"Men där han står, Blekingebonden med det blonda helskägget och den intelligenta, vackra blå blicken, är han en prydlig typ för vår allmoge och en intressant företeelse i sin höga gamla hatt och fina klädesjacka. Då han spelat sina låtar och kommit ner från straden, visar han mig sina fingrar och klagar att de under skördearbetet blifvit för styfva för fiolen. Det kunde dock knappast märkas på hans raska grepp under spelet." [tidning okänd, augusti 1907]