Gustav IV Adolf 1778-1837, kung 1792 (myndig 1796)-1809.En vanlig uppfattning om Gustav IV Adolf är att han var en obegåvad och löjeväckande person, vars oduglighet medförde förlusten av Finland. Denna bild har till stor del skapats av dem som avsatte honom och av Johan Ludvig Runeberg vars diktsamling "Fänrik Ståls sägner" länge var obligatorisk läsning i svenska skolor. En rättvisare bild blir mera komplicerad. Gustav Adolf plågades av rykten som gjorde gällande att det inte var Gustav III, utan hovstallmästare Munck som var hans far. Vidare blev mordet på fadern en stor chock för honom. Han var inte obegåvad men formalistisk och mycket envis. Därtill kom att han var enväldig enligt 1789 års författning och att hans regeringstid sammanföll med Napoleons. Ute i europa störtade furstehus som regerat i sekler, gamla statsbildningar försvann och nya uppstod.Sedan en förlovning med den ryska storfurstinnan Alexandra hade strandat på religiösa motsättningar gifte sig Gustav Adolf med Fredrika av Baden. Att drottningen kom just från Baden fick utrikespolitiska konsekvenser för framtiden. Gustav Adolf var fiende till de radikala upplysningsidéerna och införde en allt strängare censur, bland annat förbjöds all import av tidningar och böcker från Frankrike. Trots denna reaktionära inställning genomfördes en del reformer. En välbehövlig myntrealisation företogs varvid femton miljoner riksgäldssedlar löstes in med tio miljoner riksbankssedlar. Viktigare på lång sikt var bestämmelserna om enskifte - 1803 för Skåne, 1804 för Skaraborgs län och 1807 för hela riket utom Dalarna och landet norr därom. Storskiftet, som beslutats 1757, hade genomförts i stora delar av landet, men fortfarande hade de flesta bönderna flera åtskilda brukningsdelar. Genom enskiftet och laga skiftet 1827 fick alla ett stycke sammanhängande mark, vilket på sikt väsentligt ökade jordbrukets avkastning. Efter franska revolutionen 1789 hade Sveriges traditionella anknytning till Frankrike upphört. Gustav IV Adolf sökte stöd i Ryssland för en antifransk politik. Av handelspolitiska skäl försökte kungen ha ett så gott förhållande som möjligt till England. År 1804 inträffade en händelse som fick avgörande betydelse för Gustav Adolfs utrikespolitiska hållning. Under hans vistelse hos svärföräldrarna i Baden gick franska trupper in på badensiskt område och förde bort hertigen av Enghien, som avrättades. Mordet på hertigen väckte internationell avsky och hos Gustav IV Adolf ett fullständigt oresonligt hat till Napoleon (Han misstänkte t.o.m. att Napoleon var antikrist). Allt samröre med Frankrike var därefter otänkbart. År 1805 lät kungen svenska trupper baserade i Pommern delta i kriget mot Napoleon. Tsar Alexander och Napoleon slöt fred i Tilsit. Frankrike, Ryssland och Danmark ingick förbund. Sverige var inringat, men kungen vägrade ompröva sin politik. År 1808 kom det ryska anfallet på Finland. Den svenska försvarsplanen var i korthet följande: Armén skulle under strid akta dra sig tillbaka. Under vintern skulle man mobilisera trupper som på våren 1809 via sveaborg skulle anfalla fienden i ryggen. Då befälhavaren på Sveaborg, Carl Olof Cronstedt, överlämnade fästningen till Ryssarna föll planen. Den våroffensiv som kom till stånd präglades av håglöshet. Oppositionen mot kungen var nu mycket stor. I mars 1809 bröt Georg Adelsparre upp från Karlstad med en del av Västra armén för att tåga mot Stockholm och avsätta kungen. Innan han hann fram hade en grupp officerare fängslat Gustav Adolf och utropat hans farbror till riksföreståndare. Den avsatte monarken spärrades in på Gripsholms slott. Han och hans arvingar förklarades förlustiga Sveriges krona. Redan samma år fördes Gustav Adolf och hans familj till Tyskland. Hans liv efter avsättningen blev inte lyckligt. Äktenskapet med Fredrika av Baden upplöstes 1812 och under namnet överste Gustavsson förde han ett oroligt och kringflackande liv i Europa. |