Ekonomi
Polen hade vid mitten av 1990-talet den snabbast växande ekonomin i Europa. BNP-tillväxten var 7 procent 1995, fjärde året i rad i en stadigt ökande takt sedan 1992, då tillväxten blev dryggt 2 procent, efter två års fall på 12 resp. 7 procent 1990 och 1991. Därmed blev den i grunden färändrade ekonomin större än före systemskiftet 1989. Kommunismens och planekonomins sammanbrott innebar ett exempellöst ras för alla länder i Central- och Östeuropa. Före andra världskriget var Polen till övervägande del ett jordbruksland. Under kriget lades 80-90 procent av industrierna i ruiner och under en första period från krigsslutet fram till 1949 koncentrerades krafterna på en återuppbyggnad. Efter 1949 infördes socialistisk planekonomi efter sovjetisk förebild. I kombination med politisk terror kunde detta system mobilisera befolkningen till stora uppoffringar som användes till en massiv industrialisering, nästan uteslutande koncentrerad på tung industri. Konsumtionsvaruindustrin och jordbruket försummades.

Näringslivets katastrofalt låga effektivitet, de höga produktionskostnaderna, resursslöseriet, miljöförstöringen samt regimens oförmåga att tillfredsställa allmänhetens behov av livsmedel, bostäder, möbler och konsumtionsvaror var starkt bidragande orsaker till att det kommunistiska systemet bröt samman. En av den nya demokratiska regeringens allt överskuggande uppgifter från och med hösten 1989 var därför att åstadkomma ett ekonomiskt systemskifte. Den avgörande förändringen, "Big Bang" eller "Balcerowiczplanen", trädde i kraft den 1 januari 1990. I ett enda slag släpptes nästan alla priser fria och de flesta subventioner avskaffades. Zloty, den polska valutan, devalverades kraftigt och gjordes samtidigt konvertibel, den polska marknaden öppnades för utländsk konkurrens och alla exportbegränsningar för polska varor togs bort. Finansminister Balcerowiczs avsikt var att få bukt med inflationen, som orsakades av bristen på varor på marknaden, att införa marknadsmekanismer med vanlig prisbildning och konkurrens samt att tvinga företagen att anpassa sig till marknadens krav.

På något år förändrade de lössläppta marknadskrafterna Polen. Det gamla kösamhället, bristerna och de tomma affärerna försvann och ersattes av det för marknadsekonomier typiska utbudsöverflödet där allt finns att köpa, bara man har pengar. Industrin genomgår en djup omstrukturering. Den innebär en kraftig krympande tung industri och en expansion för konsumtionsvaruindustri, privatisering av statliga företag, en våg av nyetableringar och nyinvesteringar, men också nedläggningar, modernisering av maskinparken och rationalisering, samt, det kanske viktigaste, stegvist intåg av marknadsekonomiskt kunnande vad beträffar företagsledning.

Systemskiftet innebär också en anpassning av lagstiftningen till marknadsekonomin och till internationella normer, inte minst med tanke på det framtida EU-medlemskapet. Man har infört nya institutioner, som t ex aktiebörsen, som öppnades i april 1991 i kommunistpartiets gamla högkvarter i Warszawa; modern finansmarknad håller på att växa fram och bankväsendet håller på att helt omstruktureras. Ekonomin har öppnats för utländsk konkurrens och lättnader för utländska investeringar har införts. Skattesystemet har reformerats, bl a moms introducerats, m m.