En redogörelse i filosofi

Vad är skillnaden mellan materialism och idealism och vad säger de olika stora filosoferna om dem? Jag tänkte också försöka göra en jämförelse mellan Demokritos och Leibniz.

När det gäller kunskapsteorin eller epistemologin så tänkte jag undersöka, vad är en kunskapsteori och vad hade några framstående filosofer för kunskapsteorier? Vad har vi för nytta av våra olka kunskaper?

Sedan är det ontologin (metafysiken) som jag tyckte var svår att fastställa vad det var för något, det gavs många olika förklaringar och de flesta filosoferna i boken hade ingen metafysik utan bara kritik på andras, och dessa var inte förklarade. Men jag skall försöka ta reda på vad metafysik innebär och vad som görs idag. Jag tänkte även ta reda på vad några filosofer har för teorier och vad är det "ontologiska problemet" inom metafysiken?

Vad är då skillnaden mellan materialism och idealism? Det materialisterna anser är att världen är materiell, allt är gjort av materia och att allt har en mekanisk förklaring. Det är de "radikala materialisterna" som är de mest framstående och de har de tydligatre förklaringarna. Idealisterna anser då i kontrast till materialisterna att världen är andlig och att det inte finns någon materia utan den existerar bara i vårat medvetande.

Vad stod Demokritos för? Han var en radikal materialist och han var lärjunge till Leukippos. Demokritos har utvecklat Leukippos atomlära. Den innebar att alla ting var delbara partiklar, de var också oföstörbara och de ändade inte form. Allt bestod av atomer. Men varför såg då tingen olika ut? Detta förklarade han så här, att det fanns olika sorters atomer som hade olika former och storlekar.

Denna materialism ansåg att även själen var gjord av atomer, fast de var en finare form av atomer, som var rundare.

Atomerna har alltid funnits och allt kan förklaras genom dem. Allt som händer beror på atomernas rörelse. Rörelserna bestäms i sin tur av mekaniska lagar. (Detta kan även kallas determinism.)

En annan stor radikal materialist som kom lite senare var Hobbes. Det var han som kom fram till att eftersom allt som finns är kroppsligt så är även våra tankar och känslor det. Han ansåg att de är "fysiologiska produkter" och med det menade han att de var rörelser i våra hjärnor. Det var även andra filosofer som höll med om detta som La Mettrie och Holbach, det finns en berömd lite humoristisk sats som är skriven av Holbach, "Människan är vad hon äter".

Den radikala materialismen är mycket lik vetenskapen på grund av deras sätt att beskriva tankar och känslor som bland annat kemiska reaktioner och elektriska impulser.

Den första stora idealisten var Berkley. Han sa "Att vara är att förnimma" och med detta menade han att genom att kunna ta sinnesintryck så existerar man. Han menade också att tingen kunde inte existera i sig själva som materiella ting utan de var bara som subjektiva upplevelser. Dessa upplevelser finns i våra medvetanden som i sig är andliga. Detta är ett typiskt idealistiskt påstående. Berkley säger också att det inte kan finnas någon materia på grund av att vi inte kan få någon kunskap om den. Tingen har inga egna, primära, egenskaper utan dem har vi i våra medvetanden alltså sekundära egenskaper. När ingen människa tittar på tinget så borde de då försvinna men Berkley säger att om det inte finns någon människa till hands så ser Gud istället, för Gud är alltid medveten om allt.

Leibniz har en annan förklaring till en idealistisk värld. Hans teori kallas monadläran och går ut på att världen är uppbyggd av monader som är en slags andliga atomer. Dessa monader bygger upp allt från stenar till människor och djur, vi är alltså en monadsamling. Det finns mängder med monader och de är oförstöbara. Det blev sedan ett problem med att lösa vad det var för skillnad på en sten och en människa. Leibniz löste det så att monadern befinner sig i olika medvetande faser, monaderna i stenen är liksom slumrande medan monaderna som bygger upp människan är mycket medvetna. När en människa dör blir monaderna medvetslösa. Människan har även en centralmonad som han ansåg vara själen. Denna teori ärinte särskilt hållbar, när man funderar på varför vi uppfattar saker som matriella när de alls inte är det. På detta svarade Leibniz att vår centralmonad förmodligen var felprogrammerad???

Hume var en annan idealist som ansåg att den yttre världen var bara en slags kuliss som vi skapat för att kunna bearbeta våra sinnesintryck och för att kunna förstå våran omgivning.

En jämförelse mellan Descartes och Leibniz. De båda har ju ganska likartade teorier om hur världen är uppbyggd. De anser båda att de finns en slags minsta del, Descartes menar att det är atomen medan Leibniz säger att det är monaderna. Leibniz tyckte att Descartes sa emot sig själv när han påstod att allt var uppbyggt av odelbara matriella ting, därför att något som var matriellt tar plats i ett rum och allt som är matriellt måste då vara delbart. Han hade ju rätt i att atomerna var delbara men att det måste vara något andligt för det verkar osannolikt. Ingen har ännu inte kunnat lösa problemet men i dagens läge skulle det inte verka sannolikt att atomens minsta delar skulle vara immatriella.

Vad innebär en kunskapsteori och vad betyder ordet epistemologi? Epistemologi är ett annat ord för kunskapsteori och det betyder, sann kuskap. En kunskapsteori är alltså en teori om hur människan försöker nå sann kunskap.

Vad har Hume och Locke för kunkapsteorier? Om vi börjar med Hume så hade han en empiristik kunskapsteori där man alltså fick kunskap genom sinnesintryck. De finns enligt Hume både intryck och idèer. Intryck är omedelbara upplevelser som till exempel sinnesintryck och känslor. Idèer är liksom "blekare kopior", (som Hume uttryckte sig) av intrycken. De är dessa Kopior som blir kvar i minnet. "Känslan av en smekning är ett intryck, medan minnet av den är en idè." När vi tänker eller minns saker och även när vi fantiserar så bearbetar vi våra idèer. Våran hjärna håller ständigt på att sortera upp dessa idèer och det är nödvändigt för att vi skall kunna förstå våran tillvaro. Vi får alltså kunskap genom att bearbeta våra sinneserfarenheter.

Lockes kuskapsteori gick ut på att man fick kunskap genom erfarenhet, det blev "stabilare och mer samstämmigt" på det sättet. Men eftersom erfarenhet är något personligt så beror samstämmigheten på någon gemensam egenskap enligt Locke. Men det finns inga medfödda egenskaper utan all kunskap kommer ju genom erfarenhet, men det finns två olika erfarenheter, en yttre och en inre. De yttre är en slags sensationer och med det menar han att man blir påverkad av yttre objekt. De inre erfarenheterna är reflektioner som betyder de uppfattningar man gör av medvetandets veksamhet. Enligt Locke behöver man inte ha upplevt allt, som Hume anser, för att förstå, utan man kan lägga ihop två stycken enkla idèer eller erfarenheter så kan man förtå något man aldrig upplevt.

Ontologin eller metafysik innebär att man vill försöka förklara världen, dess tillkomst och uppbyggnad. Detta är mycket svårt eftersom det inte är säkert att det vi ser är verkligheten. Det är ett slags alternativ till religionerna. Metafysiken är ute efter alltings bakrund och universums hemligheter. Nu mer är metafysiken kanske en del av vetensapens forskning, det är lite lättare för dem på grund av deras tillgång till avancerad matematik och annan teknik. Metafysiken är kanske ett männskligt behov av kunskap även om den inte behöver vara sann, metafysiken har gjort oss nyfikna och lett fram till många stora upptäckter.

Vad har då Aristoteles, Wittgenstein, Quine, Hume och Kant för åsikter på och om metafysiken? Aristoteles anser att världen alltid har funnits och att Gud inte har med skapandet att göra utan Gud är något immatriellt som satt igång alltihop och då även sig själv, den orörlige röraren. Han säger också att det finns två utgångpunkter för existensen, form och materia. Dessa bildar sedan olika matriella ting genom de fyra orsakerna (eller principer): den finala orsaken, den mekaniska orsaken, den matriella principen (alltså materian) och den formella principen, alltså formen.

Wittgenstein ansåg att det yttersta elementet är inte bara tingen utan en kombination och en slags bakomliggande struktur bakom dem som gör allt till vad det är i vår värld men vi kommer aldrig att få ta del av denna struktur, för skulle vi kunna förstå den hade vi redan upptäckt den.

Det samma gäller igentligen Quine som anser att teorier inte är sammanfattningar utan de innehåller alltid en slags hemlig struktur eller metafysik som är förutbestämd.

Hume kritiserar metafysiken och tycker att man inte skall tro på sådant som man inte kan bekräfta genom sinnesintryck.

Likaså Kant tycker att man skall hålla sig till det man kan se. Och eftersom vi inte kan vara säkra på det vi ser är verkligheten ens så skall vi inte ge oss på det vi inte kan se. Mycke kritik har riktats mot metafysiken, men som sagt så har den lett fram till många stora upptäckter så jag tycker inte det är något fel med att fundera lite på var saker och ting är som de är. Det ger mycket att stanna till ibland och tänka efter istället för att bara rusa igenom livet.

"Det ontologiska problemet inom metafysiken" Ontologi betyder "läran om det varande", och frågan är nu hur förhåller sig det matriella eller fysiska till det immatriella eller psykiska? Vi är alla säkra på att det finns både "fysiska objekt", alltså ting och "psykiska fenomen", alltså känslor och tankar. Men skillnaderna mellan dessa två är mycket stora. Tingen är mycket påtagliga, vi kan ta på dem och vi kan ta kort på dem och vi kan alla se dem och förstå dem. Men våra känslor och tankar är mycket svårare att definiera. Vi kan tala om hur vi känner och det kan framkalla en känsla hos någon annan men hur kan vi veta att det är samma slags känsla? Detta går inte att kolla på något sätt. Den psykiska upplevelsen är individuell. Men det finns även starka kopplingar mellan det ena och det andra. Man kan till exempel genom psykiska påfrestngar få magsår. Dessa relationer mellan det fysiska och det psykiska har ännu inte klarlagts och här står de matriella åsikkterna mot de idealistiska.

Detta problem kommer nog finnas kvar länge till och det kommer komma flera olika förklaringar men det är ganska roligt att undersöka sådana här saker. Men svaret vet jag inte om man kommer finna.

Av: Miriam Tullberg Sps3c 961113