Kristina 1626-89, regerande drottning 1632(45)-54.

Dotter till Gustav II Adolf och Maria Eleonora av Brandenburg. Vid Kristinas födelse bestämde Gustav Adolf att hon skulle uppfostras som tronarvinge. Hon lärde sig ett stort antal språk och bedrev djupgående studier i filosofi och teologi. Axel Oxenstierna invigde henne i politiska frågor och från sexton års ålder var hon närvarande vid rådets sammanträden. Hon imponerade tidigt på sin omgivning med sin begåvning och bildning.

När Kristina blev myndig vid arton års ålder hamnade hon i en besvärlig situation. Rådet önskade att hon snarast skulle gifta sig och skaffa arvingar, helst med kusinen Karl Gustav. Det trettioåriga kriget hade slutat och de hemvändade officerarna gjorde anspråk på belöningar i form av gods. Kristina saknade sinne för ekonomi men hade heller inte mycket att välja på. Följden blev en lavinartad godsavsöndring; adeln innehade vid århundradets mitt ca 60% av landets jord.

Sveriges ställning som stormakt krävde ett praktfullt hovliv och Kristina, som älskade prakt och nöjen, såg till att det blev så. Konserter, baletter, sångspel och fyrverkerier avlöste varandra. Hennes starka intresse för teologiska och filosofiska frågor medförde att lärda män inkallades från utlandet, bland dem den franske fiosofen Descartes. När Kristina bestämt sig för att gå över till katolicismen vet man inte, men hon deklarerade inför kröningsriksdagen 1650 att hon inte tänkte ingå äktenskap för att avla en tronarvinge.

Hon fick med de ofrälse ståndens hjälp kusinen Karl Gustav erkänd som tronföljare. För att nå detta mål hade hon skickligt spelat på de ofrälses missnöje med adelns växande rikedom och makt. Deras krav på reduktion av adelns gods undvek hon genom att skjuta frågan på framtiden. Med tronföljdsfrågan löst hade hon skaffat sig möjlighet att abdikera, vilket hon gjorde 1654. Drottning Kristina ligger begravd i Peterskyrkan.