Oskar I 1799-1859, kung 1844-59.

Oskar var enda barnet till Jean Baptiste Bernadotte (Karl XIV Johan) och Désirée Clary. Genom att fadern valdes till svensk tronföljare blev han 1810 arvfurste i Sverige. Han var elva år då han kom till sitt nya fosterland. Modern, kronprinsessan Desideria, stod inte ut med det svenska klimatet utan lämnade Sverige redan 1811 för att inte återkomma förrän tolv år senare. Det blev fadern som fick ansvaret för Oskars uppfostran och utbildning. Karl Johan var en mycket krävande far men den unge prinsen hade lätt att lära och talade snart både svenska och norska. Oskar hade i ekonomiska och humanitära frågor en liberal inställning, vilket omsider förändrade förhållandet till den konservative fadern.

När Oskar blev kung 1844 genomfördes en rad reformer i liberal anda; indragningsmakten mot tidningar försvann, lika arvsrätt för man och kvinna infördes, skråväsendet avskaffades, fattigvården reformerades. Under intryck av februarirevolutionen i Frankrike 1848 intog Oskar en mer konservativ hållning och tidens stora politiska fråga - en riksdagsreform - löstes inte under hans regeringstid.

Oskar I var den siste av våra kungar som förde en personlig utrikespolitik. Under sonen Karl XV gick initiativet och makten över till regeringen. Karl XIV Johan hade eftersträvat ett gott förhållande till Ryssland. Oskar försökte istället närma sig England, som framstod som en allt viktigare handelspartner, och Frankrike vars kejsare, Napoleon III, han beundrade. Ett förbund eller en union med Danmark låg honom också varmt om hjärtat.

När Krimkriget bröt ut 1853 förklarade sig Sverige neutralt, men 1855 ingicks ett förbund med England och Frankrike i händelse av ett ryskt anfall (det s.k. novembertraktatet). Det finns det som tyder på att Oskar ämnade gå med i kriget mot Ryssland, men freden 1856 kom emellan. År 1857 försämrades kung Oskars hälsa - han fick en hjärntumör, och sonen Karl (XV) fick överta regeringsmakten, vilken han innehade ända till faderns död 1859.

Oskar hade 1823 gift sig med Josefina av Leuchtenburg, vars far var styvson till Napoleon I. Paret fick fem barn. Karl (XV), Gustav (sångarprinsen), Oskar (II), August och Eugine.

Under sina sista två år var Oskar i stort sett stum och förlamad och sköttes av hustrun. Oskar saknade den personliga charm som fadern och sönerna hade och blev inte någon folkkär monark.