Flugbindning

Inledning

I denna artikel kommer den inte fullt så vane flugbindaren att finna en del av de svar han eller hon behöver för att förstå mer om hackel.

Som källa till denna artikel har jag plockat kunskap från Eric Leiser och Tom Saville, två mycket erfarna herrar när det gäller hackel. Innehållet är naturligtvis kompletterat med mina egna erfarenheter och vinklat efter det som jag anser vara det rätta. Eventuella synpunkter mottages tacksamt.

Tupphackel
Idag använder man i mycket stor utsträckning hackel som kommer från genetiskt odlade nackar. Den etiska aspekten på detta lämnar jag till andra att disputera om. Som flugbindare kan man bara glädja sig över den enorma kvalitétsskillnad de genetiskt odlade nackarna har gett oss jämfört med de Indiska. Vi skall dock inte glömma bort de indiska som fortfarande fyller en viktig roll för alla de flugbindare som inte vill, eller kan, lägga ner mycket pengar på sin hobby. Dessutom kan det vara praktiskt att komplettera sin samling av genetiskt odlade nackar med några indiska i lite mer udda färger.

Jag skall börja med att försöka klargöra vad det finns för olika färger på tupphackel och hur man kan blanda de färger man har för att få ytterligare kombinationer. Genomgående kommer de engelska namnen att användas eftersom de är de som är dominerande även i svensktalande kretsar.

Färger på tupphackel

White - Vit
Rent vita nackar är mycket sällsynta, de genetiskt odlade undantagna. De flesta nackar som klassas som vita är i regel ljust krämfärgade. Det huvudsakliga användningsområdet för vita nackar är till färgning, varför efterfrågan är stor på dessa nackar.

Cream - Kräm
En krämfärgad nacke har en lite gulaktig ton och är de som oftast används till färgning eftersom de är mycket vanligare än de vita. Det är även lätt att bleka dessa nackar för att få klarare toner på de känsliga färgerna som gult och Silver Doctor Blue.

Badger - Grävling
De badgerfärgade nackarna är vita eller krämfärgade med en mörk mittstrimma som löper längs med hackelstammen. Vissa nackar har även svarta toppar och kallas då för Badger with black tips. En del badgerklassade nackar går över i en mer ginger grundfärg och skall då kallas för Ginger variant och inte badger.

Grizzle eller Grizzly på amerikanka
Denna färg är den som håller högst kvalité av alla tuppnackar. Fjädrarna som är svart och vitrandiga imiterar insektsben bra.

Ginger - Ingefära
Ginger kan bäst beskrivas som en ljust orange-brun färgton. De klassas ofta i ljus, medium och mörk. En gingervariant har vita tvärränder precis som en grizzle nacke kan sägas vara svart med vita tvärband.

Cree
Svart och gingerfärgade fjädrar. Ofta ligger det också med vita ränder. En mörk creenacke har inga vita band och en ganska mörk ginger. Creehackel ger mycket fina flugor även om det inte är så många mönster som föreskriver dessa fjädrar går det ofta bra att använda denna färg istället för Grizzle.

Red - Brun
Denna färg är den vanligaste, både på tuppar och flugor. Färgen varierar från ljust rödbrunt till ganska mörkbrunt. Är nacken mycket mörk och med mindre röd nyans kallas den för Chocolate, dessa nackar är mycket ovanliga samtidigt som det är en mycket bra färg för att imitera insektsben. Personligen använder jag ofta chocolate istället för brunt eftersom de ser ut lite mer som insekterna gör i verkligheten.

Furnace - Eld
Furnace är en brun nacke med svart mittstrimma (den duniga delen av hackelfibrerna och stammen är svart). Går färgen lite mer i ginger kallas den för Greenwell. På en del furnacenackar är även fibertopparna svarta och färgen kallas då för Coch-a-bonddu eller Coch-y-bundhu på amerikanska. Coch-a-bunddu nackar med bra kvalité är mycket ovanliga.

Black - Svart
Naturligt svarta nackar är aldrig helt svarta utan snarare mycket mörkt grå. Håller man upp en naturligt svart fjäder mot ljuset ser den genomskinlig ut, vilket en färgad aldrig gör. Står det angivet i bindbeskrivning att hacklet skall vara svart avser man i regel en färgad fjäder.

Dun - Råttfärgad
Dunnackarna är gråbruna i färgtonen och spelar över hela gråskalan från mycket ljusa till nästan svarta. En Blue dun är en ljusgrå nacke med ett kallt skimmer över sig och är mycket svåra att få tag i. Innan de genetiskt odlade nackarna gjorde éntre på marknaden var en naturlig Blue dun nacke en riktig raritet och betingade mycket höga priser, idag är de mest svåra att få tag på men priserna är mer humana. Har en Blue dun nacke bronsfärgade fläckar kallas den för Brassy dun och går fläckarnas färg över i rostbrunt kallas den för Rusty dun.

Förutom de här nämnda färgerna har varje fabrikant sina egna färgnamn, speciellt på olika varianter av grundfärgerna.

Färgade tupphackel

Blue dun - Blågrå
De färgade nackarna som kallas för Blue dun skiljer väldigt mycket från de naturliga. Här måste man beskriva färgen som ljust blågrå och helt utan den lyster som en äkta Blue dun uppvisar.

Iron blue - Blyertsgrå
Mörkgrå färg med lite blåaktig lyster.

 

 

Olive - Oliv
Detta är en grön nyans som för det mesta är på tok för stark i sin färgton. Den enda oliva nacke jag har sett i handeln som har varit rätt i tonen var en från Hoffman.

Claret - Vinröd
Claret erhåller man vid färgning genom att göra färgbadet lite för starkt samtidigt som man förlänger färgningstiden. En trevlig färg att lägga framför exempelvis ett palmerhackel på en våtfluga.

Hot orange - Lysande orange
Den lysande färgtonen erhåller man genom att tillsätta en gnutta rött i det oranga färgbadet.

 

Green Highlander
Klargrön färg som ofta är lite för mörk när man köper den. Veniard är ett av de få företag som klarar av att färga i den rätta nyansen.

Kingfisher blue
Klarblå färg som används på en del flugor även om den ljusare Silver Doctor blue är vanligare.

 

Black - Svart
När man färgar svart erhåller man en mycket mörk och blank hackelfjäder.

Övriga färger
Resten av de nyanser man färgar hackel i är självförklarande som rött, orange, gult, guldgult etc. och behöver inte kommenteras närmare.

 

Hackelkvalité

För nybörjaren är det svårt, kanske rent av omöjligt, att bedöma vilken kvalité en nacke har. Men det finns klara "regler" för hur man skall gå till väga när man bedömer en nacke.

Nacken skall ha samma färg från de minsta till de största fjädrarna, annars skall den klassas ned minst ett steg. Detta innebär att om Du skall köpa en ginger nacke men inte binder flugor i de minsta storlekarna skall Du titta efter en som inte är jämn i färgen. På detta sätt får Du en nacke som håller högre kvalité på de vanliga fjädrarna än vad graderingen anger.

Alla färger som har en mörk mittstrimma (Badger, Furnace, Coch-a-bunddu och Greenwell) saknar ofta strimman på de mindre fjädrarna. Samma regel som ovan gäller.

De flesta Indiska och Kinesiska tupparna springer fritt och och uppfödarna har ingen eller mycket dålig kontroll på vad de äter. Detta resulterar i att det uppstår en mängd olika varianter på deras färger. En stor del av dessa nacka bleks och färgas men de finare varianterna går till försäljning.
Detta faktum gör att flugbindaren för en inte allt för stor penning kan köpa på sig ett antal nackar i lite ovanligare färger för experiment i flugbindningshörnan.

Det skall naturligtvis inte finnas blodrester eller annan smuts på nackarna när man köper dem. Men de naturliga färgerna är normalt inte tvättade och kan därför vara lite tilltuffsade när man får dem. Lägger man dessa nackar i en svag tvållösning, vanligt diskmedel duger bra, i fem-tio minuter och sedan sköljer och lägger dem på tork på ett tidningspapper kommer man att få en nacke som är mycket bättre innan. Torkar man med en hårtork på svag värme blir fjädrarna ännu fluffigare.

Konditionen på nacken beror på ett flertal olika faktorer. Maten och vilken typ av tupp man har att göra med är helt avgörande. Grizzle, håller som jag nämnde tidigare, den högsta kvalitén. De svarta nackarna och Blue dun har glesare mellan hackelfibrerna än de andra färgerna. Ju glesare mellan fibrerna desto lägre gradering.

Bruna nackar har ofta en en baksida som är lite grådaskig i tonen. Ju oklarare färg på baksidan desto lägre klass på nacken även om det annars inte är något fel på den. Ett undantag är Chocolate som skall vara grå på baksidan.

Går tupparna i burar tillsammans med andra individer slåss dessa ofta vilket resulterar i brutna fjädrar och en lägre klassning.

Dåligt, eller felaktigt gett, foder gör att hackelstammarna ofta blir sköra så att de går av när man lindar dem på sina flugor. Lägre klassning. Man kan komma runt detta problem genom att fukta hackelstammen lite innan man använder den. En annan orsak till sköra hackelstammar kan vara att nacken är mycket gammal.

På den här bilden ser vi ett antal svartfärgade hackel. Längst till vänster har vi ett mjukt hönshackel. Fibrerna sitter ungerfär 20% glesare på hönsens hackel jämfört med tupparna. Det andra hacklet kommer från en indisk tupp. Lite mer ludd än på den genetiskt odlade fjädern till höger om denna. Den indiska fjädern är också mycket kortare än den genetiskt odlade, se bild på Creehacklen längre upp på sidan. Till sist har vi en sadelfjäder. Denna fjäder är mycket lång, så den räcker till flera flugor. Nackdelen är att fibrerna sitter 50% tätare än på en vanlig hackelfjäder och det är lätt att överdressa sina flugor. Klicka på bilden om Du vill se en större och tydligare bild (85kB).

 

Hur man väljer rätt nacke

På en bra nacke skall det finnas gott om fjädrar i alla storlekar. På en förstaklassens genetisk nacke finns det ända upp till 900 fjädrar i olika storlekar. En stor del av nackarna har dock inte särskilt många fjädrar i storlek 14 och mindre. Detta gör att de inte kan klassas som högsta kvalité även om de större fjädrarna av mycket god kvalité.

När man köper nackar skall man alltid titta efter fjädrar som inte är helt utvecklade och ligger kvar i sina säckar. Detta är ett tecken på fågeln har avlivats för tidigt och nacken därför inte håller den klass den skall.

När man pratar om klassifiering av tuppnackar tar man hänsyn till fjädrarnas duglighet för torrflugor. En bra fjäder skall ha en så lång stam som möjligt, korta fibrer som skall vara hårda med en fin glans. Denna typ av fjädrar skall finnas ner till storlek 20 för att man skall kunna klassa nacken som toppkvalité. Det är inte många nackar från Indien och fjärran östern som klarar dessa krav. De genetiskt odlade nackarna har i regel inga som helst problem med att kvalificera sig som toppnackar. På en typisk genetisk nacke finns det fjädrar ner till storlek 28.

Det vanligaste problemet med de Indiska och Kinesiska nackarna är att stammens längd i förhållande till fiberlängden inte räcker till. Det är sällan man hittar fjädrar som går att använda på mindre flugor än storlek 16.

Man skall också, för säkerhets skull, kontrollera att fibrerna är tillräckligt styva på den nacke man funderar på att köpa. Genom att böja ett hackel och hålla det mellan två fingrar kan man trycka med en fingertopp på fiberspetsarna. Man känner med en gång om fibrerna skulle vara för mjuka. Köper man genetiska nackar är detta inget problem. det kan tvärt om vara så att vissa fibrer är för styva vilket resulterar i att dessa skär genom ytspänningen och flugan sjunker ner i ytfilmen...

Vidare skall man välja nackar med tunna stammar som ändå är starka. Lyft upp en fjäder och håll i den vid roten samtidigt som du böjer och vrider på stammen så är du helt säker på att de inte är för sköra.

Moderna metoder för att färga bevarar i regel nackskinnets smidighet även om man ibland kan få nackar som är hårda i skinnet. Detta gäller speciellt svart och claret som ligger mycket längre tid i färgbaden. Böj dessa mycket försiktigt så att du inte spräcker skinnet och blir tvungen att betala för en nacke du kanske inte vill ha. Skulle man bryta en nacke spelar detta ingen praktiskt roll eftersom man har kvar alla hackel intackta men försäljningsvärdet för en handlare torde minska högst avsevärt.

 

Blandning av olika hackelfärger

Nedanstående är bara några exempel på vad man kan åstadkomma genom att blanda olika färger. Prova dig fram själv. Ofta kan man vinna i utseende på flugan när man blandar olika färger eftersom man då också erhåller en lite mer livfull lyster i hacklet. Genom att blanda en svart fjäder med en ginger erhåller man en blandning som på distans ser ut som ett vanligt brunt hackel. På liknande sätt kan man blanda olivt med andra färger för att få lite genombrytning. Tänk på att man skall vara snål med varven när flera olika hackel används så att flugan inte blir överdressad.

Medium dun
mörk dun + ljus dun
naturlig ljus dun + färgad mörk dun
svart + nästan vit dun

Mörk dun
svart + medium dun

Brassy dun, medium
mörk ginger + medium dun

Rusty dun
svart + ljus ginger
grizzle + brun

Medium cream
vitt + medium ginger
ljus cream + ljus ginger
ljus cream + färgad gul (mer lysande variant)

 

Nackfjädrar kontra sadelfjädrar

De senaste åren har det kommit sadlar som håller en mycket högre kvalité än tidigare. Detta i kombination med att man, för ett lägre pris, erhåller ungefär dubbelt så många flugor från en sadel som från en nacke har gjort att försäljningen av sadlar har ökat högst markant.

Vad händer då med ens flugor om man använder sadelfjädrar istället för nackfjädrar?

• Till att börja med så är sadelfjädrarna lite mjukare i fibrerna än nackfjädrarna, detta har inte någon större praktisk betydelse eftersom de ändå kommer bära upp flugan med lätthet.
• Man får ganska snart problem med att hitta fibrer som är lämpliga till flugornas stjärtar eftersom det saknas längre fibrer som är styva. Har man en nacke plockar man de fjädrar som sitter längst ut på sidorna som har långa fibrer som är mycket styva och lämpliga som stjärtmaterial. Finns det någon i bekantskapskretsen som har nackar kan man kanske tigga till sig ett mindre antal, man får ut ungefär sex flugor av en sidofjäder.
• Det stora problemet med sadelfjädrar är att de är för täta. Fibrerna sitter så tätt på hackelstammen att vissa flugor blir lite klent dressade med ett varv och överdressade med två. Man kan i viss mån motverka detta genom att ta bort fibrerna från stammens ena sida, men då ökar också priset per fluga.
  Till flugor som skall ha tvärtställt hackel är det nästan omöjligt att erhålla ett riktigt bra resultat med sadelfjädrar.
• Ett annat problem med de täta fibrerna är att man inte kan sprida ut hacklet över en längre bit på krokskaftet eftersom man då får en hel buske med fibrer. Detta resulterar i att man får ändra proportionerna lite på vissa flugmönster. Huruvida detta försämrar flugans fiskbarhet kan ju diskuteras men det försämrar defenitivt flugans utseende.

Slutsatsen är den att man kan använda sadelfjädrar om ens ekonomi inte tillåter att man köper nackar. Glöm inte bort att det i många fall är bättre att använda de billiga Indiska nackarna istället för genetiskt odlade sadelfjädrar.