Mina firrar

Det här är de fiskar (och andra djur) som simmar runt i min burk:

Apistogramma cacatuoides
Kakaducikliden är en livlig och färgsprakande fisk (åtminstone hannarna). Dock inget för nybörjaren. När jag köpte mina kakaduer på Akvarielagret fick jag höra att det skulle gå att ha 5-6 par med honor och hannar i ett akvarium av min storlek (150x60x60cm). Det är dock fullständigt fel! Efter att ha köpt två par är det min erfarenhet att det inte går att ha mer än en hanne per akvarium, även i ett mycket stort akvarium. Har man det kommer den starkare hannen att jaga och bita den svagare tills denne dör. (Det var nära ögat för en av mina. Han hann bli av med större delen av stjärtfenan innan jag lyckades separera dem. *)
Deras sociala liv fungerar så att varje hanne bevakar ett större revir, som nog kan vara ett par meter stort. I hannens revir finns ett mindre revir för varje hona som ingår i hans harem. Honornas revir är minst 25 cm i diameter och måste ha en grotta någonstans där hon kan gömma sig och lägga sin rom.
Mina kakaduer har hittills fått två kullar med yngel. När detta sker kommer dessa, förhållandevis små, fiskar att bevaka sina revir än mer frenetiskt. Hannen kan då ge sig på fiskar av andra arter också, även sådana som är många gånger större än sig själv.
Maten är det också kinkigt med. Mina accepterar inte någon form av torkat foder som jag testat med. Det enda som duger är fryst räkmix.

Så här ser honan ut, förresten:


* Den växte dock ut igen så småningom. Dock vägrade de på Akvarielagret att ta tillbaks den mer aggresive hanen, trots att de sålt den under falska förespeglingar, vilket jag tycker är riktigt dåligt. I synnerhet är det småaktigt av dem att bråka om en kostnad på några hundralappar när jag under månaderna innan köpt akvariegrejer av dem för åtminstone 25000kr. (Något för Sverkers soptunna!)



Botia macracanthus
Praktbotian är en charmig men lite krävande fisk. Den blir stor och kräver stora akvarier, i synnerhet som den är en stimfisk och inte bör hållas ensam (då blir den mycket skygg). Den måste också ha goda gömställen där den kan vila sig under dagen (den är huvudsakligen skymmningsaktiv). Fisken kommunicerar genom höga knackljud (jag har dock inte lyckats klura ut vad de säger ännu). En annan trevlig sida med denna fisk är att den med god aptit äter upp de snäckor som annars lätt blir en akvarists gissel. Med ett stim botior i akvariet är det garanterat helt snäckfritt! Maten är även i övrigt inte något problem. Den äter även tablettfoder, frysfoder och det mesta annat som kommer ned till botten där den håller till. Negativa sidor då? Mjo, den bökar och river upp och har även en tendens att stansa hål i bladen på alla växter den kommer över. (Mina växter ser ut som om någon gått över dem med en biljettång.) Den är också tämligen skygg.

Ska man få se röken av den här fisken bör man:
1. Köpa dem medan de är små så de får vänja sig vid ens akvarium.
2. Köpa ett stim på minst 4-5 fiskar.
3. Ha ett täcke av flytväxter på ytan.




Crossocheilus siamensis
Denna fisk har fått ord om sig att vara akvariets algätare numero ett. Den äter dock mycket annat också, såsom flingfoder, räkmix tablettfoder mm. Eftersom det är en relativt liten fisk kan den knappast hålla rent i ett större akvarium, utan behöver hjälp av någon algätande mal som kan beta på glasrutorna. Den är mycket enkel att hålla men kan vara aggressiv mot artfränder. Det värsta som brukar hända är dock bara att de argsint jagar varandra kors och tvärs ett tag, tills de tröttnar.



Nannostomus trifasciatus
Även om det svenska namnet är Stor smycketetra så är detta en mycket liten fisk. Den är fredlig och föredrar att röra sig i stim med artfränder. Har man större fiskar bör man se till att akvariet är helt täckt eftersom en stor fisk med lätthet skvimpar ut dessa småfirrar. (Jag har själv blivit av med tre smycketetror på detta vis då de blivit utskvimpade av mina malar via matningshålen i täckglaset. :-( Jag har numer hålen övertäckta då de inte används.) Det är extra lätt hänt eftersom smycketetrorna gärna håller till uppe vid vattenytan. Denna tetra äter med förtjusning såväl flingfoder som smått fryst och levande foder.



Pterophyllum scalare
Jupp, en alldeles vanlig Skalare som man väl hittar i de flesta sällskapsakvarier. Detta är dock en både vacker och lättskött fisk som jag varmt kan rekommendera till den som tänker skaffa sig ett akvarium. Skalaren äter nästan vad som helst: Flingfoder, frysfoder, levande foder. Faktum är att den smakar på det mesta som kommer i dess väg. Man bör dock tänka på är att den faktiskt blir ganska stor efter ett tag så akvariet får inte vara för litet (framförallt är höjden viktig. Är akvariet för lågt kan den att ha sönder sina fenor mot botten.). Man bör också tänka på att inte ha alltför små fiskar tillsammans med den. Den käkar gärna upp andra fiskars yngel, t.ex.

Jo, en sak till. När den blir lite äldre övergår den från att vara stimfisk till att bli revirbildande. Även om de är mycket fredliga för att vara Ciklider kommer de då att slåss och gruffa med varandra om de har för litet utrymme att röra sig på. (Dessa slagsmål resulterar dock vanligtvis inte i några direkta skador eftersom den är ganska klent kroppsligt utrustad jämfört med många andra Ciklider.)



Pterygoplichthys multiradiatus
Det här är en fredlig algätare som mest ligger på botten och försöker se osynlig ut. (Den är skymmningsaktiv.) Algätare och algätare, förresten. Den äter det mesta som kommer ned med god aptit: flingor, räkmix, tabletter, mygglarver mm. Jag tror faktiskt inte jag sett något foder den INTE satt i sig om den fått chansen. I mitt akvarium har jag två stycken. Det är dock absolut inget krav att ha flera. Tvärtom verkar den mest irriterad över att behöva dela utrymmet och födan med artfränder.

Som algätare är den mycket effektiv. Glasrutor behöver i princip aldrig skrapas eftersom den håller helt rent. Dock är den lite för stor för att komma åt och äta alger som växer på mindre växters blad. Där kan en siamesisk algätare vara ett bättre alternativ.

När jag köpte de här fiskarna på Akvarielagret sa de där att den kunde bli uppemot 30-35 centimeter. Efter att ha läst på efteråt (korkat, korkat) vet jag nu att den kan bli mer än halvmetern. Mina är idag ca 22 cm. Hur det ska gå när/om de blir riktigt stora bävar jag för. Där ser man återigen att man aldrig ska köpa fiskar bara på grundval av vad de säger i en affär. Man råkar ofta ut för att de antingen inte vet vad de säljer, eller ljuger medvetet bara för att få sälja. :-(

Det finns mindre släktingar till den här fisken (Hypostomus-xxx). Skillnaden är att hypostomus-arterna har 7 fenstrålar på ryggfenan och Pterygoplichthys har 10-13.

Skaffar man en mal av den här typen bör man tänka på att akvariets täckglas inte får ligga precis över vattenytan. I stället bör det finnas en luftspalt på minst 3-4 centimeter. Anledningen är att en del exemplar av den här arten tar sig vanan att simma upp till ytan och snappa luft. Dessa utfall görs ofta mycket snabbt och fisken kommmer då att slå skallen hårt i glaset.



Amanoräka
En liten räka som från början var helt genomskinlig men nu blivit rödbrun med en ljus rand längs ryggen. Jag köpte tre stycken sådana här räkor varav två hoppade ur akvariet redan efter någon natt. Jag hittade dem i ett helt annat rum än det där akvariet står (de måste ha skuttat iväg fyra-fem meter). Den ena av rymlingarna hade då tyvärr hunnit dö, men den andra var fortfarande vid liv när jag stoppade tillbaks honom i akvariet. Därefter såg jag inte skymten av de två som var kvar på nästan ett halvår. Jag hade då gett upp hoppet och trodde att de gått till de sälla kräftjaktmarkerna. Men så en dag fick jag se dom igen! De har nu inrättat ett liv bland bladen på en svärdplanta där de är nästan osynliga för världen. Vet man inte att de finns där skulle man garanterat kunna äga akvariet i sex månader till utan att lägga märke till dem.

Föda hittar den i grumset på botten och bland partiklar som driver omkring i vattnet, som den pumpar runt genom att sprattla med benen.