Latmasken vill bara ligga i TV-soffan med ett krampaktigt tag om fjärrkontrollen och favoritsnuttefilten. Genom ett ivrigt zappande mellan kanalerna har han kontroll över eventuella yttre hot, samtidigt som han vräker i sig chips eller cheezedoodles. Han hatar allt som påminner om krav och ansvar. Hans enda ambition är att överleva till nästa dag. Inte ens den glittrigaste höstdag kan locka ut Latmasken i svampskogen.
Han tycker att det är ett av skapelsens stora misslyckanden att människan är i behov av motion. Om människan har ett fysiskt behov av att röra på sig, borde rimligtvis det psykiska glädjen inför övningarna vara mer framträdande, resonerar latmasken. Hundar har ju ett liknande motionsbehov som människan. Skillnaden ligger i att hunden besitter en slags mental vilja att glatt svansviftande springa och skutta i ur och skur. Människan måste däremot använda sin rationella viljekraft för att tillfredsställa samma motionsbehov.
Latmasken anser att det är djupt orättvist att människan inte begåvats med samma sprittande glädje inför fysiska aktiviteter.

"Flit är upphovet till allt trist." Oscar Wilde