Den svängande balken

 

Det egentliga syfte med denna rapport är att ge läsaren en inblick i den svängande balken och hur den fungerar. Vi kommer att undersöka vilka variabler det är som inverkar och varför de inverkar. Det gör vi främst genom att studera resultat från olika mätningar. Men också genom analyser av olika slag. Genom mätningar och analys kommer man fram till att periodtiden för en svängande balk kan fås ur uttrycket:

 


 

Där C är en dimensionslös konstant med värdet 3,2 ± 0,3. Vi visar hur man tar fram konstanten C och hur man förbättrar mätnogrannheten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1.1 Beskrivning av problemet

 

1.2 Kort om rapporten

 

1.2.1 Analys av den svängande balken

 

1.2.2 Mätningar och resultat

 

1.2.4 Felanalys och diskussion

 

1.3 Periodtiden med en extra massa m

 


 

 

 

 

 

 

 

 

Svängande balk

1.1 Beskrivning av problemet

 

Vi har en balk som sitter fast i ena änden (se fig.1). Vid den fria änden sitter en frekvensräknare som håller reda på frekvensen. Om vi trycker ner balken och släpper den, kommer den att svänga fritt med sin egenfrekvens som bestäms av olika ingående variabler. Vår uppgift är att ta fram ett uttryck för periodtiden T . Till hjälp har vi måttband, skjutmått, ett flertal balkar av olika material, tjocklek och bredd samt  tabellverk (Physics Handbook for Science and Engineering av Carl Nordling och Jonny Österman).

1.2 Kort om rapporten

 

Tabeller med resultat från mätningar är infogade i texten. På vissa ställen hänvisar jag till grafer och figurer som finns som en bilaga i början av rapporten. Rapporten har som syfte att studera ett fysiskt problem, att analysera och att komma fram till ett uttryck som stämmer överens med uppmätta.

1.2.1 Analys av den svängande balken

 

Vilka variabler kan tänkas ha  en inverkan på periodtiden ?  Tänk dig att du studerar materialet  intill balkfästet  på närmare håll. När vi pressar ner balken kommer det övertsa lagret av balken att töjas ut. Samtidigt ser man att det kommer ske en sammanpressning av det understa lagret. Och när vi presssar ihop något så vill genast detta något  återgå till sitt ursprungsläge.  Detta förklarar varför balken svänger upp och ner. (Det kommer  omväxlingsvis att ske både töjning och sammanpressning tills krafterna avtar helt och balken har återgått till sitt ursprungsläge.) Av denna anledning finner man att elasticitetsmodulen E  som är en storhet som anger hur “styvt” materialet är, att ha en inverkan. Nu när vi kommit fram till varför balken svänger upp och ner känns det lättare att förstå varför längden har en betydelse. Det beror helt enkelt  att den omväxlingsvisa töjningen och pressningen har svårare  att “pressa”balken både upp och ner.Vilket bidrar till att frekvensen kommer att bli lägre. Och om frekvensen blir lägre så kommer periodtiden T  enligt  T = ( 1/f ) att bli större. Med liknande resonomang förklarar man varför tjokleken h också kommer att ha en inverkan. Vi har kommit fram till att elasticitetsmodulen  E, tjockleken h och längden l har någon inverkan . Nu gör vi en ren gissning att  gravitationen g och bredden b också har någon inverkan. Vi kan sedan elimenera de variabler som inte har någon inverkan med hjälp av mätningar .

 

1.2.2 Mätningar och resultat

 

Ingående har vi fått fram att frekvensen f hos en svängande balk beror av E, l, h, b och g. Dvs. att f(E, l, h, b, g) eller att periodtiden T(1/f) = 1/f(E, l, h, b, g). Nu försöker vi elimenera variabler som inte har någon inverkan genom att göra mätningar  och analysera resultaten.

 

Vi börjar med att bevisa att om vi varierar längden så kommer frekvensen att ändras. Både bredden b = 20 mm och tjockleken  h = 5 mm är konstanta i dessa tre försök. Materialet är mässing.

 

 

1) Visar att längden har inverkan

 

Här ser vi klart och tydligt att om vi ändrar längden (och håller de andra variablerna konstanta) så kommer frekvensen att ändras. Så det verkart inte vara något tvivel om att längden inverkar .

 

Vi byter  nu ut balken mot en annan  av samma material, tjocklek men bredden har nu ökat från 20 mm till 40 mm.

 

2) jmf. med 1) Bredden har ingen inverkan

 

Om vi jämför dessa resultat med de föregående ser vi att bredden inte har någon inverkan. Därför elimenerar vi bredden b och får att frekvensen f hos en svängande balk  är f (E, l, f, g) eller att periodtiden är : T(1/f) = 1/f(E, l, f, g).

 

Vi gör två nya mätningar för att påvisa att tjockleken h, har någon betydelse. Man kan eventuellt göra flera mätningar men två räcker för att bevisa att tjockleken har en inverkan.Vi använder oss av samma material som tidigare. Längden  l = 0,55m och är konstant  i båda mätningarna.

 

3) Visar att tjockleken har inverkan

 

Den sista variabeln vi har att undersöka är gravitationen g. Här tar vi till ett knep. Vanligtvis så låter vi balken svänga upp och ner i en lodrät bana. Men här gör vi så att vi vrider på balken  90˚ (se. fig 2) så att den svänger i en horisontell bana. På så vis kan vi konstatera om gravitationen har någon inverkan eller inte. Materialet  är fortfarande det samma som tidigare. Tjockleken h = 3 mm och längden l = 0,55 m. Se fig.

 

            

4) Utan vridning                      5) Med vridning

 

Vilket visar att gravitationen inte har någon inverkan. Slutligen har vi fått fram att frekvensen f beror av f(E, l, f) Þ T(1/f) = 1/f(E, l, f). Nu när vi kommit fram till vilka variabler som inverkar måste vi försöka komma fram till uttryck för periodtiden T hos den svängande balken. Detta gör vi genom att göra flera mätningar samt dimesionsanalys.

 

1.2.3 Uttryck för periodtiden

 

Vi börjar med ett par logiska resonemang. Tidigare har vi sett att om längden l ökar så ökar periodtiden T samt att om tjockleken h ökar så minskar T. Vi finner också att om elasticitetsmodulen E ökar så minskar periodtiden (ty, ju “styvare” materialet är desto svårare är det att sätta balken i svängning). Vi framställer ett uttryck med hjälp av dessa resonemang:

 

 

Vi gör en dimensionsanalys av detta uttryck:

 

 

T = sekunder (s)                       C = Dimensionslös (i detta fall)

l = meter (m)                            E = (N/m2) = (kg/ms2)

 

 

 

 

 

 

 

Vi ser nu att det saknas bl.a. enheten kg för att resultatet av de olika variablerna ska bli s (sekunder). Vi försöker med att sätta in densiteten r:

 

 

 

 

 

 

Vi gör ytterligare en dimensionsanalys och får:

 


 

Vi studerar exponenterna:

 

y-3v-u+x = 0

 

x = v =0,5 Þ

y-u-1,5+0,5 = 0 Û y = 1+u

 

För att ta reda på exponenten y måste vi göra flera mätningar. Vi gör så att vi mäter frekvensen med konstanta värden på alla variabler förutom l. Materialet är fortfarande mässing, tjockleken h = 5 mm

 

6) Mätningar med alla variabler konstanta förutom l

För graf se graf.1

 

Grafen är inte rät. Alltså y¹ 1. Vi logaritmer ar T(s) och l(m) och ritar upp en ny graf. Se graf.2

Den här grafen är rät. Vi har sambandet lgT = ylgl + lg C1 (jmf. y = kx + m). Linjen skär y-axeln i lg C1 = -0,74. Ur Grafen får vi att riktningskoefficienten y är » 2. Detta ger att:

 

Y = u+1 = 2 Û u = 1 (se. ovan)

 

Vi har nu kommit fram till uttrycket:


 

Det enda som återstår att bestämma är konstanten  C. Vi löser ut C ur uttrycket ovan:


 

Vi gör nya mätningar och beräknar C från vart och ett av dessa värden. Materialet är fortfarande mässing som har en densitet r (p i uttrycket) = 8,4*103 kg/m3 och en elasticitetsmodul E = 10,5*1010 Pa =N/m2 = kg/ms2. Tjockleken h = 5 mm =5,0*10-3.

 

7) Visar konstanten C för olika värden på l och T

 

Vi beräknar ett medelvärde <C> ur tabellen ovan:

 

<C> = (3,31+3,53+3,44+3,25+3,04+3,06+3,18)/7 = 3,26

 


 \

 

 

1.2.4 Felanalys och diskussion

 

Vi har kommit fram till ett uttryck för periodtiden T hos en svängande balk. Konstanten C beräknade vi ut med hjälp mätningar. Men som alltid när man mäter något så uppkommer det mätfel och dessa måste analyseras:

 

Vi gör en uppfattning om hur stora dessa fel är och beräknar sedan den största och sedan den minsta avvikelse konstanten C har:

 

Dl = 5*10-3 m                           Dr = 0,005*103 kg/m3

Dh = 0,2*10-3 m                       Df = 0,1 Hz = s-1

DE = 0,5*1010 Pa


                                                            Û

 

                                               

Materialet är mässing, l = 0,85, h = 5*10-3 m, E = 10,5*1010 Pa, f = 7,7 Hz och densiteten r = 8,4*103 kg/m3.

 

Cmax = hmax/(l2min*fmin)*Ö(Emax/rmin) = 5,2*10-3/(0,8452*7,6)*Ö(11*1010/8,395*103) = 3,47

 

Cmin = hmin/(l2max*fmax)*Ö(Emin/rmax) = 4,8*10-3/(0,8552*7,8)*Ö(10*1010/8,405*103) = 2,90

 

Vi kan säga att: C = 3,2 ± 0,3. För extra kontroll och för att få en bättre översikt om vilka mätningar man måste förbättra så gör vi en logaritmisk derivering.

 

DC = C((Dh/h)+(Df/f)+(2Dl/l)+(0,5DE/E)+(0,5Dr/r))

 

Numeriskt:

 

DC = ± 3,26*((0,2*10-3/5*10-3)+(0,1/7,7)+(2*5*10-3/0,85)+(0,5*1010/10,5*1010)+(0,5*0,005*103/8,4*103))

 

DC = ± 3,26*(0,040+0,013+0,012+0,024+0,0003)

 

DC = ±3,26*0,0089 = ± 0,290           

 

\ C = 3,2 ± 0,3

 

För att förbättra noggranheten hos konstanten C måste mätfelen minskas. Detta gäller framförallt mätningar av tjockleken och frekvensen. Densiteten r och elasticitetsmodeulen E är hämtade ur tabell (Physics Handbook for Science and Engineering av Carl Nordling och Jonny Österman).

1.2.5 Verifiering av uttrycket

 

För att verifiera vårat uttryck så gör vi flera mätningar och jämför dessa med beräknade värden:

 

Mätning 1)

 

Materialet är mässing, h = 5*10-3 m, E = 10,5*1010 Pa och r = 8,4*103 kg/m3

 

8) Visar uppmätta och beräknade värden på periodtiden T från mätning 1)

 

De beräknade värdena stämmer bra överens med uppmätta. Vi gör en mätning till för extra uppskattning om hur bra uttrycket stämmer:

 

Mätning 2)

 

Materialet den här gången är aluminium, h = 3*10-3 m, E = 6,9*1010 Pa och r = 2,70*103 kg/m3.

 

9) Visar uppmätta och beräknade värden på periodtiden T från mätning 2)

 

Vi kan dra slutsatsen att uttrycket stämmer bra överens med uppmätta värden.

 

1.3 Periodtiden med en extra massa m

 

Vi ändrar nu på problemet lite. Vi har förut härlett ett uttryck för periodtiden T hos en svängande balk enbart med balkens egenmassa. Men vad händer om vi nu placerar en extra massa på balken lm meter från balkfästet. Det verkar rimligt att anta att den “nya” periodtiden vi får med en massa placerad på balken. Är ett nytt uttryck + det ursprunliga uttrycket vi härlett sedan tidigare. Dvs.:

 

T = ( (3,2 ± 0,3)*(l2/h)* Ö(r/E)) + f(m.lm,E,h)

 

Där m = massan som vi placerar lm meter från balkfästet på balken. Vi gör som vi gjorde i 1.2.2 och undersöker om tjockleken har någon betydelse:

 

Materialet är koppar, l = 0,75 m = konstant, m = 306,3 g = 0,3063 kg och lm = 0,4 m.

 

10) Visar periodtiden för den svängande balken med och utan massa med olika tjocklekar.

 

Vi får att: T2-T2utan > T1-T1utan Þ Tjockleken har betydelse. Vi försöker med ett uttryck för periodtiden med en extra massa m.


 

 

Där C = 3,2 ± 0,3 och A = en  ny konstant.

 

Vi undersöker lm och håller de andra variablerna konstanta. Materialet är mässing, h = 0,003 m, E = 10,5*1010 och massan m = 0,3063 kg.

 

11) Visar hur periodtiden T varierar

       med olika värden på lm

 


Om vi tittar på uttrycket ovan ser vi att:

 

Dvs. att periodtiden (Tm - Tu)*lm är konstant (Vi undersökte ju lm när vi höll de andra variablerna konstanta).

 

Numeriskt blir detta:

 

Tu = 0,167 s. De andra värdena för Tm står i tabell 11).

 

(T0,2 – Tu)*lm = 0,004*0,2 = 0,0008

 

(T0,3 – Tu)*lm = 0,015*0,3 = 0,0045

 

(T0,4 – Tu)*lm = 0,037*0,4 =  0,0148

 

Vi ser här att (Tm – Tu)*lm inte är konstant. Slutsatsen blir alltså att vårat antagande från början inte stämmer. På grund av tidsbrist hann vi inte göra flera experiment. För att sedan komma fram till ett slutligt uttryck för periodtiden T hos en svängande balk med en extra massa.

 

 


Sammanfattning:

 

Vi har kommit fram till uttrycket ovan, för periodtiden T hos en svängande balk. Tyvärr pga. tidsbrist hann vi inte komma fram till ett uttryck för periodtiden T hos en svängande balk med en extra massa m.