garden" och "Darren" och försökte tränga sig framåt. De stackars tjejerna som stod längst fram skrek att de skulle sluta trycka.
Plötsligt började alla skrika väldigt mycket, jag såg ingenting
-Va, va , vem?
Lisa sade: -Han HADE rakat av sig skägget.
-Yes! Såg du honom? Och det hade hon visst gjort. (Ingången till scenen var i högra kanten, i hörnet.) Plötsligt tystnade musiken och spotlightsen blev blåa i stället. Då vrålade alla allt vad de hade igen. Vad händer? Sen började de spela disco-musik igen. Typiskt. Efter en stund slutade musiken igen, och då var klockan halv åtta. (Jag är bara nästan säker på vad som hände sen...)

De släckte lamporna och man såg musikerna och Daniel ställa sig på sina platser. Sen tände de och började spela Tears Of Pearls. Då jublade alla. Samtidigt som Darren började sjunga såg man honom komma in och då jublade alla ännu mer. Under de första låtarna skrek alla nästan oavbrutet. Det var ganska overkligt, att veta att det är på riktigt, men ändå inte riktigt känna det. Överallt blixtrade kamerablixtar. När ToP var slut spelade de Violet och alla skrek igen... Jag tror att Darren sjöng väldigt bra, han klarade alla höga toner och sånt väldigt bra, kanske var det för att alla skrek så mycket som det lät så, men jag tror inte det. De slutade liksom aldrig med Violet utan Dan började spela gitarrslingan i Love Can Move You och så började de sjunga den. Och alla fortsatte skrika. Sen kommer jag inte ihåg någon ordning längre. Darren sjöng en duett med Anna-Maria la Spina, en av bakgrundsångerskorna, sen presenterade han henne.
Om du har sett bilden från tidningen Bravo såg du deras scen kläder i början. Daniel hade en svart tröja med en drake på och eldsflammor på armarna. Darren hade den där svarta jackan med vita grejer på (jaja, jag vet inte vad de heter). Senare tog han av sig den, under hade han en grå och mörkgrå tajt tröja. Bakgrundssångerskorna (två stycken) hade korta kjolar och svarta tröjor med en drake på. Samma drake som Dans tror jag.
När de sjungit Mine (jättebra) så spelade de Break Me Shake Me, alla hoppade och skrek, och när Daniel och den andra gitarristen, Ben Carey, fortsatte med solot sprang de andra ut, och när D&B var klara med solot gick de också ut. Sen kom de in igen och Darren och tjejerna hade bytt om. Det är lite svårt att beskriva, men jag ska sätta in bilder. Daz hade en vit rock, han ser väldigt kul ut, och tjejerna hade blå grejer med vit päls på och korta vita peruker. Och så sjöng de All Around Me förstås. Det var lite synd att inte Darren rappade hela själv. Där tog min film i kameran slut, tyvärr...
Sen sjöng de Spice up your life, tillsammans med publiken; colors of the world, spice up your life, every boy and every girl, spice up your life, people of the world spice up your life... No, you have to be four to sing that song... Darren var helt underbar, om du hört rappen i All Around Me, vet du vad jag pratar om, han låter väldigt överdrivet, överklassigt, divigt snorkig. Med mening alltså. Och innan de börjar med nästa låt: -Girlpower! Och vickar på höfterna... Och alla jublar förstås. Du skulle sett hans STIL! Sen började trummisen banka på sina trummor, bara en massa oväsen, och då börjar han: -Stop it! This is MY show! (alla jublar, håller med honom?) I said stop it! Stop! Och det blir helt knäpptyst, utom för publiken som inte kunde hålla tyst... Och han bara stirrar på de leende musikerna. -I'm out! och slår ut med armarna, precis i tid till en matchande trumvirvel, och sen går han iväg. Då börjar tjejerna sjunga en låt som jag känner igen, men jag kommerinte ihåg vad den heter. Den går så här ungefär: Free your mind, and the rest will follow. Be colorblind, don't be so shallow...

Senare tog Darren av sig den vita rocken och hade en svart slimmad tröja under. Senare tog han på sig en jacka som såg ut som om den kom direkt från Star Wars, och senare hade han en blå tröja med diagonala ränder som blev ljusare och ljusare.
Någonstans sade Darren så här: -This is a song that makes sense to me, hope it makes sense to you (tack Helena) och så sjöng han One Of Us av Joan Osbourne. Då blev alla helt vilda (precis som om de inte var det hela tiden...). Man kunde inte göra sig hörd om man ville säga något till någon, knappt ens mellan låtarna, och jag hade tappat rösten, och hörseln var helt bedövad. Halv nio var jag jättetrött, men sen blev det bara bättre.
De spelade Carry On Dancing, Promises, Santa Monica, To The Moon And Back och Universe. När de spelade I'll Bet He Was Cool hade Darren en stol också. Sen spelade de I Want You, och alla blev ännu vildare och hoppade och skrek och klappade i händerna. Sen mitt i låten så sade Darren: -Can you say: Chic-a-cherry cola?, och hela publiken skrek förstås: -Chic-a-cherry cola!, och likadant en gång till. Sen sade han: -Now I'm gonna sing my part, and you are gonna sing yours. OK? (eller nåt sånt) och alla ylade igen. Sen sjöng han versen igen: Anytime I need to see your face I just close my eyes and I am taken to a place where you crystal mind and magenta feelings take up shelter in the base of my spine, sweet like - A CHIC-A-CHERRY COLA! Och han sade -Yes! Yes! Han verkade tycka att vi var väldigt bra på att säga chic-a-cherry cola. Men det är nog mycket roligare med en publik som hänger med. Den på New Pop Festival var ju otroligt tråkig!
Daniel sade en gång: -We're Savage Garden and we're from Australia (på väldigt australiensisk dialekt) och då jublade alla väldigt mycket. De pratade en del mellan låtarna, men det var inte så lätt att höra vad de sade. Två gånger försökte de få oss lite tystare innan de skulle säga, eller sjunga nåt särskilt. Jag tror att det var en del av showen. Det var inte så lätt... Första gången försökte Daniel, han sade nånting, hyschade med fingret framför munnen, och log, och då skrek vi förstås väldigt mycket (han är VÄLDIGT snygg när han ler...), men tillslut blev det lite tystare. Andra gången gick det lite bättre när han försökte, men så fort det blivit knäpptyst var det någon som började skrika igen... Sen hyschade Darren också, och de utväxlade ett leende, sen blev det lite tystare... Darren hade i alla fall lärt sig ett svenskt ord: Tack.
Sen plötsligt bara gick de av scenen. -Thanx, godnight... och det blev helt mörkt. Men alla fattade nog att de inte skulle gå bara så, utan att ens sjunga Truly Madly Deeply. Så alla klappade och skrek -One more time! och -Truly Madly Deeply! och självklart kom de in igen och sjöng This Side Of Me. Sen sade Darren: -We're gonna sing one more song, and it’s called... Truly... (aaaaaaahhhh...) Madly... Deeply. Och så sjöng de den. Och han sjöng: And when the stars are shining brightly in the Stockholm sky... Sen bad Daz oss att sjunga en refräng för honom och det gjorde alla helhjärtat (eller skrek rättare sagt, det GÅR inte att sjunga när man har stått och skrikit i en och en halv timme) och då sade han: -Thank you, you're very beautiful! Sen sjöng de sista refrängen men blev lite avbrutna: -...until the sky... (paus, ritarando...) AAAAHHH, vråååål, skrik OOOOOUUUHHHÄÄÄÄÄAAAAAAAAA!-... falls down ooon... AAAAAAAAAAAAAAAAAOOOOOOOOOOOUUUUUUUUUUUU... -...meeee... ...UUOOOOOOAAAAAA (vilda skrik och applåder). Sen gick de.
Under tiden hade Daniel kastat ut några gitarr-plektron, jag såg när han kastade en, men fick självklart inte tag i någon... Mot slutet torkade Darren av Daniel i pannan med en handduk (det är nog inte så lätt att göra det själv samtidigt som man spelar på en elgitarr...) och då skrek alla jättemycket.
När det var slut skulle alla 1 800 personerna nerför spiraltrappan, och det var inte så lätt. Därnere fick vi tag i några av de sista T-shirtarna. De sålde två olika sorter. Den ena är svart. På framsidan är det en stad, med Savage Gardens logo i färg under och i ovanför staden en stiliserad drake (rosa...) Baksidan är också en massa skyskrapor med lysande fönster och lite spotlights och Savage Gardens logo, i färg, och så står det the future of earthly delites tour 1998. På en skyskrapa står det May och June och ställena de spelade/spelar på under de månaderna.. Den är jättesnygg, och numera en av mina mest älskade ägodelar. Det fanns en vit också, en tajtare tjejtröja med den svart-vita logon på ryggen och en bild på D&D på framsidan. Den hade tagit slut när vi kom fram.

Det var jättekul!! Savage Garden var jättebra, och jag har äntligen sett dem live! Det som var jobbigt var nog trängseln. När alla runt om kring en började hoppa hade man inget val, även om man var för trött, man var tvungen att följa med strömmen. Några meter längre bak var det mer plats. Flera personer blev utburna över säkerhetsstänslet där framme och vakterna sprutade ut vatten över publiken flera gånger. I Aftonbladet fick Savage Garden en väldigt dålig recention, men jag håller inte med. Jag tyckte att deras konsert var helt underbar! Thank you, guys!

Savage Garden tyckte att konserten var vädigt lyckad, och att publiken var väldigt bra! Man fick något för att man blev så hes i alla fall!

7 konsert-bilder, som visserligen inte är särskilt lyckade, men väl värda att se!

Om du var med kan du väl maila mig och berätta!

Savage Garden @ Munchenbrygler - En svensk sida, faktiskt, som helt och hållet handlar om konserten. Så kom igen, lite högre antal på besöksräknaren fötjänar den här killen faktiskt! Dessutom har han snygga bilder på t-shirten.

Till toppen av sidan