Telefonkortets historia i Sverige

När myntautomaten introduceras ökade kostnaderna för hantering av mynt, vandalisering och gratisringning. Denna utveckling gjorde att Telia och andra operatörer av telefonautomater såg sig om efter alternativ till myntautomaten. Vad den moderna tekniken hade att erbjuda var flera olika former av kortautomater.
Tester: Efter prov med olika telefonkortsautomater valde Telia system 1989. Valet av nationellt system föregicks av tre olika tester.

1. Det första system som provades av Telia bestod av telefonkortautomater med optiska kort i plast. System köptes från SEDECO (Landis & GYR), Schweiz. Detta system provades kring Uppsala med start 1981 och var i driftt ända till dess att automaterna byttes utt under 1991 mot den system som sedan valdes för hela landet. Omfattningen på tester var 60 - 70 automater som provades på gator och torg samt på Samarithemmet i centrala Uppsala och på F 18 strax utanför stan.

2. Det andra system bestod av telefonkortsautomater med magnetkort i plast och köptes från Plessey, sedermera GPT, England. Circa 15 automater sattes upp på Berga Örlogsskolor utanför Stockholm samt på Södersjukhuset och Karlbergs Krigsskola i centrala Stockholm. Testerna inleddes under 1987.

3. Det tredje system bestod av telefonkorts automater med magnetkort i papper från NTT/Marubeni, Japan. Sju automater provades på Regionsjukhuset i Linköping. Testerna inleddes under 1989.

Det Svenska systemet Valet föll slutligen på ett system från franska Schlumberger Industries. Efter test startade systemet officiellt i oktober 1990. Korten i systemet heter IC-kort (integrerad circuit-kort) men kan också kallas för chipkort eller smarta kort efter engelskans smart cards. Jämfört med magnetkort är IC-kort dyrare att producera men de har mycket bättre tillförlitlighet och säkerhet.
IC-kort öppnar också möjlighet att utveckla nya tillämpningar i takt med kundernas behov. En annan fördel med IC-kort är att Telia kan köpa automater och kort från olika tillverkare. Tidigare system byggde på att varje tillverkare gjorde ett eget slutet system, bestående av såval kort som automat.

Valörer Vid introduktionen av systemet med IC-kort tillhandahölls två olika valörer, 50 markeringar och 100 markeringar. I slutet av 1991 utkom ett kort med 25 markeringar. I början av 1994 ändrades valörerna på publika kort till 30, 60 respektive 120 markeringar. För enstaka kort har andra valörer använts.

Varianter Tre varianter av kort fins:

1. Teliakort - kort som Telia använder för drift och underhåll av automaterna. Dessa kort finns inte för försåljning.
2. Publika kort - Kort som säljs till allmänheten.
3. Promotionkort - kort som beställs, betalas och sprids av företag i reklamsyfte eller som gåva.

Anm: For att utveckla telefonkorten har olika tryckprover utförts med stora kvalitetsskillnader. Det betyder att kort med annat utseende än korten i katalogen förekommer. Endast kort med LZYA-nummer är officiella telefonkort.
Spridning Nu finns det ca 17.000 telefonkortsautomater runt om i Sverige och ca 6.000 återförsåljare av telefonkort, t ex Telias butiker samt Pressbyrån. Telia sålde under 1997 ca 5,7 miljoner telefonkort.
Anm: På vissa tåg har SJ sedan slutet av 1980-talet telefoner från vilka man kan ringa med em typ av telefonkort som AB Trafikrestauranger säljaer i restaurangvagnarna.