Filosofiuppgift: Existensfilosofi

Uppgift 1. Jämförande analys mellan Kirkegaard, Nietzsche, Heidegger och Sartre på vilka viktiga punkter de har likartade uppfattning och på vilka de skiljer sig och hur.

Hur man väljer att leva sitt liv och om det har någon mening? Vad är fri vilja, vad är ångest och vad är det bra för?

De fyra olika filosoferna har lite olika inställning men i det mesta är de överens. Först skall jag ta upp hur en människa "skall" leva enligt dem och deras teorier.

När det gäller Kirkegaard så tror han på att människan har tre olika stadier att välja på att leva sitt liv i. Människan har sin fria vilja att leva i vilket av stadierna man vill. De olika stadierna kallas det estetiska, det etiska och det religösa. Man måste gå igenom föregående stadium för att kunna gå vidare. I första stadiet väljer man att inte välja utan låter livet hända utan att ta ansvar för sitt eget liv. Detta ger ofta ångest. Men man kan även få ångest av att försöka bestämma över sitt eget liv och försöka nå nästa steg, det etiska stadiet, då man själv bestämmer sina mål i livet och hur man skall ta sig dit. "Ångesten är en ångest för den kommande friheten som ställer människan inför möjligheten att uppställa ett mål för sitt liv och välja livsform." I det sista och högsta stadiet, det religösa, inser man att du själv inte kan påverka din frihet, utan att det finns ramar. Men den frihet du har fått får du själv förvalta. Det är här du måste ta det stora klivet och överlämna dig åt Gud och lämna din frihet i hans händer utan att veta vart du kan hamna. Men du måste själv ta ansvar för dina handlingar och för världen.

Den stora skillnaden mellan Nietzsche och Kirkegaard är att Nietzsche säger att "Gud är död" och att människan själv bestämmer vad som är meningen med livet. Det är enligt honom bara de svaga som tillsammans bildar myten om Gud för att ha något att luta sig mot. De är för svaga att själva bestämma någon mening med livet så de tror på Gud för att få livet att verka meningsfullt. Men det finns en risk till i livet även om man har insett att Gud är död. Det är att man orkar ändå inte ge en ny mening åt världen. Det finns sedan en övermänniska som kan klara av detta men de är ett litet antal. Dessa människor förstår att livet består av illusioner och att de själva bara är en illusion men de kan leva med detta och kan hitta en mening med det. Då har man nått slutet och kan leva ett lyckligt liv.

Heidegger som liknar Nietzsche på många punkter säger att världen finns till för människan för att vi skall kunna utveckla vårat "jag" och för att vi skall kunna "förverkliga våra djupaste möjligheter till att existera" och för detta finns det inga gränser. Vårat val är alltså fritt, vi får utvecklas hur vi vill, alla har samma möjlighet till existens. Detta kan man jämföra med Nietzsche, Heideggers värld är som Nietzsches illusioner, vi använder oss av dem för att utveckla oss själva och nå fullständig insikt och existens. Som Heidegger också säger,"ångest är ångest för intet", man måste alltså gå igenom ångest för att fullborda sin existens och nå djupare insikt. Detta är en stor likhet med Kirkegaards och Sartres teorier om ångest, (att vi måste gå igenom ångest för att komma vidare).

Sartre säger "existensen föregår essensen" och med det menar han att människan har fått sin existens och ett fritt val, sen får hon själv skapa sin värld. "Människan är sina handlingar". Han säger också att människan är dömd till frihet, alltså att vi kan inte låta bli att bestämma fördå har vi inget liv. På den punkten är Sartre lite strängare än de övriga som säger att vi kan välja att inte välja. Inte heller Sartre, liksom Nietzsche och Heidegger, tror på någon Gud, utan "människan är fri och hon får själv ta ansvar för sina handlingar". Och även Sartre säger "ångest är ångest inför friheten, alltså ångest för intet". Med detta menar han som både Kirkegaard och Heidegger att ångest kan vara en väg till insikt.

På en punkt där Sartre skiljer sig från de andra är då han säger att även om människorna har ett fritt val skall hon främja andra människors frihet, detta är hon inte tvungen till men "det är där hennes värdighet ligger".

Miriam Tullberg Sps3c 970429

Uppgift 2. En uppsats där jag beskriver på vilka sätt jag tolkar existensfilosofin, eller en del av den, och vad den kan säga människor.

Teorierna om hur vi skall leva vårat liv på bästa sätt och om det fria valet.

Som överskriften säger så tycker jag att filosofernas tolkning av hur vi skall leva våra liv är teorier som vi kan i våran tur tolka på vårt sätt. Jag tror inte det var deras mening att det skulle vara exakta modeller för hur vi skall leva våra liv utan mer som förslag. Men trots att de inte är några perfekta mallar tror jag de är mycket viktiga för att vi "vanliga" människor skall börja tänka efter hur vi lever. Existensfilosoferna har gjort en stor insats då de skrev sina verk, det har fått folk att stanna upp och tänka efter hur de lever och hur de borde leva egentligen. Ibland upptäcker man att livet håller bara på att snurra på för fullt utan att man hinner tänka efter. Då ser man först till sin fasa att man håller på med en massa saker som till en början inte verkar ha någon mening alls. Men vid närmare eftertanke så är det ju just de här sakerna som är ens liv och att det inte vore någon mening ifall man slutade. Men där får man sig en tankeställare och kanske blir livet lite mer meningsfullt varje gång man stannar upp tänker efter.

När det gäller vårat fria val så är jag mer skeptisk till våra existensfilosofer som påstår att vi har ett helt fritt val att bestämma hur våra liv skall se ut. För det första har vi en mängd olika lagar som bestämmer över oss och vi kan bli bestaffade och inlåsta om vi bryter mot dem, fast det är vi i och för sig medvetna om så det kan vi ta med i våra överväganden. Men att vi helt kan bestämma hur våra liv skall se ut tror jag inte på för alla har olika förutsättningar. Alla är olika begåvade och har olika tillgång till pengar och i den värld vi lever i så behövs båda dessa egenskaper för att kunna nå långt.

Men en bra åsikt som Sartre hade var att vi är dömda till frihet, vi har inget val att få slippa välja. Det känns faktiskt jobbig att alltid behöva välja, speciellt nu när man skall välja utbildning och plötsligt bestämma hela sin framtid.

Men jag tror att existensilosofin kan ge oss mycket. Vi kan lära oss tänka på vad vi själva egentligen vill och försöka förverkliga våra drömmar. Det skulle nog kännas mer meningsfullt att leva om vi skulle göra vad vi tyckte var roligt.

Miriam Tullberg Sps3c 970429