Klicka på någon av bilderna!
Trumpeten är ett bleckblås instrument.Bleckblåsinstrumenten är i vanliga fall gorda av mässing.Inom familjen bleckblås, tillhör Trumpet, Trumbon ,Bastuba och Horn. Munstyckorna som man blåser i ser i stort sätt lika dana ut. Den ända stora sklinaden på mundstyckorna är storleken.Prinsipen som man blåser i munsryckorna är den samma, med ett läpsurr med läparna.Bläckblåsinstrumenten kan också heta brassinstrument. Trumpeten är stämd i Bb. Men det kan förekomma trumpeter som är stämda i C.Trumpeten har en skarp och klar ton. Trumpeten passar till många musikstler.Det är altifrån klassikt till pop musik.
Min trumpet ser ut så här:
Från början var trumpeten gord av trä. Den hadde då inga ventiler, så de kunde bara spela naturtoner på den. Den älsta trähornet man har hittat var 3000 år gammalt.
Mina konserter
Inga konserter på gång just nu.
Musiken i bakrunden heter 2001. Det är en synt variatiomn av Also sprach zarathustra. Den här syntvariationen 2001 har andväns till filmusik. Kompositören till musiken heter Richard Strauss, som levde melan år 1864 till 1949.
Strauss, Richard [straos] 1864-1949, tysk tonsättare och dirigent. Bland hans kompositioner märks en rad symfoniska dikter i Berlioz och Liszts efterföljd, t ex Don Juan (1889), Tod und Verklärung (1890), Till Eulenspiegel (1895), Also sprach Zarathustra (1896), Don Quixote (1898), Ein Heldenleben (1899), Symphonia domestica (1903) och Eine Alpensinfonie (1915), operorna Salome (1905, efter Oscar Wilde), Elektra (1909), Rosenkavaljeren (1911), Ariadne på Naxos (1912) och Die Frau ohne Schatten (1919), de fyra sistnämnda till libretton av Hugo von Hofmannsthal, samt ca 150 sånger, av vilka flera tillhör den tyska romanslitteraturens finaste. I verken från 1900-10 är Strauss harmonik ytterligt avancerad, på gränsen till atonalitet, och orkesterbesättningarna ofta enorma, men i sina senare verk närmar han sig alltmer rokokon och klassicismen, en utveckling som kulminerar i fyra mästerverk från 1940-talet: operan Capriccio (1940-41), Metamorphosen för stråkar (1945), en oboekonsert och Vier letzte Lieder för sopran och orkester (1948). Som dirigent tillhörde Strauss sin tids främsta, inte minst som Mozart- och Wagnertolkare.
Beethoven, Ludwig van [bethåfæn] 1770-1827, tysk tonsättare. Efter
grundläggande studier i hemstaden Bonn kom Beethoven 1792 till Wien, där han bl a
studerade för Haydn; hans ungdomsverk visar påverkan av denne och Mozart. Från omkr
1800 utvecklas hans personliga, storlinjiga och dramatiska stil, som går utöver
klassicismen och förebådar romantiken.
De 32 pianosonaterna, bland vilka märks den s k Månskenssonaten (ciss-moll op 27, 1802),
den s k Spöksonaten (d-moll op 31:2, 1802), Waldsteinsonaten (C-dur op 53, 1804) och
Appassionata (f-moll op 57, 1804), var i hög grad hans försöksfält och innehåller
många formella och klangtekniska experiment. I hans kammarmusik intar de 17
stråkkvartetterna en central plats med ett genialt utnyttjande av kvartettformens
möjligheter. Vidare märks 5 pianokonserter, däribland nr 3 c-moll, nr 4 G-dur och nr 5
Ess-dur, den s k Kejsarkonserten, violinkonserten i D-dur samt operan Fidelio (1805,
omarbetad 1814) och Egmontuvertyren (1810). Av hans 9 symfonier skrevs de åtta första
före 1815; särskilt kända är nr 3 Ess-dur, Eroica (1804), nr 5 c-moll, ofta kallad
Ödessymfonin (1808), nr 6 F-dur, Pastoralsymfonin (1808), och de rytmiskt vitala nr 7
A-dur och 8 F-dur (båda 1812).
Vid tiden för Wienkongressen 1814-15 stod Beethoven på höjden av ryktbarhet. Hans sista
decennium fördystrades av ekonomiska och andra bekymmer och framför allt av det
hörsellidande som drabbat honom redan före trettio års ålder och som omkr 1820 ledde
till fullständig dövhet. Under denna sista tid tillkom dock hans största och djärvaste
skapelser, Nionde symfonin i d-moll med körfinal över Schillers ode An die Freude
(1817-23), Missa solemnis (1818-23), de fem sista pianosonaterna, Diabellivariationerna,
samt de fem sista stråkkvartetterna. Med dessa kvartetter ansåg Beethoven själv att han
"först nu lärt sig komponera". Beethovens betydelse för eftervärldens
konstnärliga skapande kan knappast överskattas.
Mozart, Wolfgang Amadeus [må:tsart] 1756-91, österrikisk tonsättare.
Mozart fick sin grundläggande utbildning i piano- och violinspelning samt komposition av
fadern, Leopold Mozart (1719-87) och framträdde som underbarn på vidsträckta turnéer,
bl a till Italien, Frankrike och England. Av tidiga verk som ännu utförs bör nämnas
herdespelet Bastien och Bastienne (1768). Åren 1773-81 delade Mozart sin tid mellan
resor, kompositionsarbete och tjänst i furstbiskopen Colloredos kapell i Salzburg. Sina
sista tio år tillbringade han som fri konstnär i Wien under tilltagande fattigdom och
sjukdom.
Mozarts oerhört rika produktion omspänner alla musikaliska former. Hans operor betecknar
en höjdpunkt i musikdramatiken genom såväl den melodiska rikedomen och uttryckskraften
som den psykologiska nyanseringen. Mest berömda är operorna Idomeneo (1781), Figaros
bröllop (1786), Don Giovanni (Don Juan, 1787) och Così fan tutte (1790) samt sångspelen
Enleveringen ur seraljen (1782) och Trollflöjten (1791).
Bland hans ca 50 symfoniska verk märks de fyra sista symfonierna (1786-88): Pragsymfonin
nr 38, Ess-dursymfonin nr 39, g-mollsymfonin nr 40, och Jupitersymfonin nr 41. De 27
pianokonserterna, av vilka de mest betydande (nr 14-25) tillkom 1784-86, utgör de första
moderna solokonserterna med sin balans mellan briljant soloparti och självständig
orkestersats. Vidare komponerade Mozart konserter för flöjt, horn, klarinett m m samt
sju violinkonserter, vilka tillhör Salzburgtiden, en mängd tillfällighetsmusik som
serenader och divertimenti (särskilt Eine kleine Nachtmusik, 1787) och talrika
kammarmusikverk: 6 stråkkvintetter, 25 stråkkvartetter, pianosonater och violinsonater.
Av hans kyrkomusikaliska verk bör främst nämnas c-mollmässan (1783) och Requiem
(1791), båda ofullbordade.
Mozarts musik brukar med rätta betecknas som mönsterexemplet på "klassisk"
musik: i en förening av suverän kompositionsteknisk behärskning och oöverträffad
melodisk ingivelse förmådde han trots sin korta levnad skapa ett stort antal av
musikhistoriens främsta verk. Mozarts kompositioner anges med Köchelnummer, så kallade
efter österrikaren Ludwig Köchel (1800-77), som 1862 utgav en kronologisk-tematisk
förteckning över Mozarts verk.
Skicka e-post till mig och berätta vad Du tycker eller hur jag kan förbättra sidan.
