VHF och APRS-möten i Borlänge
Helgen den 17:e och 18:e April var det stor amatörtillställning i Borlänge i samband med SSAs årsmöte. Förutom själva årsmötet, som ni kan läsa om på annan plats, fanns en hel del andra aktiviteter att bevista. Det jag skall skriva om här är två av dussinet olika seminarier som hölls på lördagen. Förutom alla seminarier är det ju alltid en amatörradioutställning och i år hade arrangörerna dessutom fixat en mindre loppmarknad.

VHF-Mötet
Det möte som arrangeras av SSAs VHF-manager brukar normalt handla om testregler, erfarenheter av vågutbredning, snack om olika utrustningar som folk byggt och så vidare, men i år kom mötet i stort sett helt och hållet att handla om repeaterproblemen i storstadsområdena, i synnerhet i SM0. I Stockholmstrakten finns stor lust att bygga och sätta upp repeatrar. Problemet är att det inte finns hur många repeaterkanaler som helst så det går inte helt ihop när alla vill att just deras repeater skall vara störts och värst. En del repeaterägare har inte heller förstått vikten av att koordinera frekvenser och inte har man heller funderat på hur många repeatrar det egentligen finns behov av. SSA saknar helt och hållet maktmedel i detta ärende och PTS tycker att det är amatörernas eget problem. Det enda SSA kan göra är att försöka koordinera frekvenserna åt dom som vill låta sig koordineras, men dom som inte vill går det inte att göra något åt. Det som är på gång är att man skall ge ut en rekommendation dels för hur repeatrarna skall fungera, men också hur frekvenskoordineringen skall gå till. En av de viktigaste förändringarna är att man för ner första delen av frekvenskoordineringen på distriktsledarna. På det viset hoppas man att det skall bli en mer lokal känsla för saken och därmed färre problem. Fortsättning lär följa.
En helt annan fråga som diskuterades kort var vilka dagar som skall användas för de olika aktivitetstesterna på VHF. Det finns ett förslag om att ta fler torsdagar i anspråk. 28MHz första torsdagen, 50MHz andra och 70MHz tredje. Något 70MHz band har vi inte i Sverige än, men Danskarna får köra på tre kanaler. Förslaget till ändrade dagar var uppe redan i fjol höst och de flesta svenskar som är intresserade av testerna verkar inte ha något att invända. Att det inte redan ändrats beror mest på att man i OH-land inte skulle hinna få ut informationen till alla berörda. Testerna har blivit populära även utanför de Nordiska länderna och såväl Tyskland, England och Italien har nu egna tester som körs på samma dagar.
Sista frågan som pratades om var förslag till plats för nästa års Nordiska VHF-möte. I år är det på OH som arrangerar på Åland, helgen efter Kjells-Tur, men nästa år skall Sverige stå värd. Örebroklubben har börjat undersöka möjligheten att 20 år efter starten kunna återvända till Ånnaboda. Beslut tas på Åland, men det lutar alltså åt att det blir riktigt nära för vår del nästa år.

APRS-mötet
Det möte om APRS som hölls hade tre teman. Samtliga hanterades av SM5NRK, Roger, som hade mycket kött på benen i sina framställningar.
Första delen handlade om vart det fanns digipeatrar för APRS och vart det uppenbarligen fattades. Roger hade gjort ett grannlaga arbete och samlat in APRS-data under ca 17 månader som han nu analyserat. Resultatet presenterades på kartor där man förhållandevis tydligt kunde se vart det fanns täckning och vart det saknades. En tydlig vit fläck på kartan var Örebro Län och Stora delar av Värmland. Den som åker igenom här kan inte räkna med att andra ser var man håller hus. Vi var dock knappast ensamma. Faktum var nog att det var betydligt större delar av sverige där det inte fanns täckning än där det fanns. Detta även om man räknar bort de 2/3 som utgör Norrland och där det i stort sett var helt tomt. Rogers förhoppning var att man skulle kunna få i stort sett full täckning på de stora Europavägarna i södra och mellersta Sverige, samt E4 ända upp till Haparanda.
Roger berättade också om finesser man kunde använda om man var ansluten till Internet med sitt kartverktyg för APRS. Det hela byggde på en programvara som han skrivit själv och som till diverse Amerikanska radioamatörers förtret räknade i så obehagliga enheter som meter och kilometer istället för fot och miles.
Sista punkten var beskrivning av en programvara som gör att man kan använda Lantmäteriets kartor tillsammans med APRS-programmet UI-View. Programmet visades till publikens förtjusning och många tyckte att nu äntligen kunde APRS bli användbart till exempel vid olika tävlingar.
Endast en smärre frågestund återstod efter detta och den fick klaras av på 5 minuter då de flesta efter över en timmes lyssnande var ganska möra.
RPQ