1998-04-11
Hej alla glada människor som lyckats hitta min egen lilla hemsida och sedan valt att komma vidare hit, sidan som jag kallade " några coola kompisar"( som i och för sig inte innehåller speciellt mycket för tillfället.) De glada människorna på bilden är ett par ridläger kompisar som jag träffade på Västan Vinden, ett underbart stall med islandshästar. Killen på bilden heter Logi och det är hans föräldrar som äger Västan Vinden. Kortet är två år gammalt så alla mina glada kompisar blir nog jätteglada på mig nu, men det är bara Helga och Kajsa som jag behöver oroa mig för (internt skämt) och möjligtvis Josse.
Flickan längst till vänster är jag ( för två år sedan, kom ihåg det!) och den lilla flickan under mig som blundar så fint heter Kajsa. Hennes "kusin" H.B var också med på ridlägret men inte som synes på den här bilden. Hon jagade nog runt i paddocken efter sin mamma som hade övertagit "hennes" häst det året och dessutom hade kameran. Det gällde för alla föräldrar att vara snabba om de ville få den här gulliga bilden, för ingen utav oss stod still någon längre stund. Man vill ju gärna hålla koll på vad ens föräldrar gör, och när man har tvingat upp dem hästryggen är det ganska nödvändigt. (Sedan kan man ju fundera på om det är föräldrarna eller hästarna det är mest synd om...)Som ni ser börjar vissa av oss redan tröttna och Josse gör sitt bästa för att muntra upp stämningen genom att dra Logi i håret. Josse kan ni alltså ganska lätt lista ut vem det är. Den brunhårida tjejen som blundar heter (också) Kajsa och är en cool person som man kan tala i timmar med på telefon och hon grät bara först gången hon såg "Titanic", men när vi såg den tillsammans (hennes tredje gång, min första) nöjde hon sig med att trösta mig och tala om att Leo Di Caprio faktiskt lever. Det visste jag väl !
Vidare har vi Emelie(i vitt bakom Linda och Kajsa) och hon och Helga ( flickan i rött bredvid mig och Lill Kajsa) är väldigt dåliga på att gå av bussar, men det kan man väl förlåta dem för. Jag träffade Emelie och Linda ( i gult mellan Kajsa och Emelie) första gången på ridlägret -95 och deras roligaste minne av mig de har är väl antagligen hur duktig jag är på att somna för problem (ännu ett internt skämt, som jag kan förklara!) och det trevligaste jag har av Linda vid sådana minnesvärda tillfällen är när vi löste våra små trevlig menings svårig heter i paddocken ( ni får gärna gissa, men det är ännu ett internt skämt...) Tillsist har vi flickan med de skrynkliga byxorna, Julia. Hon och Helga vet hur svårt det är att prata med föräldrar som är långt bort, speciellt om man inte pratar i rätt riktning...Alla de här människorna på bilden är hursomhelst urcoola och genom trevliga som man kan ha hur mycket kul med som helst. Men tro nu inte att jag tänker använda hela den här internetsida till att babbla om dem, hur roliga de än må vara, nej här ska jag skriva om mig, något riktigt roligt! Jag ska bara komma på det först...
M.V.H. Fido.