I likhet med exempelvis alkoholen i den Västerländska kulturen integrerades

kokan tidigt i religiösa och historiska myter bland Sydamerikas indianstammar.

Berusningen betraktades som gudomlig och kokabladen som en gudagåva.

Oftast har de anknytning till fruktbarhetsriter, sexualitet och kontakt med

gudarna. Det är tydligt att bruket av koka har varit ett viktigt inslag i många

Indiankulturer. Reglerna har påfallande likheter med den sociala kontrollen av

opium i Asien och av alkohol i vår egen kultur. Vanliga regler för

kokainanvändning är t ex förbud för kokatuggning för barn och unga och

bestämmelser om när, var och hur kokain får användas allt förordat av religösa

och politiska ledare. I äldre tider var kokabruket betydligt mera utbrett än idag,

vilket har ett nära samband med att de gamla Indiankulturerna allt mer har trängts

undan och i många fall utrotas. Huvuddelen av kokatuggarna är jordbrukare,

gruvarbetare, herdar, fabriksarbetare, bärare och arbetslösa.

Forskningar av myndigheter och forskare enbart i Peru uppskattas mellan 2,8

och 4,6 miljoner tuggare. (Peru har drygt 18 miljoner invånare)

Kina:

Arkeologiska utgrävningar tyder på att cannabis odlades redan för minst tiotusen år sedan.

I det gamla Kina odlades hampa i alla kantoner ris och hirs odlades

mest, därefter grönsaker och frukter men efter dessa livsmedel kom hampan.

Bönderna upptäckte sannolikt hampans rusefekter då de andades in röken från brända växtdelar.

Genom att äta eller att röka cannabis kunde man med de medicinkunniga prästernas hjälp

driva ut onda andar.

I läkarskrifter och filosofiska verk kan man sporadiskt hitta hänvisningar till cannabis.

Cannabismissbruk har knappast varit något stort problem i Kina trots den omfattande

hampaodlingen. Alkohol och senare opium har varit Kinas helt dominerande missbruksmedel.

Norden:

Hampa odlades allmänt i Norden ända in på 1800-talet, och användes främst till klädestillverkning

och repslagning. Men cannabis användes inte vad vi vet som berusningsmedel förrem långt in på

1900-talet. Men därimot under 1800-talet blev dock flera nordiska vetenskapsmän och författare

intresserade av haschruset.

Europa:

Hampväxten var tidigt känd i Europa.

Inte ens under den arabiska invasionen av Spanien på 1000-talet fick haschmissbruket någon

spridning på den Iberiska halvön. Spanjorerna föredrog sitt vin.

Man prövade med olika droger för att se om drömmarna förändrades.

Man ville nå ner i själens djupa skikt för att få inspiration till konstnärligt skapande.

Opium anvädes flitigt.

Amerika:

De europeiska kolonisatörerna förde med sig hampväxter till både syd och nordamerika.

Visseligen fanns det där en liknande vild växt (Acrida cannabium) men dess fiber var

mycket större än cannabis sativas.

I USA ansågs cannabis från början vara slavarnas och senare de fattiga arbetarnas de svarta

och mexikanornas drog.

New Yorks marijuanacentrum låg i Harlem kring 110:de gatan med en enklav ovanför 42:gatan

vid brodway.

På 1950-talet fanns tre olika huvudkvaliteter av cannabis till allmän försäljning.

* Den billigaste kallades sassa-fras och bestod av marijuana odlad i USA.

* Den nästbästa kvalitèn importerades från central och sydamerika och den gick under namnet

  Mezzrole och var uppkallad efter den kände jazzmusikern Milton Mezz.

* Den tredje och starkaste marijuanasorten som var importerad från Afrika kallades gungeon.

Fram till 60-talets mitt var narkotika missbruk en relativ okänd företeelse i Sverige.

Liksom i andra Västeuropeiska länder var det främst begränsat till s k bohem och artistkretsar.

Under 60-talets andra hälft skedde en dramatisk ökning av narkotika konsumtion.

Hasch blev det mest populära preparat och fick en spridning i vida kretsar, framför allt bland ungdom.

Bland övriga droger dominerade länge de centralstimulerade medlen amfetamin, fenmetralin m.fl.

Vid 70-talets början introducerades heroinet på allvar i Sverige, och har sedan dess stärkt sin ställning

bland de s k tunga drogerna.

Narkotika utgör ett hot mot många utslagna och socialt handikappade unga människor

i vårt land. Genom att ta sin tillflykt till droger riskerar de inte bara liv och hälsa utan också

att hamna i en ond cirkel av kriminalitet och prostitution för att kunna finansiera sitt missbruk.

Problemet förstärks ytterligare av att tillgången på narkotika idag är större än någonsin tidigare.

Detta ökar också risken för att nya kategorier av ungdomar skall dras in i missbruk.

Cannabis sativa (odlad ) tillhör hampfamiljen, dit också humle räknas.

Det är en ettårig ört med fingrade tre till nioflikade blad som består av grovsågade, smala

och långspetsade småblad.

Plantan kan bli upp till 9 meter hög, men 1,5 till 2 meter är den vanligaste höjden.

Stjälken innehåller bastceller, som kan bli 3 cm långa och är sammanfogade till 1-3 meter

långa, sega, starka och rötbeständiga fibrer.

De fettrika fröna, som även kallas nötter, innehåller hampolja.

Hela plantan är täckt med mikroskopiskt små körtelhår som producerar en klibbig harts eller kåda.

Den har ingenting med själva växtsaften att göra utan är främst ett skydd för att hindra uttorkning.

Det är körtelhåren som producerar de kemiska ämnen vilka ger kraftiga berusningseffekter

då man äter eller röker dem.

Körtelhåren täcker hela plantan utom roten och nöten men är rikligast förekommande på

blomdelarna och de övre bladen.

Hampa som odlas i ett varmt subtropiskt klimat producerar i allmänhet mer kåda än den

som odlas i ett kyligare. Plantan är mycket lättodlad, tålig och anpasslig.

För att förstå hampans stora utbredning bör man känna till något om dess viktiga roll som nyttoväxt.

Hampväxtens stora ekonomiska betydelse beror på dess tålighet och förmåga att växa snabbt.

Praktiskt taget alla växtdelar har tagits tillvara.

Viktigast har växtens starka fibrer varit. Basten har använts till textiler och rep.

Rep av hampa har långt in i modern tid tid haft oslagbara egenskaper i fråga om styrka, uthållighet

smidighet och pris. Så sent som under andra världskriget avspärrningar odlades cannabis av

beredskapsskäl för att säkerställa bl. a krigsmaktens behov av rep.

Sådana odlingar förekom exempelvis i statlig regi på Gotland.

Först efter andra världskriget har andra typer av fibrer ersatt hampans roll i repproduktion

exempelvis Abaca eller Manillafibrer, men främst syntetiska fibrer, särskilt nylon.

Hampfibrerna har genom århundradena också haft stor betydelse som bas för textiltillverkning.

Hampväv ger tåliga och bra kläder.

Även i Sverige har klädestillverkning av hampa varit vanlig.

Hampfiber har tidigare också haft en viktig roll i papperstillverkningen.

Numera är användningen begränsad till vissa typer av finare konstpapper.

Av hampans frö framställs en fettrik hampolja och kraftfoder för kreatur (hampfrökakor).

Hampoljan kan användas i oljelampor, tvål, målarfärg, fernissa och såpa.

I äldre tider har hampolja också haft viss medicinsk användning.

Den mest kända användningen av hampfrö är dock som fågelmat..

Hampplantans torkade växtdelar kallas marijuana. Sedan hampan skördats läggs den att torka,

hackas i småbitar och förpackas sedan vanligen i säckar eller plastpåsar. Marijuanans kvalitet och

styrka varierar mycket. Ju större andel blommor, särskilt honblommor och toppblad, desto bättre

kvalitet. Till utseendet påminner torkad marijuana om vanligt torkat gräs. Därav den vanliga

benämningen "gräs eller pot".

Färgen skiftar från grönt över gulgrönt till gult. Marijuana kan rökas i pipor eller som cigaretter

så kallade "joints". Röken blir mycket het varför den ofta kyls ner med luft, jord eller vatten.

Marijuanan kan också blandas ut med tobak för att få en lägre röktemperatur och för att rökaren

skall uppnå fler berusningstillfällen på samma mängd marijuana.

Genom förädling har marijuanan under 1980-talet blivit allt starkare.

En känd blandning är Sinsemilla.

Det är egentligen beteckningen på den blandning av torkade växtdelar som består enbart av

blomdelar och blad från obefruktade honplantor.

Denna blandning når en styrka som är jämför med det starkare haschet.