Mel. Vintern rasat ut bland vår fjällar, F-dur f
Helan rasat ner i våra magar,
skvalpar nu på botten mol allen.
I sin ensamhet den bittert klagar:
"Det är inte gott att vara en!"
Snart är halvan här,
den härliga supen.
Alkoholiskt ren och silverklar,
dansar som en vårbäck
ner genom strupen,
hamnar - plask - i helans budoar.
Törsten rasar uti våra strupar,
tungan hänger torr och styv och stel.
Men snart vankas stora långa supar,
var och en får sin beskärda del.
Snapsen kommer, den vi vilja tömma
Denna nektar, lik Olympens saft.
Kommer oss att våra sorger glömma.
Snapsen skänker hälsa , liv och kraft.
Helan tänder helig eld i själen,
halvan rosar livet som en sky.
Tersen känns från hjässan ned i hälen,
kvarten gör en människa splitterny.
Så låt oss skåla med varann go' vänner,
Skål för våran levnads glada hopp.
Törsten eld på nytt i strupen bränner.
Leve livet, skål och botten opp.