Ibland när någon
säger något som
Anna tycker är fel,
eller som Anna vill
understryka eller vill
veta mer om eller
ja, detta är afasins
förbannelse:
  Något mer
kommer aldrig.
Hela meningen
fanns där, den
finns där, klar i
hennes huvud.
  Men det
kommer inte ut.
 

Vi får aldrig
veta varför.
Men ibland
påbörjar Anna
plötsligt en
mening:
- Ja, men ...!

  Anna ser med
höjda ögonbryn
på de andra.
Som om hon ville
säga jag har det
här, här, på
tungan.
Men det
kommer inte ut.