Grodan flyger
Ett specialarbete av
Kevin A. Lund
Sammanfattning______________________________________________________________ 2
Inledning____________________________________________________________________ 3
Magneter___________________________________________________________________ 4
Hur är en magnet uppbyggd?___________________________________________________ 4
Jorden är en magnet__________________________________________________________ 4
Vad är magnetism ?___________________________________________________________ 4
Elmagnet___________________________________________________________________ 5
Induktion___________________________________________________________________ 5
Enheten Ampere_____________________________________________________________ 5
Supraledning________________________________________________________________ 6
Grodan flyger________________________________________________________________ 7
Litteraturförteckning__________________________________________________________ 11
Handledare__________________________________________________________________ 11
Slutledning__________________________________________________________________ 12

Jag skrev detta specialarbete samtidigt som jag läste om
magnetism i fysiken. Jag tänkte: "När jag ändå har så svårt att få tiden
att räcka till, varför inte slå två flugor i en smäll”.
Jag har alltid haft ett intresse för magnetismen och dess egenskaper.
Magnetismen är ett fenomen som man inte kan se med blotta ögat och ändå så är
det så användbart. Varför inte gå djupare in i ämnet!
Ända sedan 1100-talet så har människorna forskat inom
magnetism. De har kommit fram till olika lösningar som gör det lättare för oss
i vardagen. Bl.a. så kan man nämna elmotorerna och generatorerna. Vilka båda bidragit till att göra det lättare för oss i vardagen.
Motorerna ersatte många gamla verktyg som t.ex. sågen och generatorn gav oss
ett sätt att skapa elektricitet av mekaniskt arbete. Men hur kom man på idéerna
och hur fungerar de. Jag har på ett ganska ytligt sätt försökt förklara
detta...

Ordet magnet kommer i från Magneisa, ett bergsområde i Grekland, som under antiken var
känt för sin magnetiska järnmalm. Den första praktiska andvändningen
av magneter kom på 1100-talet då man började använda kompassnålar för att
navigera till havs...
En av de viktigaste råvarorna för framställning av järn och stål är svartmalm. Svartmalm har egenskapen att
kunna dra till sig små järnbitar och hålla dem fast. Svartmalmen fungerar som
en naturlig magnet och kallas med ett annat namn för magnetit.
Långt innan svartmalmen användes för järnframställning gjorde man
experiment med att lägga ett stavformat stycke svartmalm i ett rörligt stativ.
Malmstycket fick svänga fram och tillbaka en stund tills den stannade. Varje
gång pekade samma ände mot norr. Voila ! kompassen var uppfunnen. Den del
av magneten som vänder sig mot norr kallas nordända,
den andra sydända.
Varje järnatom är en liten magnet. Magnetismen är en följd av att
elektronerna rör sig kring atomkärnan. I ett vanligt stycke järnmalm är dessa
små magneter riktade åt olika håll och upphäver därför varandra. Därför har
järn eller stål inget magnetfält och kan därför inte attrahera andra järnbitar
eller järnfilspån.
Mjukjärn är ett mycket rent järn, oduglig för de flesta konstruktionsändamål.
Håller man däremot en stavmagnet intill en bit mjukjärn, ställer alla
järnatomerna in sig i samma riktning. De samverkar och bildar ett starkt
magnetfält. Mjukjärnsbiten har tillfälligt blivit en
magnet och kan dra till sig järnfilspån. Men tar man bort stavmagneten förlorar
mjukjärnsbiten sin magnetism och järnfilspånen faller
av.
Stål är järn med en viss halt kol. En stålbit
håller kvar sin magnetism sedan den magnetiserats. Den har blivit en s.k. permanentmagnet.
Jorden själv är en jättestor magnet och man anser att detta magnetfält
uppstår genom strömmar i de smälta metaller som finns inne i jordens inre.
Magnetfältet sträcker sig ut i rymden och det är tack vare detta magnetfält som
vi kan orientera oss med kompasser. Kompassnålens röda nordända ställer in sig
mot jordens magnetiska sydända som är placerad vid
den geografiska nordpolen. Men kompassnålen pekar inte exakt mot norr, vilket
betyder att de två polerna inte sammanfaller exakt. Detta kallas missvisning.
Jordens magnetfält ändras ständigt. Detta gör att de magnetiska polerna
flyttar sig. Därför ändras missvisningen från år till år. Missvisningen brukar
anges på ett sjökort.
Elektromagnetiska effekter ser man överallt i sin vardag. Sedan
1700-talet har man experimenterat med elektriciteten och dess effekter, bland
annat magnetism. Det finns två typer av magneter: Permanentmagneter och Elektromagneter.
Runt dessa ligger det ett magnetiskt fält som stöter i från, repellerar eller attraherar olika laddningar. Det är just detta fält man kallar
magnetism. Det ligger faktiskt ett elektriskt magnetfält kring alla elektriska
apparater och ledare men de är oftast så små och utger sällan någon fara för
miljö och person. Magnetfältet kring en avlång permanentmagnet liknar mycket på
det fält som finns kring en spole (elektromagnet). Fältet kring spolen orsakas
av strömmen som flyter genom spolens lindringar. Men vad är det som orsakar
permanentmagnetens fält?
En tanke kan vara att det finns någon typ av “ström” inne i magneten, en
ström som orsakas av elektronernas rörelser inne i atomerna.
Elektromagnetismen är väldigt vanlig i dagens samhälle och det är många
maskiner och apparater som använder sig av den. Dammsugare, elmotorer,
transformatorer och TV är några exempel. Och utan att gå för djupt in i
apparaternas funktioner så nämner jag bara ett fåtal apparaters tillämpningar
av elektromagnetism. I en motor omvandlas den elektriska energin, via magnetisk
energi till rörelse-energi och spillvärme. I en
modern TV-apparat omvandlas den mesta elektriska energin till magnetfält som
används för att leda de olika färgstrålarna från elektronröret (längst bak i
bildröret) till rätt plats på skärmen.
Magnetfältet kring en enda ledare är svagt. Men lindar man ledarna till
en spole erhålls ett starkare magnetfält. Styrkan på spolens
magnetfält kan ändras genom att man gradvis minskar eller ökar strömmen genom
spolen. Likaså om man ändrar strömriktningen ändras magnetfältets riktning.
Man kan förstärka spolens magnetfält kraftigt om man placerar en kärna av
mjukjärn inuti spolen. Men hur förklarar man att en mjukjärnsbit
förstärker magnetfältet?
Som tidigare nämnt så ligger järnatomerna i mjukjärn normalt vända i alla
möjliga riktningar. Varje atom är en magnet, men magneterna upphäver varandras
verkan ända tills ett yttre magnetfält rättar in dem åt samma håll.
När mjukjärnsbiten skjuts in i spolen riktas
järnatomerna in och spolens magnetfält blir kraftigt förstärkt.
Vi vet att det alstras ett magnetfält kring en spole när det flyter ström
genom den. Följaktligen borde det skapas en elektrisk spänning i spolen om
magnetfältet i spolen ändras. Detta kan man lätt testa med en galvanometer (ett
känsligt instrument som visar svaga strömmar och dess riktning). Kopplar man en
spole till en galvanometer och skjuter in en stavmagnet så ger galvanometern
utslag så länge stavmagneten rör sig. Snurrar man magneten framför spolen
kommer visarna på galvanometern att slå fram och tillbaka, man säger att det
har uppstått en växelspänning i spolen.
Induktionsspänning uppstår när spolen och magnetfältet rör sig i
förhållande till varandra. Det spelar ingen roll om magnetfältet rör sig och
spolen står stilla eller om spolen rör sig och magnetfältet står stilla.
Induktionsspänningen blir förstås större ju starkare magnetfältet är och ju
snabbare det ändras.
Induktion är alltså det fenomen som uppkommer då en ledare rör sig i ett magnetiskt
fält, spänningen som uppkommer kallas induktionsspänning
eller inducerad emk.
Amerikanen Hall upptäckte att man kan få mätbara spänningar om ett
magnetfält får påverka laddningar i rörelse i fasta ämnen. Detta fenomen kallas
Halleffekten och har fått mycket stor
betydelse för elektroniken, i t.ex. halvledaren germanium är Halleffekten
speciellt stor. Tack vare

detta fenomen och med magnetfältet kring en ledare
definieras enheten Ampere:

Sen tidigare vet vi att det finns ett magnetfält kring
en ledare och att detta magnetfält har en kraft som antingen attraherar eller
repellerar andra magnetfält. Följaktligen borde två ledare som löper intill
varandra kunna påverka varandra med krafter. Genom att hänga upp två ledare
parallellt med varandra så kan visa att så är fallet.
Ledarna attraherar varandra när strömriktningen i dem är lika. Om
strömriktningen är olika kommer de att repellera varandra. Med hjälp av
attraktionen mellan ledarna har man fastställt enheten Ampere:
1 Ampere är den ström genom två parallella, långa raka ledare på 1 m
avstånd från varandra som på längden 1 m ger en magnetisk kraft av storleken
2*10 ^ -7 N.
För en metall minskar resistansen med minskad temperatur. Vad händer om
man kyler ner en metall till väldigt låg temperatur. För de flesta metaller
avtar resistansen till ett bestämt värde, men för andra metaller som t.ex.
kvicksilver uppnår man det man kallar supraledning,
vilket innebär att resistansen under en viss temperatur är noll. Denna effekt
upptäcktes av den holländske fysikern Kamerlingh
Onnes år 1911. Det kan värka lite svårt att tänka sig att resistansen blir
noll, eftersom allt har en resistans. För att visa att resistansen försvinner
helt har man genom induktion alstrat en ström i en ringformad supraledare och
konstaterat att strömmen har cirkulerat i flera år utan att minska i styrka.
En annan viktig egenskap hos en supraledare är de s.k. Meissnereffekten som innebär att ett
yttre magnetfält inte kan tränga in i en supraledare. Denna effekt kan
förklaras på följande sätt:
Tänk dig från början att det inte finns ett magnetfält runt om supraledaren.
Om man lägger på ett magnetfält så kommer det att skapas virvelströmmar i
supraledaren. Enligt Lenz lag har virvelströmmarna en
riktning som gör att den kommer att motverka det yttre magnetfältet. Om nu man
tar en vanlig permanentmagnet och lägger ovanpå en supraledare så kommer den att sväva
i luften.
Utvecklingen av supraledare gick vidare, och mellan åren 1911 och 1986
fann man många metaller och legeringar som var supraledande. Den högsta
uppmätta kritiska temperaturen var 23 K. (Tk = 273,15
+ Tc). De låga temperaturerna innebar att man måste
använda flytande helium för att kyla materialet till supraledning. Men flytande
helium var mycket dyrt att framställa, vilket innebar att det var i speciella
fall, t.ex. i lindningar i mycket starka magneter som man praktiskt utnyttjade
det supraledande tillståndet.
Mellan åren 1986 och 1987 upptäckte man plötsligt att en annan typ av
material hade en mycket högre kritisk temperatur. Som exempel kan man nämna att
det keramiska ämnet YBa2Cu3O7-x (x = 0,05) har en kritisk temperatur på 95 K.
Denna temperatur är så hög att man kan använda flytande kväve som kylmedel.
Allt eftersom tiden går blir högtemperatursupraledarna
billigare att tillverka och användbarheten större.
Går det att flyga med hjälp av elektromagnetism?
Man kan ju fråga sig varför ledningarna hemma på golvet inte lyfter och
lägger sig i taket. Dels är det ju ström i ledningarna som ger upphov till ett
magnetfält kring ledaren, dels finns ju en ”permanentmagnet” till hands,
jordens magnetfält. Tyvärr är inte detta möjligt eftersom jordens magnetfält är
alldeles för svagt för sådana prestationer, dels så är det växelström med
frekvensen 50 Hz i ledningarna vilket skulle innebär att ledningen skulle
”lyfta” 50 ggr per sekund och ”tryckas” mot golvet lika ofta. Resultat blir ett
slött och utjämnat ingenting.
Skulle det gå att bygga en farkost som kan utnyttja jordens magnetfält
för att flyga. Svaret är Nej, för att en magnetisk farkost ska kunna lyfta
måste en nordpol sättas mot en nordpol eller en sydpol mot en sydpol
(repellera). Eller att man skapar en balans däremellan. Den energi som finns i
jordens magnetfält räcker på sin höjd till att driva ett par glödlampor, så
litet är energiinnehållet. Man kan enkelt se det genom att det krävs lätta
metaller i kompasserna för att magnetfältet ska ”orka” flytta kompassnålarna.
Två forskare: Andre Giem från Nijmegen
universitet i Nederländerna och Peter Main från universitet i Nottingham har
tillsammans för första gången i världshistorien skapat en magnet kraftig nog
att lyfta djur...
Som du vet så består all materia i hela universum av små partiklar som
kallas atomer och inne i dessa atomer finns det elektroner som roterar kring
atomkärnan. Om man skulle placera en atom (eller en bit materia som består av
miljontals atomer) i ett magnetfält skulle elektronerna som roterar kring
kärnan ändra sin rörelse för att motverka det yttre magnetfältet. På detta sätt
skapar elektronerna sitt eget magnetfält vilket resulterar i att atomerna blir
som små magnetiska nålar vars riktning blir motsatt den riktning som det yttre
magnetfältet har. Men det finns material vars atomer är lite tokiga (som t.ex.
järn) och älskar att vara i ett magnetfält. Deras magnetiska nålar ställer in
sig i samma riktning som det yttre magnetfältet.
Du kommer säkert
ihåg, att om man sätter två magneter med samma poler mot varandra pressas
magneterna från varandra. Samma sak skulle hända om man hade en jätte-kraftig magnet och lägger t.ex. en groda över den.
Grodans atomer som är små magneter repelleras (atomernas
"nordpoler"/"sydpoler" pressas från magnetens
nordpol/sydpol) av den kraftiga magneten. Kraften från magneten som är riktad
upp, ser ut att upphäva tyngdkraften (riktad neråt), tyngdkraften påverkar ju
också varje liten atom i grodan. Eftersom magneten upphävde tyngdkraften känner
grodans atomer inte av någon kraft och resultatet blir att grodan svävar precis
som om den skulle ha varit i ett rymdskepp. För att nämna så ligger tyngdaccelerationen
i Sverige på ca. 9,82 m/s2
. Vilket skulle innebära att en groda på 100g skulle ha en kraft på
0,982 N riktad neråt.
Men hur skapar
man en sådan kraftfull magnet som kan "upphäva" tyngdkraften?
Magneten som de
två forskarna framställde har ett magnetfält på 16 Tesla. Som är ca. 100 till 1000 ggr större än en vanlig
hushållsmagnet. En högtalares magnetfält ligger mellan 0,001 och 0,01
Tesla. Magneten är en elektromagnet, vars styrka varieras för att hålla
föremålet/grodan svävande. För att kyla ner elektromagneten används kylvatten (Vilket
framgår av bilden). Med tiden så dröjer det inte länge förrän man klarar att få
en människa att sväva över en magnet. Enligt Andre Geim
så är det bara ett hinder för att detta skall bli möjligt, och det är pengar…

Ritningen på magneten.

Här är en bild på när grodan svävar i
32 millimeters röret (se ritningen).

Och här är en bild på när en nöt
svävar i den kraftiga magneten.
http://www-hflm.sci.kun.nl/hflm/levitate.html
UPPTÄCK FYSIK B
Ulf Bergström
Jag
hoppas att alla som läst detta har fått en bättre inblick i vad magnetism
innebär och vad det har för nytta i framtiden. Med tiden kanske vi kan bygga
farkoster som med hjälp av elektromagnetismen tar oss med till andra planeter.
Även om det i
dagens läge ser omöjligt ut så är det inte det. Det enda hinder som finns för
revolutionerande utveckling är pengar.
