"Jöns Nilsson har utsetts, och Jöns Nilsson söker dämpa sin nervositet genom en nitisk och grundlig pröfning av strängarenas klangläge. Och snart brusar en bröllopsmarsch fram i jublande crescendo; det hviner, susar, klingar och sjunger under stråkens känsliga grepp. Därpå följer en vals, som gäckar alla från engelskt och tyskt håll införlivade föreställningar om denna dans. Här var det inte tal om att glida i ett lyriskt smäktande, här var det att röra på benen och lyfta flickan i höga, rytmiska sväng, och stampa takten; spelmannens egen fot är också lifligt gripen af musiken och markerar lifligt takten mot tribunens golf." [tidning okänd, augusti 1907]