Musik på 70-talet


I slutet av 60-talet grenades musiken i världen. Man skulle inte försöka härma de som var populära, det var bättre att komma med en egen stil, och gärna en ny stil. Musiken i början av 70-talet brukar därför kallas "experimentell musik". Man prövade bl a att blanda popmusik med klassisk musik, jazz med pop, o s v. (Att blanda flera musikstilar kallas fusion.) En av de många band som gick in för att mixa olika stilar var Frank Zappa och hans band Mothers of Invention, även gruppen Blood Sweat and Tears lyckades kombinera jazz och rock, dom använde sig av mycket bleckblås. Den som hade störst betydelse för jazzrocken var trumpetaren Miles Davis som först spelade beebop och senare på 70-talet började han experimentera med musik.
Det var inte bara musik stilen som ändrades utan det var också hur man lyssnade på musik som ändrades. Därför anordnade man gjorde stora tillställningar. Efter sådana tillställningar som när Beatles spelade på Shea stadium I New York, med ca 5 5 000 personer i publiken, och Woodstockfestivalen, förstod arrangörerna att man kunde göra stora vinster genom att satsa på stora konserter. Detta fick flera konsekvenser för själva artisten.
För det första var de tvungna att hålla sig med tillräckligt kraftig utrustning för att fylla stora lokaler eller arenor med ljud. (Ljudanläggningarna blev alltså större och volymen skruvas upp. Anläggningarna blev inte bara större, utan också betydligt bättre kvalitet på ljudet. Detta gäller även instrumenten.)
För det andra blev resorna längre (Det vat ju endast ett fåtal städer som hade (och har) arenor som var tillräckligt stora för dessa jättekonserter.)
För det tredje blev det dyrare (om konserterna inte blev utsålda, blev följden enorman förluster) I dag genomförs dom flesta konserter bara för att deras skivor ska sälja bättre.
Det var hård konkurrens i musik världen, en del grupper började klä sig i avvikande kläder (ex. Kizz). Man började även att använda ljusshower, rökbomber, och andra tricks på scenen, även detta för att försöka bli kända, men också för att för att synas för dem som stod flera hundra meter bort från scenen. Några exempel på de som använde sig av denna teknika är gruppen Kizz (som jag nämnde tidigare), samt Alice Cooper, han hade ofta med sig en orm på scenen.
Ungdomskulturen går tre vägar under 70-talet. D v s ena till discomusiken, den andra till hårdrocken, den tredje till punkrocken.



Hårdrock


Hårdrocken började göra sig hörd i början av 70-talet. Hårdrock är egentiligen bara rock med hög volym kombinerat med sångarens starka röster. Här dominerade de engelska banden. Några exempel på hårdrock grupper:



Motörhead


Anses vara grunden till de band som nu spelar Heavy Metal. Rent musikaliskt var det inget speciellt, utan bandets recept var full gas från början till slut.



Black Sabbath


Anses vara hårdrockens ledande grupp I början av 70-talet. Black Sabbath sjunger mycket om det ockulta, vilket också var en del av gruppens image. Black Sabbaths konserter såg nästan ut som svartmässor.



Deep Purple


Består av Ritchie Blackmore (för många blev han en gitarrgud), Ian Paice, Ian Gillan och Roger Glover de anses vara den största hårdrockgrupp som funnits. Under sin storhetstid gjorde gruppen en hel del rockklassiker, som t ex "Smoke on the water".
Eddi Van Halen införde en helt ny spelstil. En hel del av dagens gitarrister har försökt ta efter denna stil, men Eddie är förblev den störste.



Punk


Punkrocken uppstod i England. Musiken var mycket enkel, inte minst som en protest mot den inveklade discomusiken. Det räckte med att kunna spela två ackord för att spela in en skiva. Punk betyder: uselt, ruttet, dåligt. Det passade bra ihop med hur Punk musiken såg ut, inte minst hur banden och deras fans såg ut utan också hur de upträdde. Många körde säkerhetsnålar genom kinderna, klädde sig i kedjor, färgade håret i starka färger, klippa det i uppseendeväckande frisyrer. Texterna bestog av uttryck som "shit", "piss", och "fuck". Punkarna tog avstånd från stora konserter. Den som betraktas som punkens fader är Iggy Pop. 1973 skar Iggy Pop upp sitt bröst med en glasskärva under ett framträdande tillsammans med hans allmänt opolerade uppträdande.
Sex Pistols hade en relativt kort popularitetsperiod men är helt klart det största punkbandet. Johnny Rotten var sångare i bandet. Gruppen splittrades 1978 och "basisten" Sid Vicious dog året efter av en överdos heroin.
Några andra kända punk artister var Clash och gruppen Ramones.



Disco


I Tyskland hade discomusiken sitt starkaste fäste. Discomusiken blev musik att innesluta sig själv i, men framför allt att dansa till. Gästerna på discoteken skulle lockas in i en "drömvärld" med ljus som snurrade, blinkade och andra stämmningseffekter. Några kända grupper:

Boney M.


De flesta av gruppens medlemmar kom från Jamaica, och gruppen hade flera stora
framgångar med bl a "Daddy cool", "No woman, no cry" (som i nutid gruppen Fu Gees har gort en ny version som är baserad på Boney Ms orginal version), samt "By the rivers of Babylon".



Baccara


Bestog av två spanska flickor. De sjöng på ett hotell där tre män från ett Tyskt skivbolag bodde. De tre männen bestämde sig genast för att lansera de båda flickorna. Baccara fick flera framgångsrika låtar, som: "Yes sir, I can boogie" och "Sorry, I'm a Lady".
Några andra kända discoartister var: Tina Charles, Donna Sumrner, Earth wind & fire, och Olivia Newton John.
Det var naturligtvis inte bara inom hårdrock, punk och disco som det fanns stora aritster. En hel del grupper är någonstans i mellan dom tre största kategorierna (Hårdrock, Punk och Disco) några av dom är: Rod Stewart, ABBA, Genesis, Toto, och Bonnie Tyler.

Av: Magnus Stark