Ola Lundborgs funderingar angående hamn i Landön eller Åhus

Kollage av artiklar sammanställt av Gunnar Christensen, Bromölla.

Ola Lundborg föddes 1841 i Östra Ljungby, Trolle Ljungby socken. Han utbildades vid seminariet i Lund 1862-64 och verkade som lärare i Vanneberga skola fram till 1907, då han avgick med pension och flyttade till Sölvesborg, fär han avled 1926. Under åren 1880-1925 förde han anteckningar om släktens historia, familjen, händelser i socknen, i Sverige och i övriga världen - totalt 242 handskrivna sidor åt funderingar kring frågan om Landön eller Åhus skulle vara utskeppningshamn åt Kristianstad. Han skrev också insändare i Kristianstadsbladet, där han pläderade för Landön.

Hans noteringar om hamnen i Landön börjar 1884. Först ett par små notiser i Kristianstadsbladet:

Kristianstadsbladet, 29/3 1884:

"Engelska ångaren Amethyst, som på resa från Libau till Belgien strandade för omkring 3 veckor sedan vid Hvitemölle, blef i söndags ändtligen tagen flott af dykeriångarne Helsingör och Kattegat samt transporterad till Landön för att provisoriskt repareras, så att den kan afgå till Köpenhamn. Lasten, som ursprungligen utgjordes af 14.000 tunnor hafre och korn, har till större delen bergats samt sålts till ett pris af 2 kr. 50 öre tunnan. Dykeribolaget säges begära 60.000 kr i ersättning för bergningen. Ångaren var assurerad till 500.000 kr"

Kristianstadsbladet, 7/4 1884:

Också ett fiskafänge. Den vid Hvitemölle strandade engelska ångaren måste som bekant kasta en stor del af lasten, bestående av hafre, över bord. Fiskarena på platesen uppfunno emellertid medel att tillgodogöra sig denna spanmål. Dagligen såg man dem ligga ute kring fartyget och "käjsa" sig till den ene lasten efeter den andre upp från sjöbottnen. Detta tillgick på så sätt, att en säck, som var försedd med bygel för att hålla den sjöbottnen och der drogs fram och åter tills den var nära full, då den åter uppdrogs och innehållet uttömdes i båten. På detta sätt lära de ha fiskat upp säd för 2 à 3.000 kr., skrifves till Y.A."

22/4 1884 skriver Ola Londborg:

"För en tid sén strandade vid Hvitemölla fiskläge engelska ångaren Amethyst från Dundeee, lastad med hafre från Ryssland. Enligt kockens, en dansks, berättelse stod vid olycksfallet kaptenen sjelf å kommandobryggan och enär mörkret och tjockan var förbländande, gjordes resan med half maskin, men som första törnen timmade ropade kaptenen: "full maskin!" och det två gonger så att båten nästan bokstafligen skjutsades upp på refvet, men i detsamma rusade besättningen från maskinrummet drifna af det inströmmande vattnet. Styrmannen kommenderade: båtarna i sjön, men kaptenen ställde sig med spänd revolver i vägen och försäkrade sig skola skjuta den förste som lemmade fartyget. En mängd folk kom ut om morgonen och telegram afgick till Switzerska dykeribolaget i Köpenhamn om att få hjelp, och efter mågra dagar sågs anlända till Landö hamn 2:ne stora dykeribolagets ångare med den skadade jätten flytande emellan sig. De lade sig på lagom djupt vatten för att fartyget skulle kunna hvila å bottnen medan dykarna tätnade bottnen tillräckligt för resans fortsättning till Köpenhamn.

Somliga dagar voro der tre bolagets ångare omkring den Engelska. Två af dem lastades med den bäst bevarade lasten och gingo till Köpenham dermed. En del såldes som skadad till Hvitemöllaborna, en del blef på bottnen vid olycksstället, en del, cirka 700 Tunnar, såldes i Landöhamnen var En krona för säcken full, stor eller liten. Jag med flrea sågo för första gången dervid en dykare arbeta i sitt fack. Den första anblicken var förfärande att skåda. Det stora metallhufvudet och den stora, gula oljeväfsdrägten utanpå gummibeklädnaden gaf en figur allt annat änd behaglig att se då den uppkom i en brusande vattenröra. Dykarna voro två å hvarje ångare. Den jag såg hette Ohlsson, var den förste i rangen eller s.k. trotjenare efter 20 års vacker tjenstgöring. Anblicken af Landöhamnen var ovanligt lifvande. Ångmaskinens ständiga arbetade med pumpning och hissning sdamt med menniskornas skrik och brådska i förening med den bolmande röken, de resliga master och skrof, den lifliga trafiken med båtarna ingåfvo ett lifvande intryck. Sjelfva Landövägen hvimlade tidtals af besökare.

En båtlast sten från Landön betaltes med 4 kr. Den skulle begagnas som barlast. Efter åtta dagars dervaro reste de.

Engelska flottans besök vid Landön 1813 var nog mera märkligt, likaså Karl XV landstigning der 1851 var också liflig. Carl var då nygift och anlände med sin maka dit å ångaren Thor, somsen måste gå till Carlshamn att lasta af en del bagage. Den skånska adeln med fina ekipager och i full uniform och livré strålade. Som tioårig pilt var jag der också tillsammans med en mängd andra Småmenniskor. Jag förgapade mig i Excellensen Hans Wachtmeisters lysande uniform. Sen de resande farit först till Trolle Ljungby att spisa, Skyndade vi efter på apostlahästarna i hela skaror. På trappan till "Kongsalen" såg jag Carl XV roga sig med att purra unge Grefve Hans Wachtmeister i håret tydligen för att se hur hetlefrad han kunde vara. Excellensen gossens farfar och namne stod och skrattade smat bugade sig i en rak vinkel med kroppen, hvarje gång han yttrade ett ord. Sen kyrkan besetts och grafkoret smat traktering vankats efter ställningar och förhållanden reste herrskapet till Bäckaskog.

Efter detta samband sig med Landöhamns besök ville jag äfven antyda det och går nu att blott tillägga, att det tidtals varit tal om att bana från Kristianstad dit skulle komma till stånd. Men sen nu Åhus i fjol fick sin Gerdska bana fulländad och troligen Kristianstads köpmannakorps på grund af tidigare betydligare omkostnader på hamn och magasiner ej viljande lemna Åhus för Landön verka de snart, att en bana Krstd - Åhus kommer till stånd och då lär ingen tänka på Landöns utnmärkta hamn, och detta ehuru till följd af sitt djup och naturliga läge för tjenliga vindar för in- och utlopp ett fartyg bör i de flesta fall vara inne och hafva aflastat samt möjligen också utklarerad och lasten i Kristianstad innan ännu ett fartyg inkommit till Åhus till följd af motvind och trångt, grundt inlopp.

På 1850 och 60-talen utskeppades från Landön en mängd skeppstimmer mest för flottans behof. Sen ett par somrar 1879-80 kunde stundom vid bryggarna, dels den vid land, dels den vid en för tillfället upprest större träbrygga vid Linne (Lindö?) kunde ligga fem fartyg, mest s.k. skutor och lasta huggen och tuktad sten för Malmö hamnbyggnad och Köpenhamsn gatubeläggning. Nu är allt tyst der, och det talas om att Kustbevakningen derstädes skall flyttas till Åhus, då det törs blifva ännu tystare med undantag af att badningsbesökare komma att fortfarande infinna sig."

26/9 1884 skriver han en liten notis om att kustbevakningen flyttar:

"Kuststaten vid Landön är nu ett blott minnem sen blott qvinnorna till kustroddarna numera äro boende derstädes. Ahlström med hustru sin är boende i Åhus, der båten lägges nattetid och äfven är dämd att öfvervintra. Det är ändock blott Ahlström sjelf och distriktschefen som dömt detta. Få se om General-Tull-direktören Bennick erkänner detta."

Under 1885 var det andra problem som upptog Ola Lundborgs tankar, men i juni 1886 sdkrev han en insändare om Landön, som han skickade till Kristianstadsbladet, där den infördes 17/6 1886:

Meddelanden från allmänheten.

Pågående jernvägstvister i vår omnejd med förekommande kompromisser skulle möjligen kunna framkalla upptagandet af den gamla planen om Landöhamns före med Kristianstad, exempelvis medelst jernvägs-anslutning till Åhus-Kristianstadsbanan.

Det vill synas, som nu, hellre än att slösa med kostnader på nytt spår från Karpalund till Kristianstad, samma kostnad på en jernvägsbit af cirka en mils längd från Rinkaby till Skånes bästa naturliga hamn vore att rekommendera. möjligheten att realisera denna idé lemnas åt den eller de, som ega kompetens dertill. Det kan ju emellertid alltid tåla vid en skäskådning af fakta.

Stora kostnader är visserligen nedlagda på, att bringa Åhus till en värdig hamnplats för Kristianstad. Stadens utgifter derför lära uppgå till öfver 200.000 kr. Ljusa förhoppningar, ja uppmuntrande inlägg hafva kommit till ständ eller blifvit gjorda, och hvad skall det blifva af det barnet? Man erinre sig uppränsningsförslaget, enligt hvilket stora skepp skulle gå direkte till Kristianstad, men ännu ligger Åhus der det ligger! Naturens motighet derstädes vid fråga om att afvinna den en värdig hamnplats år af det slag, att ingen rimlig kostnad derför skall föra till målet för något längre gående anspråk. Visserligen kan inloppet förbättras med en kostsam flyttning af endera af de 1900 fot långa hamnarmarna i samband med andra arbeten i inre hamnen, och med flitigt muddrande under kommande tid kan några fot större djup vidmakthållas i hamnen och en framfart på staden existera, om det nu lönar sig - men ändå skola större skepp, då som nu, få ligga på redden och invänta lossning för att kunna inflyta, och segelfartyg skola i dagar och möjligen i veckor för motig vind då som nu, ndgas qvarligga förtöjda å samma öppna redd!

Det är emellertid nästan med vemod fosterlandsvännen för att ej säga Kristianstadsvännen från höjderna vid Landön eftertänksamt öfverskådar kusten från Stenshufvud till bort åt Blekinge samt redan nu någon gång ser ända till ett halft dussin fartyg med kala master sen flera dagar ligga utanför Åhus hamn utan att kunna inkomma, (det finns måhända andra skäl härtill) medan den ofta frotfarande öfverlandsvinden lika väl som de östliga vindarne vore de mest gynsamme att föra stora och små segelfartyg raskt in och ut ur Landöns rymliga hamn, der de skulle i hundratal kunna ligga trygga, kringgärdade af större och mindre holmar, eller ock kunde deras last vara i Kristianstad innan ännu samma skuta skulle vid Åhus hunnit inkomma.

I topografiska uppgifter, ofullständiga som de härvidlag i öfrigt äro, meddelas att djupet i hamnen vid Landön är vid pass 18 fot. Detta måste uppfattas som ett minimum å någon del af hamnen vid Landön är vid pass 18 fot. Detta måste uppfattas som ett minimum å någon del af hamnen, enär fiskare och kustbevakning, som finnas å platsen och försäkra sig hafva noga kännedom om förhållandet, angifva vanliga djup utgöra 24 fot. Detta är dock något att bygga på och uppehållas kostnadsfritt af naturen sjelf!

I förbemälte uppgifter meddelas äfven att inloppet är "mycket trångt". Detta skall vara det djupaste egentliga inloppet, men det bildar en rät led och hvad trångheten vidkommer är det blott på ett stycke, der just den med hamnen tillsluter sig emot sydvestlig riktning och hvilken trånghet ej lär vara af hinderligt slag, hvilket bevisas af flera talande förhållanden. Danska krigsskepp inlupo i Landö hamn under ofreden med detta land, och ännu veta åldringar att berätta om den engelska flottans förankring derstädes under året 1813, då särledes ifaktighet lär rådt der och "nästan som en skog af master" säges havfa funnits på platsen. Våren 1884 strandade i kivikstrakten en stor engelsk lastångare, som nödgades låta släpa sig till Landön att der något lagas, hvarefter det stora skrofvet med en större dykeribolags båt å hvardera sidan, tre stora ångare i bredd, gick utan tal om hinder genom åsyftade trånga passage, hvadanallt tal om detta hinder torde förefalla. Så bör äfven ske angående anmärkning om djupleken vid bryggan såsom mindre vigtig.

Som den tämligen högt belägna Landön vid lågt vattenstånd är sammanhängande med fastlandet vid ena sidan, medan fulla djupet nästan på tre sidor tränger sig inpå ön och blott några få alnar skiljer deta djup från samma land, vore der arbetets utgångspunkt. Både kaj och skeppsdocka kunde derstädes lätt byggas, derför borgar närheten af der befintliga stenförråd och gynsam terräng. För nära fyrtioår sedan togs denna sten i anspråk för hamnarmarne vid Åhus och för sju à åtta år sedan kunde man få se 4-5 fartyg åt gångender intaga last af arbetad sten för hamnarbeten vid Malmö och för i år havfa redan derifrån fem fartyg med stenlast till Helsingborg afgått.

Det vore väl då skäl att ändligen fatta beslut att använda platsens tillgångar för den densamma sjef, då allt talar derför, oafsedt kostnader vid Åhus, som redan blifvit gjorda.

Åhus unnas allt godt, och må dess existens förbättras genom erhållna kommunikationer, men man torde härmed få tillåtas att Landön borde intaga den ställning naturen tycks anvisat den tidsenlig hamnplats för Kristianstad.

Det är omöjligt att inse de särskilta bolagens för från Kristianstad utgående jernvägar åskådningssätt och skärskilta intressen vid bedömmande af en bana Landön - Rinkaby, men nog vore  - förrän nya beslut fastlåsa nya kapital genom dubbelspårs nerläggande mellan Karpalund och Kristianstad och hamnarmarnes flyttning vid Åhus företages - skäl att pröfva de gemensamma framtida fördelarne af detta företag. En mils jernväg å lämpligaste mark, som delvis antagligen skulle fås gratis, vore ej ett särledes vågat förslag, men med utsigt för samtlige intressenter att jämte här ofvan påpekade fördelar bekomma enhet i sträfvanden.

Kronos

Denna insändare satte uppenbart något igång, bl.a. i Kristianstads stadsfullmäktige. På hamnkontoret i Åhus finns avskrifter från gamla protokoll om sådant, som rör hamnfrågan:

Utdrag af protokollet, hållet hos Stadsfullmäktige i Christianstad vid sammanträde å rådhuset nedannämnde dagar 1887.

§7 Den 22 Januari

Kaptenen Nordenfelt väckte förslag, innefattadt i följande skrift: "Till Herrar Stadsfullmäktige i Christianstad, med knappast halfannan mil till närmaste hafskust, vid denna måste hafva en hamn, der landets och verldshandelns varor kunna upptagas till export och import, har ända sedan stadens grundläggning varit ett kändt och erkändt behof.

Detta behof framträder ännu tydligare i våra dagar, då ett större antal jernvägar, än vid något annat samhälle i vårt land, nu utmynna här, men på samma gång framträder äfven behofvet af att denna hamn uppfyller alla de egenskaper, man med rätta kan erfodra af en hamn, som ensam på hela östra kusten af Skåne, skall kunna mottaga verldshafvens stora ångare.

Äfven ur strategisk synpunkt fodras en hamn på denna för fienden öppna kust, der vår flotta kan fina en skyddad ankarplats till kustens försvar.

Åhus hamn har hitintills temligen fyllt sin plats såsom hamn för Christianstad, men i samma mån som trafiken ökas, visar sig denna hamn uti sitt nuvarande skick icke längre vara tillräcklig, hvarför förslager äfven framlagts till dess förbättrande och hafva Fullmägtige sökt Kongl. Majts medverkan till erhållande af statsbidrag till hamnens utvidgning, men fått afslag på denna sin begäran.....

Stadsfullmäktige beslutar att tillsätta en kommitté för att utreda hamnfrågan. Hamndirektionen har följande syn på saken:

"HD:n, som för närvarande icke finner sig föranlåten att ingå i någon som helst undersökning om vare sig lämpligheten eller möjligheten för staden att från Åhus förlägga sin hamn till Landön, hvarom det ju tillkommer den blifvande komitèn att förebringa utredning, anser emellertid en dylik utredning synnerligen önsklig; Och får i följd deraf HD:n tillstyrka förslaget om en komitès tillsättande för frågans utredande, med hemställan att, då utredningen, om den skall blifva utaf något värde, utan tvifvel fordrar dryga kostnader, till komitèns förfogande ställes ett belopp ej understigande 2500 kronor.

Chrstad i Februari 1887.

23/3 1887 skriver Ola Lundborg i en återblick över händelserna under 1886:

"Detta året, 1886, vid den tid man satte tobaken, skref jag ett par spalter i Kristianstadbladet om ändamålsenligheten af en jernväg från Rinkaby station å Åhus - Krstds året förut invigda jernväg till Landön."

På hösten 1887 återkommer Ola Lundborg till hamnfrågan. 8/12 1887 skriver han en längre redogörelse:

"Min efter många betänkligheter skrifna epistel i Kristianstadbladet år 1886 bar ändå frukt. Efter som yttrats skall redakt. Larsson sagt att Lundborgs initiativ med artikelen i fråga vände Nordenfelts med fleras uppmärksamhet å Landö hamns företräden, och den tid Nordenfelt fann ansökan om anslag för Åhushamnenes förbättring afslagen inkom han med motion till stadsfullmäktige om hamnens undersökning.

Sedan Skånska Posten intagit åtskiliga motförslag från Åhus och Sölvesborg tycktes frågan vara på väg att falla efter Lotsåldersman Nilsson i Åhus med sitt auktoritets namn försäkrat att Landö hamn saknade alla företräden den tillerkänts af befolkningen på platsen.

Då bad jag Landöborna om en del säkra uppgifter öfver förhållandena med hamnen och på grund af dessa och den kännedom jag sjelf ägde uppgjorde jag en karta å ett helt ark öfver hamnen med angifvande af djupleken å ett vidt område i och omkring densamma. Denna karta presenterades för Grosshandl. Wahlberg och Nordenfelt, som utbad sig att få den. Denna skall flitigt gagnats vid enskilda tillfällen och t.o.m gått som lån, och en omstämning skedde, då det tydligt märktes att Lotsman Nilsson afvikit från sanna förhållandet och talat fullkomlig lögn.

Då sommaren 1887 kom, reste många Kristianstadsbor till Landön att med egna ögon se och derefter döma. Mången tviflare öfvertygades och de som förut varit fullständiga motståndare måste medge att de haft orätt.

Frågan förekom på hösten åter hos stadsfullmäktige, då af 28 medlemmar inte en vågade bestrida fördelarna af hamnen vid Landön. 21 af 28 röstade för undersökning och 7 förklarade att ingen undersökning gjordes nödig, ty hamnens företräden voro obestridliga - men röstade emot af fruktan af för stora uppofringar - innan den blefve bruksbar.

2.500 kr. äro anslagna, en jernvägsled från Rinkaby utstakad och en från Viby supponerad, få nu se hvad frukten af allt detta blir.

"Jag fruktar att gjutaren Larssons i Stockholm kasserade röstsedel äfven menligt inverkar på denna fråga: Protektionisterna, som komma genom detta skandalval till magten, torde ej gunstigt upptaga en motion om stadsbidrag till hamnbyggnaden, då den framställes af en så utpräglad frihandlare som Nordenfelt, och sparsamt skall väl blifva den nya ministerens lösen. Framtiden skall visa, om den gynnade hamnen för alltid skall ligga obegagnad bredvid den dåliga Åhushamnen."

Under 1888 skriver han flera gånger om Landön:

29/4 1888:

"Nordenfelt säges med framgång arbeta för Landöns hamn och jernväg dit."

1/5 1888:

"Det är nu tyst med hamnbyggnaden vid Landön, medan en del villor byggas vis Åhus. Undras huru det kommer att låta till sist."

22/7 1888:

"Det ser ut som Landöns hamnfråga skulle gå i putten. Dock antar jag, att fast frågan är tyst och Nordenfelt bebor en af de i år och i fjor uppbyggda villorna i Åhus, att detta ej är tillräckligt bevis för att han uppgett hoppet att kunna genomföra företaget. Få se hvad den bestämda synen vid Landön för med sig."

6/10 1888:

"Nordenfelt och ingeniör Holmberg med många Christianstadsbor af den styrande korpsen voro en dag seglandes med en af småångbåtarna från Åhus och togo Landön i närmare skärskådning."

Det låter i Christianstadbladet, som hade gjort ett mycket godt intryck på sällskapet. Holmberg lät genom tidningen förstå: att hvad sagt blifvit om Carlstadshamnen och dess stora betydelse efter Schleswigska kanalens fullbordan kunde med ännu större skäl sägas om hamnen vid Landön.

Nordenfelt lät förstå, att nu hade han öfvervunnit Åhuspartiet, nu återstod att vinna riksdagen.

Holmberg har sedan en dag varit ner vid Landön och gjort undersökning, då en skarp nordost blåste. Han förvånades öfver att böljorna ej voro större, försäkrande att de voro minst så stora i Malmö hamn vid dylik blåst. Han visade två kartor öfver tilltänkta hamnbyggnaden. Den ena upptog ett kostnadsförslag till 400 000 kr. och den andra till en million. Den sistnämnde skulle utgöra afslutning af det hela men det förstnämnde utgjorde första stadiet.

Få nu se om Nordenfelt inlämmnar motion till riksdagen i ämnet och om dessförinnan stadsfullmäktige enhälligt utalla sig för saken.

"I fjor och i år byggdes så många villor vid Åhus att folk mente att det var afgjort att ingen hamnbyggnad skulle blifva af vid Landön, men efter förestående händelser är hoppet åter stort här å orten!"

På hösten 1889 blev det tid för beslut. I Kristianstadsbladet skrevs det i början på september ett par notiser:

Kristianstadsbladet, 2/9 1889:

"En ny örlogshamn? Till D.N. skrifves:

Staden Kristianstads hamn vid Åhus är, trots de betydliga kostnader som nedlagts på dess förbättring, synnerligen dålig och olämplig. Förslag har varit å bane att vidtaga omfattande arbeten för att sätta den i bättre skick, men då kostnadsförslaget härför slutade å omkring en halv million, tvekade Kristianstads stadsfullmäktige att inlåta sig på detta förslag.

Denna tvekan uppstod äfven deraf att en ny plan för ornande af stadens hamnväsen uppstått.  Det föreslogs nämligen, att staden skall skaffa sig en alldeles ny hamn.

På något afstånd från Åhus, omkring 3/4 mil finnes nämligen vid den s.k.Landön - en utskjutande halfö - en naturlig hamn af ovanligt förträfflig beskaffenhet. En af klippholmar innesluten, mycket djup och stor bassin bildar en hamn, hvilken enligt nyligen verkstäld undersökning af sakkunnige ovilkorligen blefve, med föga arbete, en af de bästa i hela södra Sverige.

(Hamnen är för närvarande nödhamn med plats för omkring 40 fartyg till ankars på svaj. Djupet är 6 meter.)

Kristianstads stadsfullmäktige tillsatte för ett par år sedan en större komitè för frågans utredande, och komitèn erhöll nödiga penningmedel för de undersökningar som skulle verkställas. Sådana undersökningar ha, såsom ofvan är nämdt, också verkställts.

Riksdagsmannen för Kristisanstad, kapten Åke Nordenfelt, har sig för hos högre vederbörande i Stockholm angående utsigterna för en regeringsproposiotion rörande statsbidrag för den nya hamnens ordnande, i händelse sådant blefve beslutet. Dervid lär han fått till svar att man inom sjöförsvarskretsar härstädes vore betänkt på att undersöka huru icke Landö hamn kunde komma att lämpa sig äfven som krono-, det skulle väl betyda örlogshamn.

Underättelsen härom, hvilken är mer än ett blott rykte, har nu fått ytterligare stöd. Sjöministern frih. von Otter besökte nämligen i tisdags, såsom i Kr.-bl. förut omnämts, hamnen vid Landön och tog den i skärskådande. Han åtföljdes dervid af kapten Nordenfelt .mfl. Hr statsrådet lär dervid uttryckt sin tillfredställelse med de förutsättningar som bassinen vid Landön erbjuder för en hamnanläggning.

"På inbjudan af Landökomitèn afreste i går kl 9 f.m. stadsfullmäktiges ordförande samt ett flertal ledamöter med extratåg härifrån till Åhus, hvars hamn togs i besigtning, hvarpå resan forsattes med den nye ångaren"Karl XI" till Landön, hvars hamn likaledes inspekterades. Återresan hit skedde med ordinarie eftermiddagståget från Åhus. Resultatet af såväl komitèns utredning som stadsfullmäktigledamöternas iakttagelser torde komma i dagen vid torsdagens fullmäktigesammanträde."

Kristianstadbladet, 4/9 1889:

"Om hvartannat.

Man talar här om "hamnfrågan" vid Åhus och Landön.

Hvar hamnen egentligen skulle ligga, derom tro vi ej att många skulle stanna i tvifvelmål - såvida ej kortsynta eller hänsynslösa privatintresen hade sin hand med i spelet.

Och dessa grumliga intressen ha fått ett lämpligt afloppsrör.

I stället för "hamnfrågan" torde man nu derför hellre böra tala om "magasinsfrågan" och måhända äfven om "portvinsfrågan".

Kanske vår specielt högaktade kollega kan gifva ett lämpligare namn?

Vi skola återkomma!"

Ola Lundborg skrev en insändare, som infördes i Kristanstadsbladet den 5/9 1889:

"Meddelande från allmänheten:

Stadens hamnfråga har sedan länge intagit en dominerande ställning ibland allt annat vigtigt som förelagts stadsfullmaktige till afgörande. I afton gäller det huruvida herrar fullmägtige med säker framtidsblick uteslutande se stadens intresesn tillgodo och derefter handla. Om än de flesta af dessa herrar förtroendemän tycka sig efter undersökningen å båda de frågastälda platserna, Åhus och Landön, hafva skäl för sin fattade ställning till frågan, är dock antagligt att sidoinflytande gerna tränga sig fram, undanskymmande eller kastande en falsk dager öfver saken. Insändaren heraf har med många fruktat att de i Åhus befintliga packhusen, villorna derstädes, jämte vid hamnen der gjordt arbete, för att ej tala om pietet för kära minnen å platsen, skulle för en eller annan utgöra ett sådant befaradt sidoinflytande.

Bort dock med allt sådant vid afgörandet af en fråga af så omätlig betydelse för stadens framtid, som den ifrågavarande, hvilken ju ock skall dömas av generationer. Säker hand och säkert öga fodras då "pricken" skall blifva nådd så ock här vid frågans afgörande.

Å ena sidan ter sig Åhus med sina hamnförhållanden, bildlikt taladt, som en gammal hektisk dam med djupt insjunket bröst, tärande sår och het och slapp andedrägt med allvarets mörka fura i håret, - kurtiserbar endast för dem som i dådlöst lugn önska "hvila på sina lagrar". Landön är deremot den ungdomliga "bildningssökande" friska damen, med rosiga kinder och typiska former samt med andedrägt frisk som dess frände Poseidons och med eklöfskrans kring hjessan - passande för och erbjudande sig åt den dådfula mannakraften.

Skulle denna senare än fodra tre och fyra hundratusen kr. mer i utstyrlsen, medför hon dock då arvet utfaller, ännnnu flera miljoner.

Då Kristianstadsbon i en snar framtid från ett uppblomstrande affärsliv inom egen stad finge njuta af alla de frukter en verkligen god hamn skulle medföra, skulle han välsigna de män, som ärligt och modigt en gång lagt sin valsedel i urnan för vinnande af så stora fördelar.

Spektator"

Så kom beslutet. På hamnkontoret i Åhus finns Skånska Postens fullständiga redovisning av Landökommitténs betänkande som bilaga till ett protokoll. Kristianstadsbladet har ett kortare sammandrag i sitt referat från stadsfullmäktiges sammanträde:

Kristianstadsbladet, 7/9 1889:

Stadsfullmäktige sammanträdde i torsdags kl. 5 e.m. å södra folkskolan. Fyra ledamöter vore frånvarande med godkändt förfall.

Landökommiténs betänkande föredrogs derefter. Mot hamnens vid Åhus anmärktes den ytterligt svåra angöringen derstädes. Visserligen finnes en ankarplats, den s.k. hålan, men denna låge för öppen och i alla fall uppkomne tidsspillan och kostnader. Stundom är det nästan omöjligt att befrakt gods till Åhus. Hamnrännan är dessutom både för smal och grund, så att till och med så små fartyg som brigar af äldre konstruktion ej kunna inlöpa utan måste aflasta å den öppna redden.

Detta oaktadt har sjöfarten på Åhus ständigt ökats så att under de senaste fem åren importen ökats från 16.000 till 38.000 tons. Om Kristianstad egde en tidsenlig hamn har man alla skäl att antaga att sjöfarten skulle ännu mer tillväxa. Flera förslag ha derföre förut afgifvits rörande förbättring af hamnen vid Åhus. Dessa förslag hafva dock rönt motstånd, och så kom man att tänka på möjligheten att anlägga en hamn vid Landö, som Kritsinastad sedan 1765 eger såsom frihamn.

Kommitén hade derför sökt utreda hvad som kunde sägas såväl för som emot hamnanläggning vid Landö och förbättringar af hamnen vid Åhus.

Landö hamn hade flera framstående egenskaper. Bland dessa märkes den lätta angöringen. Hamnen kan under alla vindar angöras af hvilket fartyg som helst. Ankarbotten är god och utrymme finnes för en hel flotilj. Till följd af sitt djup är hamnen i allmänhet isfri.

Bland olägenheterna framhölls, att hamnen står hvarken i sjö- eller jernvägsförbindelse med staden. En jernvägsanläggning till Rinkaby skulle komma att kosta 200.000 kr. utom rörligt material. Kostnaden för hela anläggningen skulle sålunda komma att uppgå till omkring 500.000 kr. eller ungefär lika mycket som erfordras för att sätta Åhushamnen i tidsenligt skick. Dessutom finnes ej full visshet, att den staden tillkommande tolagsersättningen, innevarande år troligen uppgående till 20.000 kr. fortfarande skulle få räknas till godo. Landön lemnar dessutom ej utrymme för tillräcklig befolkning, och svårigheten för enskilda att inköpa jord blir stor, enär de flesta kringliggande öar tillhör Trolle Ljungby fideikommiss. Ersättning måste kanske också lemnas för magasinen vid Åhus(?!)

Man hade tänkt sig att Landö hamn också kunde ha sitt värde som krigshamn, men inga utsigter funnes att med anledning häraf erhålla något understöd.

Hvad Åhus hamn anginge så skulle kostnaderna för dess förbättring uppgå till ungefär lika mycket som en ny hamnanläggning vid Landö. De i komiténs betänkande uppräknade fördelarne ansågs dock komitén väga föga mot den, at hamn redan finnes i Åhus, hvarör inkomsterna redan från arbetets början böra ökas. Vidare står Åhus redan i förbindelse med staden.

"Olägenheterna vid Åhus äro dock beaktningsvärda. Att all trafik skulle gå genom en 2.000 fot lång ränna är högst beklagligt. Likaså är det ofördelaktigt att hamnen ej kan blifva mer än 5 m. djup. En meters ytterligare djup skulle draga en kostnad af 300.000 kr. En anna olägenhet vid Åhus är den, att Kristiansstads egende- och dispositionsrätt till kajerna äro omtvistliga. Dok borde det ej möta synnerliga svårigheter att derom träffa uppgörelse.

Slutklämmen i komiténs betänkande är, att komitén iakttagit:

att Landö hamn skulle vara betydligt lättare att angöra, betydligt rymligare och djupare samt synnerligen lämpad att utvecklas till en storartad handelshamn, och att der nedlagda arbeteb til följd af sin beskaffenhet icke, med undantag af sjelfva kajerna, skulle komma att medföra framtida underhållskostnader, men å andra sidan att magasinsplatserna befve mindre och icke så fördelsaktigt belägna; att, i följd deraf att här vid en så godt som öde kust skapa en fullt ny hamn, säkerligen många dryga och oberäknade utgifter skulle uppstå; att anläggningskontot säkerligen måste belastas med en betydlig del af kostnaden för förbindelse med staden; att, då någon sjöförbindelse icke gerna kan åstadkommsa, allt gods måste gå på jernvägen, hvilket naturligen för åtskilligt gods skulle blifva allt för dyrt; samt att hamnen, först sedan den blifvit färdigbygd, kunde upplåtas till användande;

och att hamn vi Åhus skulle vara betydligt lugnare inuti hamnen och ha synnerligen talrika, välbelägna magasinstomter; att den redanstår uti såväl sjö- som jernvägsförbindelse med Kristianstad, samt att, då der redan nu finnes en hamn och ett ganska ansenligt samhälle, såväl hvarje skede af dess förbättrande borde medföra ökade inkomster, som en större säkerhet att bestämma kostnaden derför förefunnes, men å andra sidan att hamnen erbjuder svårare angöring, att det djup blir mindre och möjligen skulle för sitt bibehållande komma att erfordra kostbara muddringar, att hamnrännan genom sin ringa bredd bereder svårigheter vid fartygs in- och utgång, samt att dispositionsrätten till stranden delvis är omtvistlig.

På grund af hvad komitén sålunda utredt finner sig komitén, med fullt beaktande af Landöhamnens goda egenskaper, likväl böra afstyrka att flytta Kristianstads hamn från Åhus till Landön, men på det Kristianstad icke fortfarande måtte vara i saknad af en tidsenlig hamn, vill komitén föreslå, att herrar stadsfullmäktige måtte besluta om hamnens vid Åhus försättande i fullt tidsenligt skick i enlighet med vidfogande förslag alternativ A."

Komiténs ordförande, kapten Nordenfelt, berörde efter betänkandets uppläsande i korthet frågan och föreslog, att fullmäktige måtte hos k.m:t anhålla om proposition till nästa riksdag med begäran om anslag till hamnens i Åhus förbättrande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med bifogadt förslag, med omkring halfva beloppet eller 250.000 kr.

Assesor Bruzelius instämde och föreslo dessutom, att betänkandet måtte remitteras till hamndirektionen. En ifrig förespråkare för hamnen vid Åhus var grosshandlaren Mårten Persson.

Sedan ännu några talare yttrat sig i frågan biföllos de ofvannämnda gjorda yrkandena, hvarefeter stadsfullmäktiges ordförande till Landökomitén och särskilt dess ordförande framförde ett tack för deras nit och möda.

En besviken Ola Lundborg skriver den 14/9 1889:

" Den 6 Sept. fick hamnfrågan sin dödsdom af stadsfullmäktige. Landön skall blifva en nödhamn för Christianstad med anbringande af ledfyr, medan statsanslag af 250.000 kr. skall sökas för förbättring af Åhushamnen. Sjöministern von Otter och Lotschefen Ankarkrona i sällskap med förslagsställaren Åke Nordenfelt anlände några dagar förut till Landön ifrån Carlskrona för besigtning af Landöhamn ombord å lotsångaren Ring. I Skånska Posten för den 6 Sept. 1889 får man se infördt Landökomiténs betänkande med förslag i syfte som nämnas härofva, omständligt till uttänjning å ett par spalter.

De amplaste vitsord tilldelas hamnen för dess djup af 6 m., dess utrymme för "ett fyrtital fartyg till ankars för svaj", dess egenskap att tillåta lätt insegling under alla tider å dygnet, vid alla riktningar å vindar med kryssning om så erfordras och för det den sällan tillfryser!

Motskäl för dess anläggning som hamn i stället för den vid Åhus: Ljungby fideikommis eger grunden af stranden så när som yttersta spetsen som är hospitalsjord, dess jemförelsevis med Åhus obebodda beskaffenhet, som antages skola orsaka brist å arbetspersonal för hamnens skötande under närmaste framtid i fullbordat skick, trångt utrymme för packhus, som skola delvis inlösas vid Åhus med öfver ett sextital tusen kronor, samt 200.000 kr. påkostade af jernväg till Rinkaby m.fl. smärre föregifna skäl.

Usla petitioner! Christianstadsbladet för den 4 Sept. nämner frågan: "Packhus eller portvinsfrågan", och jag med signaturen Spektator drar i samma nr till med ett inlägg i frågan till fördel för Landön. Allt förgäves. Förlåt, o framtid, de röstandes skefhet i åsigter! Staden får under alla tider sota för felet. Det är ej första gång vår planet bär en så tung börda som andras oförrätter.

Rättvist vore, att stad och landsdel, som se saken bättre, petitionerade till riksdagen om dess nekande af bidrag för de tilltänkta förbättringarna i Åhus, men hvar finns enigheten - derför slut!"

13/10 1889:

"Stadsfullmäktige voterade ytterligare 1 000 kr. till en fackmans kontrollering af hamnbyggnade vid Åhus. Hvad månde vara utaf det barnet?"

Kristianstads "hamnstad" är åter aktuell hösten 1993.

11/11 1993 skriver Kristianstadsbladet under ett portträtt av hamnchefen i Åhus:

"Idag kommer premiärfärjan M/S Siauliai från Klaipeda i Litauen. Sten Lundell, hamnchef i Åhus, är glad och förväntar sig en bra framtid för trafiken."

12/11 1993 skriver Kristianstadsbladet om invigningen bl.a.:

"Försenad och i kraftig blåst kom färjan vid 11.30-tiden till hamnen i Åhus. Sakta manövrerade sig m/s Siauliai in mot kajkanten, och det bar sig inte lättare än att det stora fartyget av blåsten kastades in litet väl snabbt mot kajen. Framför m/s Siauliai kajplats låg en mindre tysk båt, som fick sig en törn av Siauliai. Den tyske befälhavaren blev mycket riktigt också något förtörnad över den snabba påhälsningen."

Undras om inte Ola Lundborg i sin himmel tänker; "Vad var det jag sade?"