LEGEND & VERKLIGHET
Legenden säger att det var getaherden Kaldi som upptäckte kaffeträdet på 400-talet e.Kr. i nuvarande Etiopien. Några egyptiska munkar, som flytt från förföljelsen i hemlandet till de etiopiska bergstrakterna, var en dag med om något utöver det vanliga. Getaherden Kaldi kom med andan i halsen och berättade för de andra att hans getter hoppat omkring som tossiga i fållan. Böner hjälpte inte att få djuren lugna och inte heller fann man lösningen i klostrets örtagård. Allt skulle kanske ha förblivit ett mysterium om inte en av bröderna lagt märke till att det var sedan djuren ätit av en viss buske,Caffea arabica, som de uppträdde så märkligt.
Efter att själva smakat av den märkliga buskens blad, späda skott och små bär, fick munkarna uppleva ett uppiggande milt rus. Abboten tog fasta på effekten, för nu kunde hans munkar hålla bot- och andaktsövningar hela natten lång. Tusen år senare konstaterades att den uppiggande effekten berodde på koffein.
Verkligheten säger oss att upptäckarna av det första kaffeträdet troligen åt både av bären och av bladen. Till en början kokades ett slags "kaffete" eller soppa på den märkliga växten. Att koka en teliknade kaffebrygd praktiseras fortfarande på Java och Sumatra. Tidpunkten för upptäckten av kaffe är ytterst osäker. Vissa forskare vill göra gällande att den märkliga drycken härstammar från Mohammeds tid (600-talet e.Kr.), andra vill placera den långt senare eller någon gång mellan år 900-1000 efter Kristus. Hade inte det stimulerande koffeinet funnits med i bilden hade det vackra kaffeträdet måhända fått vara i fred för människorna. Detta ämne ger som bekant en uppiggande effekt vid måttliga doser. Inte oväsentligt i sammanhanget är att koffeinet och smakämnena är vattenlösliga; långsammare i kallt än i varmt/hett vatten.
Något omedelbart allmänt kaffebruk som spred sig ut över världen var det dock inte tal om. Kaffe var en sällsynt vara, och kaffedekokter blev dessutom tidigt klassade som medicin vilka, utöver den uppiggande stimulansen, i första hand ansågs som allmänt stärkande och bra för magen. I flera hundra år fortsatte man därför att koka och äta dekokter på kaffeträdets blad och bär. Först någon gång på 1200-talet kom man på att rosta delar av växten, först bönans skal och hinnor och slutligen själva kaffebönan. Den sista utvecklingsfasen i kaffebönans tidiga historia blev stötningen och malningen av den rostade bönan. Som vi ser gick produktutvecklingen synnerligen långsamt. Gastronomen Anthelme Brillat-Savarin (1755-1826) ansåg att den förste som rostade kaffebönan var lika mycket värd som getaherden Kaldi, som sades ha upptäckt växten.
Numera har man fastslagit att människan upptäckte kaffeträdet i de bergiga sydvästra delarna av våra dagars Etiopien, som heter Kaffa. Här växer kaffeträdet av arten Caffea arabica vilt. Kaffa har i sammanhanget dock inte någonting med namnet kaffe att göra. I Etiopien kallas trädet bunn eller baan.
Carl von Linné var den förste som vetenskapligt beskrev kaffeträdet i verket "Genera Plantarum". Liksom sina samtida var Linné fullt övertygad om att kaffet, som tillhör familjen Rubiaceae, härstammade från "Det lyckliga Arabien" och inte som senare fastslagits från våra dagars Etiopien. Linné gav namnet Caffea arabica. Caffea är en latinisering av arabiska qahwah (kawha) eller turkiska kavhé. I "Almanach 1748. Til Stockholms Horizont" skrev Linné om kaffets såväl skadliga som välgörande egenskaper. Hans positiva syn tog sig bland annat uttryck i följande rader: "Caffée är då godt för dem, som finna sig illa disponerade efter starcka drycker dagen förut intagne. För dem som äro däste af en stark middags måltid. För dem, som hafwa god föda, men intet arbete, hwar-af de äljest blifvwa tunge i kroppen; ty det giör en munter, och en sömnig hiärne wakande. Uti et slags colique, som kallas cardialie, eller Dal-karlarnes Bälu, är et par tassar (koppar) Caffée utan såcker hastigt druckne offta promt medicament".
Omkring år 1600 upptogs i flera europeiska språk ett nytt ord - "kaffe". Ordet kom att stavas på åtskilliga sätt den första tiden och fortfarande diskuteras dess härkomst. Det brukar heta att det europeiska ordet för kaffe härstammar från arabiskans qahwah, men inte direkt. Ordet har gått omvägen via den turkiska namnformen för kaffe - kavhé. Bägge dessa ord betyder vin men också något som är uppiggande och stimulerande.
marie.bejemark@swipnet.se
Sidorna ses bäst i upplösning 800*600, Netscape 4.0.
Senast uppdaterad i april 1998.
