Simpel spänningskontroll
Kretsen (MAX921) kan användas som ackvarnare
eller vart som helst där en
spänningsnivå behöver kollas, t ex
sensorer eller liknande.

Resistanserna väljs så att den valda
brytspänningen delas ner till den interna
referensspänningen på 1.182V. En liten
trimpot fixar det. Utsignalen kan man
koppla till en summer, typ...
Positivt
Strömförbrukningen är minimal då ingen
last är pålagd, endast några få mikroampere.

Intern referens som är stabil inom det breda
drivspänningsområdet. 

Kan driva strömmar på 40mA om så behövs.

Mindre positivt
Den kostar 42kr. Det går att bygga t ex en
ackvarnare för ca 10kr med enklare komponenter
som zenerdioder och transistorer. Om man orkar.
Här tänker jag lägga upp lite av det som jag håller på med i elektronikväg.


Flygburen TV-sändare

Jag har funderat ganska länge på att skaffa en TV-sändare med kamera för att sätta på ett radiostyrt flygplan. Fram tills nu har jag dock inte lyckats bestämma mig för vilken typ av sändare som ska användas. Det finns några byggsatser och sändarmoduler på marknaden (de flesta finns utomlands) och de varierar stort i räckvidd och pris. Från början tänkte jag skaffa en sändare från USA med en räckvidd på ca 1,5km. Tyvärr så behövdes amatörradiocertifikat för den sändaren. Jag orkar sjutton inte fixa det nu. Så istället skaffade jag en sändare och mottagare från ELFA. Modulerna kommer ifrån ett tyskt företag som heter VTQ (?) och går under modellnamnet GigaLink.

Sändarmodulen väger ca 40 gram och har kopplats till en liten CCD (IR) kamera. Hela sändarenheten med kamera drar ca 310mA och kräver en spänning på 12V. Som kraftkälla använder jag fyra NiMh ackar som ger sändarenheten en hyfsat låg totalvikt på 250g. Storleken på sändaren är ca 4*4cm och kameran är bara något större.

Mottagarenheten har jag kopplats till en liten färg TV som kan drivas på 12V.

Den första provflygningen gjordes 2000-06-29 och det gick åt h-e! Istället för att använda elseglaren så monterade jag kameran på min Superstearman och satte av längs landningbanan på Barkarby. Naturligtvis så gled jag in över högt gräs pga av sidvind och mina mediokra pilottalanger... Resultatet blev att planet hakade tag i i gräset och slog i marken. I samma stund började det regna. Aningens irriterad över alltings jävlighet gick jag hem och reparerade mitt plan.

Andra provflygningen skedde 2000-07-07. Med tre andra flygare som tittade på lyckades jag utan problem (!) flyga Stratusen och skicka ner bilder till marken. Några mindre störningar (flimmer) uppstod dock ibland, troligtvis pga att motorn ej är avstörd. Det borde gå att fixa med några kondesatorer. Genom att endast ta en cell från sändaracken och seriekoppla den med drivacken till planet sparade jag ca 100g vikt från den ursprungliga lösningen.

 

<-Sändare

Mottagare->