Nu var det så här en vanlig torsdag kväll i slutet av augusti att Forden fick i uppdrag att köra fem stycken skatare till Hallsta. Detta var något som Forden inte uppskattade alls då han beslutat sig för att ta en vilodag och bara ta det lugnt och vila upp sig inför fredagen.
Nu är det ju som bekant som så att som bil har man ingen större egen vilja och när Johan tog plats bakom ratten och tryckte ned gasen var det inget annat för Forden att göra än att rulla iväg. Med sig hade han förutom Johan fyra andra dönickar: den där David, Steven, Tony och den ständigt trötte Ola.
- Fan om man skulle försöka spela dem ett spratt, tänkte Forden och log ett brett leende. Han blev parkerad ensam på en parkering utan en enda snygg brud inom synhåll medans de dryga skatarna ivrigt tjattrade något om nå´n trappa de skulle åka utför.
- Trams, sade Forden för sig själv samtidigt som han konstaterat att någon glömt stänga ena dörren.
- Skall man bli tvungen att dra på sig en förkylning också bara för att de är oförmögna att stänga dörren, slynglar, muttrade Forden och började vid det här laget bli rätt trötta på de fem skatarna. Nå´n timme gick och Forden stod där i sin ensamhet innan skatarna återkom, ivrigt tjattrande i munnen på varandra om vad som hänt. Även om Forden inte kunde bry sig mindre så kunde han inte låta bli att höra vad de sade. David pratade om nå´t som hette nollie flip som han gjort utför trappan. Tony uttryckte att han var nöjd över att även han gjorde det där nollie flip utför trappan och även nollie heelflip. Johan mumlade nå´t om en kickflip nosemanual på nå´n pryl och Steven om f-side nollie utför trappen.
- Tjafs, tänkte Forden just som Johan trampade ned gasen och han tvingades igen till att arbeta. Denna gång lämnades han på en dammig, grusparkering vid nå´y motionscentrum där det tydligen stod några ramper, nu fick han nog... När alla skatarna börjat skata skred han till verket med sitt spratt, när han var klar log han som bara bilar kan och kände sig nöjd.

När skatarna lyriska kom tillbaka babblandes om hur bar det var med nya skivor i ramperna, hur kul det var att skata, hur grymt Steven kört och massa annat, myste Forden för nu visste han att de snart skulle upptäcka hans spratt... Johan startade honom och...
- Va fan, gaspedalen är ju död, den ligger ju i botten, utbrast Johan. Nu blev Forden tvungen att hålla tillbaka skrattet.
- Vad skall vi göra? utbrast nå´n annan av skatarna.
- Hur fan får man upp motorhuven, sa nå´n annan.
Detta spratt var över förväntan och Forden njöt kungligt av att se de förvånade och ställda skatarna. Han hade dock inte räknat med att David efter det att motorhuven efter en del tjafs öppnats lyckats fixa till hans spratt...
- Satans oxå, mumlade Forden, han hade ju hoppats att de inte skulle fixa det så att han skulle får bärgas hem, vad skönt det hade varit...
- Mmmm.... bärgningsbil, tänkte Forden, samtidigt som Johan pressade ned gasen och styrde mot Västerås. Hela resan hem skulle de (skatarna) babbla om hur kul resan hade varit, något Forden avskydde. Han ville ju bara stå och chilla på en schysst parkering med ny fin asfalt, fulltankad och god. Till sist svängde han iallafall in på sin efterlängtade p-plats och skatarna vankade ut i sommarkvällen...
- Trevlig resa, kom inte tillbaka, skrek Forden efter dem, men det var knappast någon som hörde honom!!!