"Mästaren bland alla de goda spelmännen var dock K. M. Petersson från Kellna. En sån härlig gubbe! Troget satt han från kl. 1 till 1/2 8 på kvällen tåligt väntande sin tur att bli uppropad. Så kom då hans tur. Stapplande fram till tribunen stödd af två personer, hållande sin fiol tryckt mot bröstet och med skarp förväntan i de ännu lifliga och goda ögonen - det var en syn jag aldrig glömmer! Så började han spela accompagnerad af sin son Axel och en annan spelare, Sven Jönsson från Hässleholm. Det blef tyst bland den stora människomassan så som det ej varit på hela dagen. Och när gubben slutat första numret bröt ett oerhördt jubel löst. Hedersmannen såg något generad ut. Prisdomarna ville hjälpa gubben fram för att mottaga publikens hyllning, något som han till synes ogärna fogade sig i. Han måste spela flera nummer. Det var en fröjd att se, hur lätt och skickligt han förde stråken. Nåja lönen kom ju också. Det blev det högsta priset 50 kr. Vid prisutdelningen på kvällen hyllades han med applåder från publiken.

En liten episod! Når gubben spelat första numret hörde jag en närstående dam yttra: "Det är verkligen ledsamt att jag redan haft bröllop; annars skulle då sannerligen den gubben spelat dansmusiken där." - Nåja, för henne var det för sent; men för annat godt folk som går i bosättandets tankar, kan det vara bra att veta till hvem de skola vända sig i musikfrågan när dansen skall stånda på deras hejdundrande bröllop. Det blir till K. M. Petterson från Kellna. Att de bli ....gen belåtna, det vågar jag garantera." [Adolf Anderberg, tidning okänd, augusti 1907]

"Allra störst lycka gjorde kanske ändå en trio, bestående af hrr K. M. Pettersson och hans son, Axel Petterssson, från Kellna, samt Sven Jönsson från Hessleholm. Efter deras nummer ville bifallet aldrig tystna." [sign. Sic., tidning okänd, augusti 1907]

"Hvilken ledighet, hvilket lif i spelet visade icke den 79-årige R. M. Pettersson från Kellna, där han bjöd på sin konst och till allmän förtjusning spelade af polskan, "som Skam dansade ihjäl sig på". Ren intonering, god stråkföring och lätt, medryckande spelsätt!" [sign. Gustaf, Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 18 juni 1914]