Krönika.
Publicerad i SODA.

Den snuskigt viktiga titeln

Det här måste ni höra; det här är roligt. Jag sitter på ett kafé när det börjar regna och plötsligt är det fullt i lokalen. En mamma med en pojke i sjuårsåldern frågar om de får sitta vid mitt bord. Jag har precis stoppat munnen full av bulle, men makar på tidningen och nickar åt dem att slå sig ner.

Hon dricker kaffe, han hallonsoda. De pratar film och jag förstår att de ska gå på bio. Mamman berättar för pojken att när det förr i tiden inte fanns reklam-tv, då var hon alltid noga med att komma i god tid till biografen för att inte missa reklamfilmen. Pojken skrattar och dricker det sista av läsken. Han ser ut genom fönstret och säger:
- Du vet den där filmen. Den som Jonas såg.
- Vilken då? undrar mamman.
- Du vet… den där filmen.
- Nej, säger mamman. Jag vet inte vilken film du menar.
Pojken skruvar på sig, flackar med blicken.
- Den… som heter så snuskigt. Kan jag få en läsk till? En gul.
- Visst. Men vad är det för film du pratar om?
- Den som Jonas såg.
- Vilken film var det?
- Den som heter så snuskigt.
- Snuskigt? Nej, vilken film är det? Du får nog säga vad den heter.
Utanför fönstret passerar ett färggrant paraply.
Pojken ser på mamman, suckar och säger:
- Ja, men du vet… Fucking hm-hm.

Titeln är halva boken, lär någon poet har sagt. Och nog är den viktig alltid. Elaka tungor påstår att ordet Cigarett var anledningen till att Per Hagman fick sin debutbok publicerad. Bokförlaget gillade titeln.

När det blev känt att Lukas Moodysson skulle göra en film som hette Fucking Åmål blev det gratisreklam i form av artiklar i flera tidningar. En liknande titel hade man aldrig hört talas om. Åmålborna protesterade, de lovade att bojkotta filmen om den någonsin kom i närheten av den lilla orten. Det gillade tidningarna. Ytterligare några spaltmetrar.

När filmen sedan gjorde sitt segertåg genom landet tystnade protesterna snabbare än kvickt och sedan dess har det bara hörts muntra toner från Dalslandsorten.

Moodyssons nästa film kommer i höst. Den ska heta Tillsammans och det välter kanske inga kiosker. Men det gör å andra sidan numera Lukas Moodysson med sitt eget namn.

Egentligen hade pojken på kaféet inte missförstått titeln så farligt, inte om man jämför. När Fucking Åmål skulle lanseras i det puritanska USA döpte man den för säkerhets skull till Show me love. Men någon vaken reporter, som förmodligen inte var bekant med våra svenska vokaler, noterade att originaltiteln lät annorlunda och snart spreds ett inte särskilt puritanskt rykte som sa att filmen egentligen hette Fucking a male.

I år produceras det 30 spelfilmer i Sverige. De heter saker som Knockout, Familjehemligheter och Hur som helst är han jävligt död. Även om det inte är titlar som får oss att demonstrera, tycker jag nog att de lovar gott.

/Johan Taubert

Publicerad i SODA nr 15 2000