Det finns inga "nya" bilder!?
....................-
Andra fotografers bilder på kända personer påverkar vår bild av dessa människor. Jag tänker på en bild på
Greta Garbo [undrar om inte denna bild har spätt på myten om "den gudomliga"].
Edward Steichen, en berömd
amerikansk porträttfotograf tog en klassisk bild på Greta Garbo. Garbo stod nedhukad, med knäna på golvet,
iklädd en svart klänning, armarna tätt intill hennes ansikte och med händerna stryker hon håret bakåt, belyst med
ett vackert ljus - den gudomliga. Edward Steichen hade fått iden från Sfinxen i Egypten. Sfinxen - ett kvinnohuvud
med en lejonkropp, även en symbol för en gåtfull mystisk person, vilket passade bra på Greta Garbo.[Se bilden]
Den svenska fotografen Denise Grünstein har fotograferat en nästan identisk bild på vår stora rockstjärna Eva
Dahlgren - pressreleasebilden - till hennes LP Fria Världen 1.989 och är fotograferad vid samma omslagsbilden
till LP:n. En närbild på en svartklädd Eva Dahlgren som med händerna stryker håret bakåt och ett vackert belyst
ansikte. Denise Grünstein har säkert sett bilden på Greta Garbo som Edward Steichen tog.
Man brukar tala om att fotografer har en egen "personlig stil". Vi tar en titt på den svenska fotografen
Åsa Franks
reportageporträtt så "bygger" hon upp porträtten gärna genom att fotografera människor mot en ren vägg eller
någon annan neutral bakgrund. Den trefaldige boxningsvärldsmästaren Wilfredo Benitex fotograferad vid Gleasons
Gym i New York 1983 mot en neutral källarvägg. De två tonårstjejerna fotograferade mot en mörk ståldörr.
Eller en del porträtt från "Svedan", en liten reklamfotobok från Svenska Dagbladets tryckeri, som där ett flertal
porträtt är fotograferade mot neutrala "ståldörrar" som truckarna kör igenom. [Åsa Frank: "Svedan", Svenska
Dagbladets tryckeri, Stockholm].
-----------------------------
Fotografer söker en stil att bygga efter och oftast påverkad eller influerad av någon eller några andra fotografer:
Även jag, eller rättare saft JAG gör det eller VI alla fotografer gör det. För det finns inga "nya" bilder. Vi känner igen
alla bilderna sedan tidigare. Det vill säga på det sätt man bygger bilder från måleriet och andra tidigare fotografer.
Eftersom tiden inte kan stå still och så länge som samhället förändras kommer det alltid att finnas "nya bilder".
Då kan man alltid ta "gamla bilder" och göra dessa till nya bilder och skapa en egen personlig stil.
Boken "Ansikten i Staden" började med att fotografen
Martin Adler och jag hade sett boken In the American West
av den berömda porträttfotografen Richard Avedon. Han åkte runt i västra USA och fotograferade oljearbetare,
slaktare, fängelsekunder och andra spekulativa modeller. Alla porträtt var fotograferade mot en vit bakgrund.
Inspirerade av Avedons fotografiska stil fotograferade vi människor inne i Gallerian i Västerås. Vi plockade in de som
gick förbi och fotograferade dem mot en vit bakgrund. Av resultatet blev en utställning på Västerås Stadsbibliotek.
Under våren 1987 sände Västerås kommun ansökningshandlingar om projektidéer inför Västerås 1000-års jubileum 1990 till kulturarbetare inom kommunen. Vi utarbetade en ansökan om projektpengar för ett större projekt "porträtt
av Västeråsare i deras naturliga miljö". Efter ett års tystnad fick vi klartecken för projektet "Ansikten i Staden".
Nästa sida