Tonsättaren från Bergslagen - Eyvind Hallnäs


 

 

Intervju med Eyvind Hallnäs
en tidig septemberdag i Sala

av Thomas Åberg

 

Ditt första musikminne?

Det måste vara fiol- och pianolektionerna i 9-10 årsåldern. Dessa tyckte jag dock var ganska trista. Däremot tyckte jag mycket om att sjunga. Bland tidiga minnen finns också mötena med Bruckners symfonier och Rosenbergs Juloratorium.

 

Musiken och familjen under uppväxten?

Pappa var organist i Johannebergskyrkan i Göteborg. Där sjöng jag i koralkören som 7-8 åring.

 

Föll det sig naturligt för dig att välja musikerbanan?

Pappas jobb som organist verkade intressant och hade dessutom mycket bra arbetstider. Men inget utommusikaliskt yrke lockade direkt. Ett tag funderade jag på att bli konstnär eftersom pappa målade också.

 

Hur hamnade du i Sala?

Jag sökte och fick tjänsten i Kristina kyrka 1968 direkt efter min utbildning. Minns att Henrik Jansson (organist i Sala 1945-59, senare Göteborgs domkyrka) sa till mig "Sala är en trevlig stad - dit ska du söka".

 

Hur har musiklivet i och runt Kristina kyrka i Sala förändrats sedan 60-talet?

Musiklivet har vilat på traditioner med en närhet till både publik och musiker. Visst har komponerandet påverkat fast inte så dramatiskt utan mera efter mitt motto "Enkelhet och Klarhet".

 

Känner du just nu några trendförändringar inom det svenska kyrkomusiklivet som roar eller oroar?

När den senaste psalmboken kom ut engagerade jag mig i debatten om sångbarheten i de nya psalmerna. Min åsikt var att psalmboken enbart skulle innehålla lättillgängliga psalmer medan svårare kunde samlas i ett särskilt körhymnarium för kyrkosångshögtider t ex.

 

Hur ser din musikaliska tillvaro ut som pensionär?

Till 99% vill jag skriva orkestermusik men jag vikarierar också mycket som organist.

 

Jag vågar utse dig till vår mest blygsamma svenska tonsättare. Vill du kommentera det?

Bättre att andra nära närmar sig musiken istället för att vara en uppblåst, påträngande tonsättare.

 

Förklara hur ditt energiska golfintresse uppkom.

När jag fyllde 50 tog en vän med mig till golfbanan. Där fann jag inte bara en idrott utan också en fin gemenskap kring spelet. Närheten (10 min) till golfbanan har förstås också inverkat. Har f n 17 i handikapp och tävlar regelbundet.

 

© Thomas Åberg, 2000


 

 

Index

Biografi
Verklista
Lyssna
Kontakt 
Intervju