Vargen


Vargen (canis lupus) är ett hund djur och ett mycket stort sådant. De är mellan 130-160 cm långa och 60-90 cm på höjden. En varg väger mellan 20-75 kg.


Revir

Reviret markeras med urinutplaceringar och exkrementer (avföring).
Dessa markeringar är huvudsakligen till för att flockmedlemmarna ska veta var deras gräns går och för att grannflocken ska veta var deras revirgräns går. Storleken på reviret varierar beroende på rikligheten av föda. Storleken kan skifta emellan ett tiotals kvadratkm till uppåt 13`000 kvadratkm i de arktiska områdena. Om en varg blir utdriven eller flyttar ifrån sin flock så försöker vargen bosätta sig på ett nytt område. Men det är vanligt att området redan är upptaget och vargen blir bortjagad. Ibland kan detta leda till döden för vargen som söker ett nytt område för att han aldrig hittar ett nytt område.


Rang


De djur som står lägre i rang underkastar sig för de vargar som står högre i rang. När en varg underkastar sig, då drar den bak öronen och antingen lägger sig på rygg eller sätter sig ner och drar ner huvudet. Detta beteende finner man hos hundar också. Hundar underkastar sig ofta inför människor. Det är inte bara valparna i flocken som leker med varandra. De vuxna flockmedlemmarna kan jaga och brottas med varandra, detta stärker relationen mellan vargarna och de håller samtidigt en hum om var de står i rang. De vargar som står högre i rang sköter också revir-markeringarna. Det starkaste paret går alltid först när de förflyttar sig. Honan går först, följd av hanen som går med svansen uppe. Alla andra vargar följer efter med svansen nere. Denna formering är effektiv eftersom det par som är ledarna i flocken är ofta det starkaste också, så då anfaller de starkaste djuren först.



Kommunikation


Vargar har tre huvudsakliga sätt att kommunicera på. Det första är de olika ljuden och ylandet. Med ljuden kan vargen t.ex. varna om en utomstående varg blir för närgången. Kroppsspråket är också en viktig del av kommunikationen. Runt nosen kan väldigt många olika uttryck visas, allt ifrån fruktan och aggression till underkastelse. Svansen används också flitigt, t.ex. när vargen ska visa att den är glad, viftar den på svansen m.m. Urin- och exkrementmarkeringar är det tredje sättet att kommunicera på, och ska visa var revirgränserna går.
Vargen - ett hot mot människan ?
Det är snarare vi som är ett hot mot vargen och inte tvärtom.Sveiges vargbestånd har varit nere i endast 3 st. Men nu har de hämtat sig efter flera års hjälparbete och utplantering. Beståndet är nu uppe i 45 vargar. I Nordamerika var vargen vanlig innan nybyggarna kom och utrotade den. Vargen förekommer fortfarande i Kanada. Eftersom vargen är väldigt skygg för människor, så lever den bara långt ut i vildmarker, där den inte stöter på människor så ofta. Det är väldigt ovanligt att vargar anfaller människor och då har vargen antagligen varit rabiessmittad.
Vargen och hunden som kusiner
Vargen och hunden tillhör samma art och det innebär att de kan få valpar tillsammans. Väldigt många beteende är lika varandra. Hundar underkastar sig också för den som står högre i rang. Om man har två eller flera hundar så får man ofta problem med bråk om dom är lika stora. Som de flesta vet ska man inte stirra en hund rakt in i ögonen och det samma gäller vargar. Låtsasbråk är vanliga både hos vargar och hundar, som ett slags sätt att hålla reda på rangen i flocken. Om vargen inte orkar äta upp hela bytet så gömmer den det på en plats. Hundar gömmer gärna ben och annan mat den inte äter upp direkt. Vissa hundar kan inte ens äta i samma rum p.g.a. de stora spänningarna mellan hundarna. I vargens föda ingår älg, hjort, fisk, hare, ren, bävrar, myskoxar. Även växtdelar och avfall ingår i födan.



Parningen


Under en vecka per år blir honan brunstig och flera gånger under denna vecka parar hon sig. De flesta vargar blir könsmogna vid treårs ålder, men hierarkin i flocken medför att endast de fullvuxna och starka djuren parar sig. Tack vare att det starkaste paret vakar över flocken kan inte de svagare djuren para sig. Varghonan bär på sina valpar i cirka 60-62 dagar. Antalet valpar beror både på honans ålder och omgivningen men honan får ca 5-6 valpar. Valparna föds i en håla som grävts i marken. Födseln kan också ske i en lya, bland klippor eller i omkullfallna träd. Den första tiden är valparna helt beroende av mamman då de är både blinda och hjälplösa. I två månader stannar mamman nästan oavbrutet hemma medan hannen jagar. Andra honor i flocken kan passa valparna, ja t.o.m. ersätta modern om hon skulle råka ut för en olycka. Efter första månaderna är valparna helt fria från sin kontakt med de vuxna. Valparna skaffar sig en egen rangordning som gäller när de ska äta m.m.