Fyra texter om Sven Spelmans liv skrivna av honom självTranskriberat av Åke Persson, Lund den 12 oktober 2000.Bland kvarlåtenskapen efter Sven Jönsson i V.Torup finns åtta små blad med anteckningar där han skrivit om sin fars och sitt eget spelmansliv. Dessa har troligen skrivits på äldre dar, kanske på uppmaning av någon framsynt person. När bladen pusslats ihop framgår det att de utgör fyra texter som innehållsmässigt täcker eller kompletterar varandra. Dessa återges i sin helhet nedan. Texterna på bladen saknar nästan helt interpunktering så en uppdelning i meningar och insättning av kommatecken har gjorts för att öka läsbarheten. Därav börjar många meningar med ordet "Män ...". Likaså har uppenbart felskrivna eller utelämnade ringar och prickar över å,ä,ö rättats eller tillfogats. I övrigt har språk och stavning bibehållits så långt möjligt för behålla känslan av äkthet och tidsrymd. I övrigt tillfogade kommentarer och ord är satta inom [...].
Jöns Bengtsson, född den 3/8 år 1823 i Torsjö, Riseberga församling Kristianstad län, död år 1885 i Perstorps församling, Norra åsbo härad. Jöns Bengtsson var på sin tid en anlitad spelman vid bröllop och dansgillen, män spelade mäst ensammen. Män han talte om han spelade sammen med me en kvinna som hette Ingrid från Vire i Riseberga kallad Vire Ingrid som var mästare på fiol. Som jag var liten då far lade upp med att spela, ty hans dagliga arbete var sten arbete så händerna voro inte lämpliga för fiolen. Far lärde sig spela på en träskofiol då han var helt ung pojke, då han även jälpte sin syster med konstvävnader, nog mycket fina saker. När då far fick en riktig fiol kunde han spela och var mycket anlitad i musik. Far talte om han jelpte Häradsspelmannen när han hadde flera gillen på en gång. Män vem denna Häradsspelman var kommer jag ej ihåg namnet på. Far köpte en 3/4 fiol till mig då jag var 8 1/2 år. Då stämde han min fiol och spelade så fint och rent så di toner klingar i öronen ännu. Sedan lämnade han mig fiolen och sade att nu får du själv trabelera[?] dig fram, ty det har jag fått. Män det var inte lätt för mig då far var borta på arbete[?] men lite skalor gick, en och annan visstump lockade jag fram. Då jag var 9 år kunde jag spela några melodier.
Min far Jöns Bengtsson var född i Torsjö, Riseberga församling, Kristianstads län den 3/8 år 1823. Lärde sig själv att spela i unga år på en träskofiol och när han då fick en rickti fiol blev han en mycket anlitad spelman vid Bröllopp, höstagille och andra fästtillställningar. Di spelkamrater som han hade voro Bauhusa Anders, Färingtofta samt en kvinna från Vira kallad Vire Ingrid, från Risiberga en Ströbäck, V.B.[?] samtliga goda spelmän. Män det var endast vid större tillställningar di var 2 eller hökts 3 att spela samman, utan di fläste gånger spela di solo. Detta har far berättat för mig. Jag var dän yngste av mina syskon och far hadd helt lagt upp med att spela på danser, dels genom att dragspelet trängt ut fiolmusiken och dels hans arbete som bestod i att lägga stengrund till husbygge och stengärdesgårdar så fingrarna blev ej lämpliga för fiolen. Far dog 1885 i Perstorps församling 62 år gammal. Som jag varje år då jag slutat skolterminen fick jag ut hoss lantbrukarna att uträtta varjehanda sysslor och däribland som vackte pojke. Män då hade jag min fiol med mig och övade mig då tillfälle gavs, män det var inte på alla ställen som min husbonde tillät dätta. Då jag var tio år kom jag till Hyllstoftagården där jag stannade 6 år och blev väl behandlad och hade frihet att spela när jag uträttat mina sysslor. Under dänna tid jag vistades där spela jag för ungdommen då di om somrarna dansade på en bro av plankor och vid rägnväder stod då en loga öppen hoss någon lantbrukare där vi dansade och då var merändels dansarna klädda i varkens[?] kläder och ett par halvslitna trätofflor. För dät mästa spela jag ensammen, män vid större gillen var även dragspel med och man spelade även två fioler samman. Då jag var 17 år tog jag tjenst på Gästgivare gården i Fleninge och blev bekant med en spelman Nils Jönsson från Ingelstorp, Ströveltorps församling, vilket blev en stor jelp för mig i musiken med stråkföring och dyligt. Män under hela denna tid jag nu omtalat hadde Bröderna Berndtsson, Per, Bonde och Sven, däras musik slagit ann på mig då di var på slädparti i Blekemosa och spela, då far tog mig med dit för att höra Berndta påga, som di i dagligt tal kallas, ty ett sådant gehörs samspel som di hade, har jag inte hört vackrare. Av dässa spelmän lärde jag många melodier av, då jag vid så många tillfällen som gavs att få höra däm, kunde gå en och en halv mil att på avstånd höra deras spel, innan jag blev bekant med däm. Då jag 1887 flyttade till Gangvad, Källna socken, till Krestoffer Ekelund för att lära toffelmakeriyrket, blev jag bekant med K.M Pettersson och hans son Axel. K.M. Petterson och Ekelund voro halvbröder och musikutövare hela släkten. Krestoffer Ekelund var en god klarinätist och även spelade han fiol, män klarinätten blåste han mästadels. Under den tid jag var hoss Ekelund spelade Axel Pettersson och en August Tuvesson Ekelund och jag tillsamman i flera år. Då var vi på kä[?] så många bröllop och fäster som gick av stapeln. När då Ekelunds barn blev så stora så di kunde blåsa mässingsinstrument, bildade han en sextett. Då flyttade jag från Ekelund och då slog vi K.M.Petterson och Axel P. och jag tillsammans och bildade en fioltrio i flera år och hade stort räkningsfält och upptagna två och tre kvällar i Vickan. 1894 flyttade jag till J.P.Berndtsson och spelade sammans med Berndtssons en tid. 1895 flyttade jag till Qvidinge och då vidtog min musik med Petterssons ijen i flera år, då vi blev bekanta med Emil Nordström, Klarinatist, som vi spela mycket samman med. 1905 flyttade jag till Hässleholm och dä var två års mällanrum sidan Pettersons och jag spelade samman, när då 1907 Spelmanstävling i lund, anmälde mig där med Emil Nordström som medspelare. Men han blev sjuk så han inte kunde deltaga, blev jag ensamm. När jag kom till Lund träffa vi spelmän och spela några styck sammans. När vi allesamman spelmän voro samlade att avtåga till tävlingsplatsen kom Häradshövding N.Andersson och fråkte om två eller 3 hade samspel till att spela [en] marsch män[medan?] vi tågade upp? Då svarade jag, dät har vi. Dänna marsch uppteckna N.Andersson och fick heta utställningsmarschen. Då fråga Nils Andersson om vi tre ville tävla som man för att få något mera helt, vilket vi samtyckte till och dänna tävling utföll med första och hederspris för utmärkt samspel och då blev av N.Andersson tillfrågade om vi ville spela på Skansen i Stockholm, och där spelade vi 1908 [och] 1909. Genom dänna tävling blev namnet Källna Trion. 1909 slutade jag upp med att spela med i Källnatrion. Bildade en trio (Emil Nordström, Albin Västerlund, Billesholms gr[gruva], Munka Ljungby. När mina Flickor blevo så stora så di kunde spela, fick jag inom min familj en (trio tre fioler)(två fioler(och Piano) och spelade så i några år tills barnen flyttade från hemmet. Då bildade vi en trio me två fioler och dragspel dessa voro min systerson Oskar Lindhoolm dragspel, Kurt Friberg fiol, Sven Spelmans trion. Samtliga dessa spelmän av gammal spelmanssläkt.
Deltog i Spelmansstävlingen ock Historiska Fästtåget i Malmö 1914. Spelkamrater Emil Nordström, Billesholm gr[gruva], min Dtter Signe Maria. Född den 28 juli 1869
Sven Spelman Västra Torup Deltog i Historiska fästtåget och Spelmanstävlingen i Malmö 1914 Spelkamrater voro Emil Norstram, Klarinat, Billesholms Gruva samt min dotter Signe Maria, Fiol, erhöll (Första pris). Deltagit något år senare i Spelmansstämma i Östra Grevie arrangerad av Dosänt Tobbias Nordlin ock Axel Boberg. Emil Nordström Billesholm min dotter Signe Maria och jag spelade även samman där. Senare igen en speltävlan i Idrottssalongen Malmö. Emil Nordström och min Dtter Olga Elisabätt och jag spelade samman där, erhöll första pris.
|
![]() Kellnatrion Lund 1907
|